Det drar ihop sig till Popgiss och i tre av de åtta husen på gatan finns det tävlande lag.
På Hemsegatan 5 bor Jon Stadin från "Talking Teds". På sexan bor Anne Klintbom från "Humle, Dumle, Drutten och Jena" och på Hemsegatan 8 bor Thomas Bergström från "Brödet".
- Stämningen är förväntansfull. Man undrar vilket av gatans lag som ska nå längst, säger Anne Klintbom.
- Vi inser våra begränsningar. Talking Teds kommer aldrig att kunna slå Thomas Bergströms topplag. Men det kan ju bli en skräll och då vet man vem som ska välja musiken till nästa kvartersfest, säger Jon Stadin.
- I Popgiss vet man aldrig hur det kommer att gå, säger Thomas Bergström.
Stämningen mellan de popgissande grannarna är god, men visst är det är en prestigekamp:
- Man vill ju inte vara sämst på gatan, säger Thomas.
När Anne Klintbom började popgissa i mitten av 90-talet deltog ungefär 15 lag i tävlingen. Till årets Popgiss har mer än 60 lag med fyra man i varje anmält sig. Popgissare kan alltså dyka upp överallt. Att det är så gott om popkunskap på just den här gatan är nog bara en slump, tror Jon, Thomas och Anne.
På Jons arbetsplats vid Solbergaskolan i Visby är det också mycket popgissartätt. Ett tiotal av skolans lärare tävlar i tre olika lag.
Hur laddar ni upp?
- Jag säger som Smaklösa: Det är fusk att träna, säger Anne.
- Det går inte att plugga. Ett år laddade jag upp genom att lyssna på en reklamradiokanal i ett par månader. Jag fick höra urdålig musik, men det gav inga poäng, berättar Thomas.
Man har med sig det man har med sig när man bänkar sig för ett Popgiss, helt enkelt, summerar de. Hur det sedan går hänger på vilken inriktning frågekonstruktörerna har.
Anne tycker att frågorna genom åren blivit lite för nördiga och smala:
- Jag brukar säga till arrangörerna att de ska popularisera tävlingen. Popgisset är en tävling som gärna vill ha publik och publiken har roligare om de också kan svara på några frågor, säger hon.
Anne Klintbom själv känner sig inte särskilt nördig. Hon har aldrig bedrivit några djupstudier av konvolut, producenter och inhoppande gitarrister:
- Så inbiten är jag inte. Men ända sedan jag spelade in 10-i-topp har jag varit en aktiv lyssnare. Nu är det roligt att kunna göra något kul av mitt musikintresse, säger Anne.
Jon tycker att det är roligast när hans lag, med gemensamma krafter, kan resonera sig fram till svar på frågor som de egentligen inte kan:
- Man kan ringa in svaret genom att försöka komma fram till om det är en grupp eller soloartist, man eller kvinna och så vidare. Ett par poäng brukar vi kunna jobba oss till med sådana resonemang och det är det som är så roligt, säger Jon Stadin.