Efter flera år av förberedelser och en kvarts miljon kronor investerade i utrustning och klättringstillstånd tvingades Pierre Näsman i juni avbryta klättringen, drygt en kilometer från toppen.
Beslut som kräver mod
Efter dagar av dåligt väder var det till slut magsjuka som tvingade äventyraren att sätta stopp.
- Att fatta ett sådant beslut är svårt och kräver mod. Jag känner mig trygg med att jag klarade att bryta när det var nödvändigt, säger han med perspektiv på händelsen.
Att avbryta i tid är en konst, och dödstalen för Mount Everst talar sitt tydliga språk. Över 200 klättrare har under årens lopp omkommit, bland dem en vän till gotlänningen som dog under fjolårets expedition.
Trots problemen bestämde sig Pierre Näsman redan under hemresan att återvända till berget.
- Jag vill smida medan järnet är varmt, medan det är lätt att hålla motivationen och få upp flåset. Jag vill utnyttja de erfarenheter jag har fått, säger han.
Ro till Gotland
Efter att ha talat med familjen bestämde han sig för att försöka igen. Sponsorer ska lockas till projektet bland annat genom Pierre Näsmans engagemang i Barncancerfonden. Han planerar också att ro från fastlandet till Gotland som ett reklamjippo för att ge uppmärksamhet åt expeditionen och sjuka barn.
- jag har börjat träna i roddmaskin, och när isarna lättar ska jag fortsätta ro i en sjö. Jag kommer bland annat också att träna uthållighet genom att springa i backar med packning. Det blir minst ett långpass på åtminstone tre timmar varje vecka.
Varierad kost
En halv miljon kronor räknar han med att expeditionen kommer att kosta, och i slutet av mars nästa år tänker han resa iväg.
Är det något du tänker göra annorlunda mot i fjol?
- Jag ska ta med lite annan mat, till exempel påläggstuber som man kan blanda i käket för att variera det. Och så ska jag undvika att bli sjuk.