Ett (moped)flak kommer lastat, med reservdelar. Med många mil på schemat kan både reservhjul och tändstift komma väl till pass.
Hur upplever man Gotland bäst? För Janne Ehrensky, Marie Eriksson, Krister Levin och Inge Zetterlund är svaret enkelt.
– Att cykla är vi för gamla för och vi har åkt minibuss för några år sedan. Men att upptäcka ön på flakmoped är vår grej, hela världen öppnar sig med en sån här, säger Inge och får snabbt medhåll av sällskapet.
För det är långt ifrån första gången barndomskompisarna från Utö i Stockholms skärgård ger sig i kast med äventyret Gotland på tre hjul. Den första resan gick 2017 efter att en kompis (som sedan aldrig fick tid att åka med) kom med idén om upplägget.
– På Utö har flakmoped alltid varit ett smidigt sätt att ta sig fram. Så nästa steg blev ju Gotland, säger Janne Ehrensky och fortsätter:
– Det är ett perfekt sätt att träffa människor. Många kommer fram och är väldigt nyfikna på oss, och alla gotlänningar är verkligen genomsnälla och hjälpsamma. För någon dag sedan var det en lastbil som tog rygg på oss när vi körde på en liten väg i ett bostadsområde och jag tänkte direkt att nu får vi skäll. Men bilen stannande en bit fram och ur klev en man som frågade om vi ville köpa hans flakmoped, säger Janne och skrattar.
Med Cresentmopeder från tidigt 1980-tal som färdmedel följer risken med oönskade äventyr i form av diverse motorkrångel och punkteringar. Men det är ingenting som avskräcker mopedfantasterna. I gruppen finns både reparationskunskaper och ett flak fyllt med allt man kan tänkas behöva i reservdelar.
– Vi har med oss förgasare, cylindrar, tändstift och däck om det skulle dyka upp en punktering. Jag och Inge är mekanikerna i gruppen så vi brukar klara oss. Men i år har vi inte haft några större incidenter, säger Janne.
Årets rutt har gått från Kappelshamn till Fårö och sedan tillbaka till Visby via ett traditionsenligt stopp på Brukshotellet i Roma. Utöver sevärdheter är det kära återseenden med gamla kompisar som mopedisterna ägnat sin resa åt.
– När vi lägger ut på facebook att vi är ute får vi alltid inbjudningar av bekanta som bor på ön. I år var vi förbi en gammal kompis och plingade på. Men han hörde varken mopederna när vi kom eller ringklockan. Så det blev inte mycket med just den träffen, säger Marie och skrattar.
– Men vi var i Tingstäde och träffade en kompis som jobbar på försvarsmuseet där. Han var i alla fall på plats, säger Janne.
Efter en sista övernattning väntar den sista etappen mot Visby och färjan för barndomskompisarna. Men redan nu ser kompisarna fram emot nästa sommars äventyr på ön.
– Vi börjar alltid planera resan i december. I år har vi haft ett väldigt bra radiosystem som vi kommunicerat i när vi kör. Och det har inte kostat särskilt mycket heller, men till nästa år ska det bli ännu bättre säger Inge och fortsätter:
– Så länge ingen pratar mitt i pingisen från OS. Vi har möjlighet att koppla in FM-bandet i hörlurarna och det bryts varje gång någon i gruppen säger något. Jäklar vad irriterande det var när det skulle pratas mitt i Truls Möregårdhs bragd, säger Inge och skrattar.
Efter ett par mil i sadeln är det alltid skönt med god mat och en varm dusch. ”Vi har blivit lite mer bekväma med åldern, men det gör mig inget”, säger Inge Zetterlund.
Utöver mopederna finns det bara en standard som måste uppfyllas under kommande resor.
– Vi bokar alltid hotell med möjlighet till frukost och dusch. Det måste man ha i vår ålder, men i övrigt är nästa sommars äventyr fortfarande oskrivna blad, säger Krister och får medhåll av övriga i sällskapet.