Det är naturligtvis ett mäktigt projekt. Helt ensam ger hon sig iväg längst främst cykelvägar, någon större geografisk plan har hon inte…
– ….men jag har en kompass!
…och inte heller någon följeslagare. 52-åringen anlände till Visby på torsdagseftermiddagen med bara en liten men för all del rätt tung rycksäck och en säck att sova i.
Hur fort hon tar sig fram spelar ingen roll, säger hon. Ett maraton om dagen är planen och att ha rundat Gotland på tio dagar.
Därefter alltså över till Öland för ytterligare sex maratonlopp, även där utan dojjor.
Paula Michailidou, som har grekiska rötter och drömmer om att någon gång genomföra maran i Aten, bor i Stockholm och arbetar som spärrvakt i tunnelbanan.
Löpning var inte hennes grej, säger hon. Hennes första lopp genomfördes 2017. Hon hängde på när hiphoparen Petter, som är en entusiastisk löpare, ordnade ett lopp mellan sina restauranger, från Hornstull till Solna. Det är sju kilometer, en närmast oändlig sträcka för henne då.
Efter det var gnistan tänd, nu tränar hon för att må bra och för att tänja sina gränser, för det var även äventyrslustan som tändes.
2023 deltog hon i ultralöpartävlingen Gotland Run, vilken går just runt Gotland och över tio dagar, men tvingades bryta. Då använde hon så kallade barfotaskor.
När hon nu ger det en ny chans gör hon det alltså tuffare för sig själv. Helt ensam och utan skor.
– Jag bara måste göra det! Testa gränserna. Men jag har mycket tejp och annat med mig, jag hoppas det ska funka. Men jag är så rädd och den rädslan vill jag utmana. Och vet du, förra vecka hoppade jag fallskärm för första gången. Det var också en rädsla jag ville utmana.
Att hon nu tar sig fram ensam och inte i årets Gotland Run, som startar 5 juli, är för att känna friheten och att vara utlämnad till just sig själv
Om du inte skulle klara ditt mål?
– Det finns inte. Jag tänker bara att jag klarar det. Annars får jag väl göra det ännu värre nästa gång, springa i mars eller så, skrattar hon.
Vad har löpningen och de här utmaningarna givit dig?
– Jag har lärt känns mig själv bättre, insett vad som är viktigt i livet. Hälsan, de nära vännerna och…själva livet!
Hon inleder med att springa norrut från Visby, om allt går bra är hon åter i midsommarhelgen. När det går tungt kan hon titta på sin sons hälsning skriven i kepsen: KÄMPA.