Per Roséns film kan få världspremiär i Göteborg

Gotland2005-12-17 06:00
Per Roséns pappa var nog som de flesta andra på 60-talet: yrkesarbetet var självklart högst prioriterat och eventuellt konstnärliga intressen var hänvisade till fritiden. För Nils Rosén var det kameran, en super-8, som han filmade familj och högtider, blommor och utflykter.
På 40 år har möjligheterna att prioritera och utveckla sitt skapande ändrats radikalt. När Per Rosén nu gör en kortfilm om sin pappa och hans filmer har han lagt grunden genom mediautbildning vid Komvux och tre år vid högskolans program gestaltning i nya medier. Siktet är inställt att få med filmen i Göteborgs filmfestival nästa månad och efter det fortsatt arbete med film.

Filmen "På knä - pappas film" fångar tidskänslan elegant. I ett flimrande super-8-format rullas 60-talsidyllen upp. Det var på den tiden man hade riktiga fritidsintressen, och alla var något - make, maka, farbror, herr eller ingenjör.
Per Rosén använder de gamla filmerna för att berätta om sin pappa. När Nils Rosén dog 1994 var 54 efterlämnade filmer à fyra minuter ett av de tydligaste avtrycken han lämnade efter sig. Under en drygt tio år lång period filmade han familj och släkt, utflykter, kvartersfester - och blommor. Just sekvenserna med blommor fick Per Rosén att forska efter en sida hos sin pappa han inte reflekterat över tidigare. Den konstnärliga. Per Rosén minns prästens ord vid begravningen, om poesikvällarna, och i filmen söker han efter pappas konstnärliga sida och hur den förhöll sig till den andra - ing. Nils Rosén.

Det finns flera likheter mellan Per Rosén och hans pappa utöver filmintresset. Båda arbetade många år vid Teli i Nynäshamn, som senare blev Ericsson. När Per Rosén och familjen för snart fem år sedan bröt upp från Nynäshamn och flyttade till Gotland var det för Pers del för att satsa på något skapande.
- Jag har alltid hållit på med musik, på amatörnivå. Jag ville hålla på med media i någon form, men att det blev film är nog mer än slump.
Efter att ha gått Komvux mediautbildning sökte Per Rosén till högskolan, och kom in på den treåriga utbildningen Gestaltning i nya medier. Där inriktade han sig på att skriva manus, och ägnade sista året åt att skriva på filmen om pappa.
- Egentligen skulle vi skriva långfilmsmanus sista året, men jag fick min vilja fram. Så mitt arbete gick vid sidan av de andras, berättar Per Rosén.

Den 10 januari ska filmen vara klar och inlämnad för bedömning vid festivalen. Per Rosén har suttit hos Film på Gotland sedan oktober och redigerat. Super-8-filmerna har scannats in och stommen till en 20 minuter lång film är klar.
- Film är väldigt mycket teknik. Vid högskolan ägnade man inte så mycket åt det tekniska, så jag är glad att jag har mediautbildningen från Komvux.
- Men det är otroligt kul att klippa. Jag lade på lite musik, en gitarr och en orgel, och allt förändrades. Man gör en liten grej, men det händer mycket.

Först väntar Göteborgs filmfestival alltså, sedan andra festivaler. TV hägrar också.
Under utbildningen vid högskolan fick eleverna pröva på att regissera. Per Rosén valde att regissera en scen ur det som kan bli hans nästa projekt, en film om två skogshuggare som går över isen och hur den ene friade till en kvinna. "Ture och Kalle" är arbetsnamnet.
- Det handlar om hur men farfar träffade farmor. Den filmen vill jag regissera själv. Dialogen är superviktig.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om