Pippi på bussar
Ungar i en skolbuss är inget ovanligt. Men när det började kvittra i motorn anade busschauffören Wivi-Anne Johansson inte ugglor i mossen, utan fåglar i bussen.
Stefan Olsson hade till och med lämnat in bussen till besiktning och bett dem leta fågelbon. Men ingenting hittades. Inte då.
Foto: Krister Nordin
- Vi fortsatte köra som vanligt. Vissa dagar var vi borta i sju timmar, och när vi kom tillbaka satt både mamma och pappa fågel med mat i näbben, berättar Wivi-Anne.
Till en början kunde man inte hitta något bo i bussens innandöme, trots idogt sökande. Men så en dag, på en skolutflykt, upptäckte man något nytt.
- Det var ett väldigt kvittrande. Det hördes faktiskt ända in i bussen, skrattar Wivi-Anne.
Ett bo kunde lokaliseras intill ena strålkastaren fram i bussen, innanför plåten, och däri kvittrade fyra små nykläckta sädesärleungar.
- Skoleleverna tyckte att det var kul, men lite underligt. De tyckte synd om fåglarna, säger Wivi-Anne.
Bussen har nu "körförbud" och fågelföräldrarna har flitigt flugit in och ut med mat till de små.
Det är inte första gången som man i Havdhem hittar sädesärlebo i fordon. För något år sedan hade en sädesärla, kanske samma som nu, spekulerar man i Havdhem, byggt bo i en lastbil, och när lastbilen for iväg runt en mil bort för att lasta grus, hängde mamma sädesärla med.
- Vi upptäckte en envis fågel som åkte med, fram och tillbaka, berättar Wivi-Anne Johansson roat.
I fjol byggde en sädesärla ett bo i en avställd skrotbil - men den gången tog katten hand om boets innehåll.
Kanske var det därför som sädesärlan i år tog skydd bakom en bussfront.
- Det är roligt, men lite egendomligt. Det borde ju finnas bättre ställen att bygga bo på, funderar Wivi-Anne Johansson, som givit fyra sädesärlor en berest start i livet - de hann avverka många mil innan de ens blivit flygfärdiga.
Så jobbar vi med nyheter