Pavel följde med till ön

Usch, vilket tråkigt ställe. Här skulle man inte vilja vara en ensam hund.
Så tänkte Armin Scholler när han såg omgivningarna och lokalen i Halmstad där han skulle ställa ut.
Tanken bet sig fast och snart hade Armin Scholler skapat en grön blandrashund med namnet Pavel, som fick huvudrollen i utställningen. Nu har Armin och Pavel följts åt i åtta år, och hunden har varit med på utställningar i Linköping där Armin arbetat som konstkonsulent på länsmuseet, och i Nürnberg där Armin växte upp. När Armin Scholler flyttade till Gotland för jobbet som producent på Riksutställningar följde förstås Pavel med för att bli huvudfigur i den utställning som öppnar på Gocart Gallery i dag.
- Pavel är min vän. Ofta när något händer så brukar jag tänka: "hur skulle Pavel ha reagerat på det här?", berättar Armin Scholler som beskriver sin vän som glad men ibland lite elak.

Armin Scholler använder ibland Pavel för att gestalta drömmar. En mardröm om hur han attackerades av små elaka väsen illustreras med en hund som huggits itu med en spade. Men den hunden är inte Pavel. Så kan man inte göra med en vän.
Utställningen innehåller även en del andra djur, och alla har namn. Här finns stadsfågeln Kalim, snigeln Marietta och flodhästen Elsbeth. Ofta syns de i berättande bilder, som dock inte har mer text än sin titel. Men den är viktig.
- Jag har gjort en bok en gång, om Kalim som lämnar Berlin och flyttar till Norrland. Den gjorde jag för hand i 2-3 exemplar bara. Jag gör gärna bilder, men skriva är inte riktigt min grej, säger Armin Scholler.

På Riksutställningar har Armin Scholler arbetat med en par ungdomsutställningar, bland annat "Nattpäron" och "Fågel, fisk och mitt emellan". Utställningen på Gocart Gallery bör också kunna locka unga.
- Jag riktar mig inte till någon bestämd ålder. Men jobbet på Riksutställningar har lärt mig, att utställningar som fungerar bra för barn alltid är intressanta även för vuxna, säger Armin Scholler.

Ett av rummen tycks vara helt fritt från djur. Det har Armin Scholler inrett lite som ett kapell, där man innesluten av vita väggar kan njuta utsikten i en tavla där de blå kulörerna delas av en horisont. Men bredvid kubben man sitter och vilar på ligger ett par hörlurar. Där hör man Pavels vänner - några bräkande får.