Pernilla och Magnus hittade drömhuset i Fole

När Pernilla Lundin och Magnus Bogren träffades hade både lägenhet på Gråbo, och då de skulle flytta ihop planerade de för ett gemensamt boende i Visby. En lapp om byte sattes upp i affären och de såg framför sig en större lägenhet på Gråbo. Båda är uppvuxna i Visby och hade ingen tanke på att lämna stan.
- Så ringde en kille som hade en lägenhet hos Gotlandshem i Väskinde. Magnus var lite tveksam, men vi tog den, berättar Pernilla Lundin.
Väskinde blev en positiv erfarenhet. Där fanns en granngemenskap som saknats i Gråbo. Men med tiden kom tankarna på att skaffa något eget, inte minst för att treåriga hunden Felix skulle få en egen tomt att jaga runt med fotbollen på.
- Det är skönt att vara sin egen och själv kunna bestämma över sitt boende, säger Magnus.
För ett år sedan började de leta hus. Mer än en miljon kronor fick det inte kosta, och inte ligga för långt ifrån stan. Både Pernilla och Magnus jobbar i Visby och vill inte pendla för lång sträcka. Magnus delar dessutom ett garage i Bro med några kompisar, så ett hus norr om Visby skulle passa.

De gick på tre visningar innan drömhuset dök upp - och samtliga husvisningar var i Fole.
- Man kan tro att vi har någon dragning till Fole, men det bara slumpade sig så, förklarar Pernilla.
Första visningen var vid Nygårds, ett äldre hus.
- Det var ganska nedgånget och de begärde över 900 000 kronor, så där var vi inte med och bjöd, säger Magnus.
Andra huset, vid Lilla Ryftes, såg bättre ut. Utgångspriset var 850 000 kronor och många lämnade bud.
- Vi bjöd 970 000 kronor, men föll på målsnöret. Vi tvekade lite eftersom det var tillträde direkt och vi skulle stå med dubbla boendekostnader i tre månader, berättar Magnus.
I mars var det visning i Fole igen, den här gången vid Stora Hellvi. På vägen ner mot den gamla gården ligger ett dussintal hus, bland annat tre mindre Borohus från mitten av 1950-talet. Ett av dem, med gul plåtfasad, var till salu för 850 000 kronor.
- Det var rätt många och tittade när vi var där. Många ville prata med mäklaren, så det fanns flera som var seriöst intresserade, berättar Pernilla.
Pernilla Lundin och Magnus Bogren var också intresserade.
- Jag tyckte jättemycket om huset direkt. Det kändes som att komma hem, säger Pernilla.
Pernilla Lundin och Magnus Bogren bjöd 800 000 kronor. Det kom motbud, men efter ett bud på 840 000 kronor fick Pernilla och Magnus den sista april besked av mäklaren Tomas Lerman att huset var deras. Den 24 maj fick de tillträde.

De visar runt i sitt hus, som bara är på 85 kvadrat men ändå rymmer fyra rum och kök. Både kök och badrum renoverades 2003 och ser ut att vara i nyskick. Även vardagsrummet, som går i grönt, är i fint skick, med en rejäl öppen spis som ger både trivsel och värme. Fräscht är det även i sovrummet med sin varmt gula tapet. Därutöver finns det två små rum. Ett är inrett som arbetsrum med dator och symaskin, och i det andra har en amerikansk ekorre flyttat in med sin bur.
Huset var alltså i gott skick och knappast i behov av renovering. Men som nyblivna husägare har Magnus Bogren och Pernilla Lundin ändå blivit några erfarenheter rikare.
- Det har regnat in genom taket. Vattnet läckte in vid skorstenen. men jag fick hjälp av en kompis, så det gick rätt lätt att fixa, säger Magnus och tillägger:
- Annars är huset lättskött. Det är så litet. Men med tiden borde vi kanske göra något åt uppvärmningen. Nu värmer vi huset med elpatron.

Till huset hör även ett garage som Magnus Bogren med tiden tänker rusta upp. Men vill han ha hjälp med bilen finns hjälpen på nära håll. Grannen Ingvar Pettersson på andra sidan vägen driver bilverkstad.

De har firat både midsommar och nyår i huset. Husets altan ligger i söderläge och sommartid sitter man skönt med utsikt över några hästhagar. Och vardagsrummet visade sig klara av elva personer vid nyårsfirandet.
Magnus Bogren och Pernilla Lundin har ännu inte engagerat sig i socknens föreningsliv, men Pernilla har noterat att personalen i Krampbroboden känner igen dem och hälsar vänligt.
- Att Fole är årets socken har vi inte märkt av så mycket ännu. Men vi trivs. Jag tror vi blir kvar här länge, säger Pernilla Lundin.