Jag är hemmapappa, säger Tobias Fröberg, då jag ringer för att boka en intervjutid. Han förklarar att han därför har svårt att veta exakt när det skulle kunna passa:
- Men ring vid halv tio så gör vi ett försök.
Nästa gång vi hörs sover dottern Tyra-Margareta, 10,5 månader, åtminstone till en början, sin förmiddagslur.
- Jag är pappaledig mesta tiden, men jag har tre skivor att göra i höst, eventuellt två till och en tv-serie, säger Tobias Fröberg.
Kan man vara pappaledig i din bransch?
- Det kan man absolut, det är egentligen bara att bestämma sig. Jag åker ibland till studion på kvällarna när min fru Sandra och Tyra-Margareta sover. Sandra håller ju på med film så man får pussla, men så är det att vara frilans.
På meritlistan finns artister som Existensminimum, Merit Hemingsson (bilden), Tomas Andersson Wij, Lisa Ekdahl, Peter Morén från Peter, Bjorn and John och New Orleans-baserade gotländskan Theresa Andersson.
Vad är skillnaden på att arbeta med sin egen musik och andras?
- Det är mycket enklare att producera andras musik. När man är artist nojar man över onödiga saker, som producent ser man den stora bilden.
Som etablerad och eftertraktad producent kan Tobias Fröberg numera vara kräsen och bara göra de jobb han verkligen vill göra.
- Ane-skivan är ett av dem så klart. Jag fick frågan för några år sedan om vilken skiva i hela världen som jag helst skulle vilja producera och då svarade jag nya Anes nya och sedan fick jag frågan för ett halvår sedan.
Varför ville du helst arbeta med just Ane Brun?
- Hon har en så otrolig kapacitet, en röst som man får gå tillbaka till Billie Holiday, Nina Simone och den typen av röster för att hitta.
Ane Brun är dock ingen ny bekantskap, Tobias och hon är sedan länge goda vänner.
- Vi är kompisar sedan innan och har spelat ihop, men jag har aldrig tidigare varit tillräckligt färdig för att göra en sån här skiva och i hennes fall tror jag inte att hon har varit tillräckligt äventyrlig för att göra en skiva med mig. Men nu har vi båda kommit så långt i våra karriärer att vi vågade och det blev ju otroligt bra, tycker jag i alla fall, säger Tobias Fröberg.
Musiken har alltid funnits där. Som son till jazzmusikern och musikläraren Ante Fröberg, växte Tobias Fröberg upp med musik och musiker omkring sig.
- Det är klart att det har betytt mycket. Det är en jävla ynnest att få hålla på med musik och jag har turen att få ha det som jobb, säger han.
Ändå var ingen självklarhet att Tobias Fröberg skulle arbeta med musik. Som 19-åring började han som sportjournalist på Gotlands Allehanda och fortsatte sedan sin journalistiska bana på GT, Expressen, Café, Elle och som krönikör på Aftonbladet. En karriär han övergav för att ägna sig åt musiken.
- Jag kände att jag hade gjort det jag ville göra.
Tobias Fröberg hann fylla 31 år innan han släppte sin första skiva - "For Elisabeth wherever she is" 2004, som sedan följdes upp av "Somewhere in the city" 2006, "Turn heads" 2008 och "The big up" som kom i april förra året.
Just nu blir det dock inte så mycket eget musicerande, fokus ligger på papparollen och producentrollen.
Många konstnärer har ångesten och sorgen som drivkraft, är det svårt att vara lycklig familjefar och musiker?
- Just nu har jag väl inte så mycket att skriva om, men man är väl konstnär i alla färger. Det är bara lite svårare att skriva om glädje och tacksamhet, men det måste gå att göra. Det är ju riktiga känslor det med och det ger riktig, bra, musik. I glädjen finns ju också sorgen - att det kommer att ta slut.