Ljugarn i mitten av maj är ett samhälle i omvandling. Gräsklipparna smattrar, det stora nybygget vid Strandpromenaden ska vara inflyttningsklart till midsommar, spaljéer skrapas och målas och på Strandcaféet rustas köket upp. Nu åker vinterrocken av och hela samhället ömsar skinn till sommarskrud.
Ljugarn är en av de orter på Gotland där de tvära kasten mellan sommar och vinter märks allra mest.
Jonas Kolmodin och Malin Hallin, som är på väg mot Konsum, vet att de går mot en tid när det gäller att planera sina inköp i affären. Försöker man handla före lunch eller efter stranden på sommaren är det enorma köer på Konsum. Men det är inga bekymmer för Jonas och Malin. De där sommarköerna är ju en förutsättning för att affären ska kunna ha öppet året runt.
- Det är bara roligt när Ljugarn lever upp, säger Malin.
Med sina två barn har Jonas och Malin blivit en av de allt mer sällsynta barnfamiljerna i Ljugarn. Det finns inte så många kvar av deras sort, berättar Jan-Peter Tingström, som driver Ljugarns Handel och som sorterar ljugänningarnas post. Här finns 430 postboxar, men på vintern kommer det bara post till en fjärdedel av dem. Resten är sommarhushåll. Antalet bofasta minskar trots att det på senare år har byggts mycket i Ljugarn.
Ljugarn är en naturskön del av Gotland med både dagis och egen affär, men året-runt-samhället för en ojämn kamp mot suget efter sommarboende. Jan-Peter Tingström förstår varför unga familjer inte kan etablera sig här:
- Det finns nästan inga arbetstillfällen i Ljugarn, dessutom är det långt till stan, dåliga bussförbindelser och höga huspriser.
- Genom posten kan jag följa utvecklingen. Invånarna blir allt äldre och när huset säljs efter någon som dött blir det oftast ett sommarhus. Här nere i Ljugarn bor det inte så många barnfamiljer längre. De hamnar i regel i eller omkring Visby. Man kan fundera på vad det ska bli av det till slut. Den enda bil som man ser här i Ljugarn om kvällarna är hemtjänsten som far som en tätting mellan husen, säger Jan-Peter Tingström.
Jan-Peter Tingström låter lite uppgiven, men han har inte gett upp. Han är en av de som kämpar för att Ljugarn ska vara ett levande samhälle. Året om. Och han gör det genom att anpassa sig efter de nya förutsättningarna.
När Lantmännen lade ner sin butik i Ljugarn 1990 bestämde sig Jan-Peter Tingström och Allan Romin för att försöka driva den vidare. I maj 1991 slog de upp portarna till Ljugarns Handel.
Butiken har blivit viktig för samhället. Här kan man hitta både styrvajer till åkgräsklipparen, djurfoder och ett födelsedagskort. Utåt sett ser det ut som en vanlig affär, men i själva verket är butiken bara ett nav för en betydligt större verksamhet.
Här kan man inte bara handla och hämta posten. Ljugarns handel är också ombud för Systembolaget, godsombud, bensinmack, bilverkstad och miljöstation. Och de lokaler som affären inte behöver för egen del hyrs ut. Här finns sedan länge en frisör och den lokal som banken lämnade i vintras kommer snart att bli en antikaffär. Och det stannar inte där.
Ljugarns Handel har också blivit ett byggföretag och på senare år har gräsklippning blivit en stor verksamhet.
- Vi klipper gräset vid 90 fastigheter. Det är nästan en heltidstjänst så här års, berättar Jan-Peter och fortsätter:
- Vi har nästan 500 sommarkåkar här och service är vad de frågar efter. Det är inga fattiglappar som bor här. De köper hellre in vår gräsklippning än gör det själva. Det är mycket frågdagar efter städning också, men det har vi inte börjat med ännu.
För Ljugarns Handel har satsnigen på service till sommargästerna inte bara inneburit att man kan hålla butiken igång året runt, utan också att man har lyckats skapa fler arbetstillfällen.
