Piff och Puff undkom trädets fall

Klockan går mot halv elva på förmiddagen och Mia Ahlby tar fram en liten nappflaska som hon fyllt med kattmjölksersättning. Sju gånger om dygnet i en dryg veckas tid, har hon matat ekorrbebisarna, fem gånger med kattmjölksersättning och två gånger med vatten.
De små pigga liven kallas förstås Puff och Puff av arbetslagen som håller middag i kojan, dit också ekorrungarna tagits in för dagen.
Olof Löfgren, Stefan Pettersson, James Johnson och Ulf Erlandsson gläds åt att få tillfälle att följa ekorrungarnas tillväxt, men ser framåt och vet att de snart, enligt naturens lag, ska flytta hemifrån och klara sig på egen hand i skogen. Men först måste de få hjälp att anpassas till ett vanligt ekorrliv.

Motorsåg
- Jag fick se boet ramla ur trädet när det fälldes och skulle styckas för att sedan eldas upp. Det var en ren tur att inte motorsågen tog livet av ekorrbarnen. Deras mamma fanns inte i närheten och visade sig inte sedan, så jag tog hand om de små, säger Mia Ahlby medan hon vant bäddar om transportkartongen fylld med mjukaste mossa och lufthål i locket.
Hemma i Eskelhem har hon två katter och nu också ekorrbarnen, som fått ett tillfälligt hem i en hamsterbur.

Nära döden
Mia Ahlby ingår i ett av länsstyrelsens naturvårdslag som just nu jobbar med att fälla träd med almsjuka i Vallstena. Just vid Slumre har almsjukan slagit hårt och två arbetslag håller på med fällningsarbete.
I måndags för en vecka sedan fälldes trädet där ekorrfamiljen hade sitt bo.
- De höll på att bli ihjälkapade av motorsågen men skadades inte alls. I början låg de helt stilla men nu efter en vecka är de livliga och klättrar omkring. Båda hade päls när jag tog hand om dem, men från början hade bara den ena ungen båda ögonen öppna. Den andra hade ett öga öppet och ett stängt, men nu är båda öppna och det gör det svårare att skilja ekorrbarnen åt.

Tonåringar på drift
Ekorrhonornas är dräktighetstid är kort, efter tre till sex veckor föds ungarna hårlösa, tandlösa och med slutna ögon. Normalt tillbringar ekorrbebisarna sina första veckor med att äta i boet. Vid fyra, fem veckors ålder, motsvarande vad vi människor skulle kalla nedre tonåren, börjar de intressera sig för sin omgivning och lämnar sin boplats.

Igelkotts-Olle
Piff och puff beter sig precis som de ska göra enligt fackkunskapen. Sedan de togs om hand har deras päls vuxit till och blivit tät och fin och svansarnas stiliga plymer har snygg resning som ger balans. Med ögonen öppna bör de nu vara fem, sex veckor gamla och ska därmed börja avvänjas från babytidens diet: kattmjölksersättning och vatten.
Efter nappflaskan väntar därmed smakprov på exempelvis små äppelbitar, solrosfrön och nötter. Nio veckor gamla bör de kunna erbjudas riktig ekorrkost.
- När jag hittade de små ekorrarna ringde jag direkt till länsstyrelsen och fick prata med Stellan Hedgren som tipsade om Olle Franzén, känd för sitt engagemang för igelkottar och viltvårdsarbete i Follingbo. Han gav råd och kontakt med viltrehabiliteringen vid Djurens ö, berättar Mia Ahlby, medan hennes två små skyddslingar girigt nappar i sig flaskdropparna med kattmjölksersättning.

Djurens ö
Djurens ö är en stiftelse, känd från bland annat tv, med instiftarna Lili Päivärinta och Mog Grudd som grundare och i centrum kring styrelsen.
1995 togs initiativet till Stockholms första aktiva viltrehabilitering och efter en räddningsaktion sommaren därpå för två rävungar, har paret varit drivkrafter inom viltrehabiliteringen i Sverige.
Stiftelsens ändamål är att verka för rehabilitering, oavsett art, av skadade, sjuka och moderlösa vilda djur. Det sker genom att sprida information och genom uppbyggandet av en hjälp- och rehabiliteringsverksamhet för dessa djur.