"Pappan hotade dottern till livet"

Det meddelade Gotlands tingsrätt på fredagskvällen efter att ha ägnat hela dagen åt huvudförhandlingen som genomfördes med hjälp av tolkar per telefon.
Tingsrättens beslut innebär för övrigt att mannen skall genomgå rättspsykiatrisk undersökning och han skall till dess rättegången kan avslutas bli kvar i häktet. Tingsrätten anser nämligen att det finns risk för att mannen på fri fot skulle fortsätta begå brott.
Rättens ordförande gjorde bedömningen att förhandlingen kan återupptas om cirka fyra veckor.
Då skall det föreligga besked om det finns förutsättningar att överlämna 35-åringen till rättspsykiatrisk vård eller om det skall utdömas ett frihetsberövande straff.
Beslutet om rättspsykiatrisk undersökning grundar sig på ett uttalande som gjorts i en personundersökning av mannen:
"Det föreligger viss farlighet."
<span class=MR>Slitningar i familjen</span>
Dottern hyser mycket stor oro för vad pappan kan komma att ta sig till, sade målsägarbiträdet Richard Ploman som helt anslöt sig till åklagrens talan i målet.
Förutom den 19-åriga dottern var de två socialarbetarna målsägande.
Dottern följde rättegången och vittnade från en angränsande rum i tingshuset eftersom hon kände obehag inför ett direkt möte med pappan.
Under rättegången framkom bilden av ett mycket komplicerat familjeförhållande. I familjen finns sju barn i åldrarna från ett par år upp till nitton.
Eftersom barnen delvis har olika föräldrar har det uppstått motsättningar och slitningarna, främst mellan den äldsta flickan och styvmodern.
Det är den olösta konfliktsituationen som uppenbarligen varit upprinnelsen till den rättsliga processen.
Den tilltalade uppgav att han kontaktat de sociala myndigheterna för att få hjälp.
Dottern ville inte lyda.
Styvmodern berättade:
Sedan hon kom till oss har vi inte haft en lugn stund. Hon gör precis som hon vill. Varje gång hon kommer hem är hon arg och förbannad. Och hon påvekar de andra barnen.
Mamman försäkrade också att pappan aldrig hotat dottern. Han har inte ens gett henne en örfil.
Det mest drastiska skulle vara att antingen flytta hela familjen från ön eller låta dottern flytta eftersom hon ofredar pappan på olika sätt. Dels genom telefonsamtal dels genom att attackera honom ute på stan.
<span class=MR>Ville att socialen skulle agera</span>
På socialbyrån berättade mannen att situationen blivit ohållbar och han krävde att de sociala myndigheterna skulle agera. Han skulle inte kunna ta ansvaret för den fortsatta utvecklingen.
Enligt socialarbetarna uttalade han sig på ett sådant sätt att inte bara de som tjänstemän kände sig hotade, utan att det uttalades ett direkt dödshot mot dottern.
Vi har kommit till en röd linje!
Dottern skulle kunna påträffas i en kista om inte sociala agerade.
Men vad menade pappan egentligen? Var det i själva verket ett självmord han befarade. Någon som varit vanligt förekommande i hans släkt. Själv har han självmordstankar och också försökt sätta dem i verket.
Hans försvarare advokat Eric Dufvenmark:
Visst påstod han att något allvarligt skulle hända om de inte fick hjälp.
Men det handlar om tolkningar av vad som verkligen sades.
Och som ett svart moln över händelsen hänger uppenbarligen det mycket uppmärksammade Fadime-fallet. Det som kom att kallas för "hedersmord".
Detta har resulterat i att socialtjänstemännen feltolkat hela situationen, menade försvaret. Och underströk att dotterns uppgifter om pappan måste tas med en nypa salt.
Vid besöket på socialkontoret dök det helt plötsligt upp två poliser och grep pappan.
Han hade suttit där i förvissningen om att socialarbetarna hade tystnadsplikt och inte skulle föra något vidare. Varken till dottern. Eller polisen.
Den besvikelse han nu känner kom till uttryck i hans sista ord vid rättegången:
Idag har jag fått lära mig att aldrig mer lita på någon tjänsteman.