I dag är fem personer anställda i företaget.
Föreningen Östra Gotlands fiskevård, vilt och fritid, rustar också för sommaren. Sigvard Henriksson, som är föreningens eldsjäl, tar oss med till vandringsleden som just nu håller på att expandera. Vid Hallute backar kan man låna gångstavar och ge sig iväg. Snart kommer en ny "löparled" som är ungefär en mil lång att gå från Ljugarns samhälle och runt golfbanan.
Den här satsningen är viktig för bygden, tycker Sigvard:
- Vandringslederna gör att det blir ett mer levande landskap.
Här kan man just nu se sippor av alla slag, öringsyngel i Lavasån och ett rikt fågelliv. I den här trakten finns det både berguv, pärluggla och kattuggla och Sigvard har snickrat 30 uggleholkar som har satts upp omkring leden. Med många holkar på platser som ugglorna gillar har de förutsättningar att bli fler.
Ungefär på det sättet resonerar också Frej Hägglund. Under sina fyra decennier i Ljugarn har han satsat på "holkar" till de sommargäster som kommer hit och vill hyra.
Frej kom till Ljugarn som kock på Lövängen och 1971 bestämde han sig för att starta ett disco. Claudelins gamla stall passade bra för ändamålet. Det låg lite avskilt och här störde man ingen. "Bruna dörren" var disco på kvällarna och ett kafé på dagarna. Kaféet utvecklades så småningom till en restaurang och på den vägen är det.
Discoteket försvann efter bara några somrar, men Frej Hägglund blev kvar i Ljugarn. I dag, 40 år senare, har Frej Hägglund blivit Sommar-Ljugarns turistkung. Han äger tre restauranger som han arrenderar ut: Bruna dörren, Pighuset och Strandcaféet och steg för steg har han också blivit en stor rums- och stuguthyrare.
I början av 80-talet köpte han den stora magasinsbyggnaden mitt emot Claudelinska huset. "Frejs magasin" har nu 25 rum och 5 lägenheter.
I mitten av 90-talet köpte han pensionat Lövängen. Det var nergånget och kunde inte användas som pensionat, men Frej bosatte sig i huset och byggde tio uthyrningsstugor i parken.
För sex år sedan tog han ännu ett steg och köpte semesterbyn vid Vitvär av Gotlands kommun. Kommunens villkor var att huset där tandläkarmottagningen hade funnits skulle ingå i samma paket och på så sätt blev Frej också ägare till ett hyreshus.
Frej Hägglund har tagit tid på sig och expanderat steg för steg, och han har gjort avtryck i Ljugarn. I dag kan fler komma hit för att äta och bo:
- När jag jobbade som kock på Lövängen fick vi ibland utomstående gäster som ville äta, men de fick vänta och se om det fanns något kvar när pensionatsgästerna hade fått sitt.
I dag ser det helt annorlunda ut. Nu kan man ta en krogrunda i Ljugarn. Frej är medveten om att alla inte är lika förtjusta i den utvecklingen.
- Det finns en stor mängd familjer på Udden som har en lång tradition på Ljugarn och som vill ha lugn och ro, ordning och reda och bevara Ljugarn som det har varit. Men det är väl ingen konflikt egentligen, för även om vi kan bli sura över att det är kö på Konsum vet vi ju alla hur mycket turismen betyder, säger Frej och fortsätter:
- Och visst har vi byggt en del, men Ljugarn är fortfarande väldigt oförstört.
Frej Hägglund har nya planer på gång. Han beskriver den som hans sista stora satsning i Ljugarn. "Sedan ska jag inte göra någonting mer", säger han bestämt. Också denna gång handlar det om att skapa boende.
I vintras köpte han den gamla snickerifabriken tillsammans med sin son Johan och om planändringen går igenom ska den omvandlas till bostadsrätter. Frej räknar med att det är möjligt att bygga mellan tio och tolv lägenheter på gården och ytterligare några till inne i snickeriet.
- Ja, man måste ju bygga holkar, annars blir det ingenting, skrattar Frej.