Det krävs inte större tekniska eller kemiska kunskaper för att tillverka egna sprängladdningar.
Men experimenten kan orsaka allvarliga personskador eller till och med dödsfall.
- Det finns en hel del recept på internet, vilket jag tycker är olyckligt. Unga frestas tyvärr att försöka göra egna bomber, konstaterar Sabine Rütten som arbetar vid Statens kriminaltekniska laboratorium.
Expertis
Myndigheten ligger i Linköping och är den svenska polisens tekniska expertis. SKL gör varje år tusentals analyser på begäran av polismyndigheterna i landet, och i veckan skickades material från bombfyndet i Visby dit för analys. Sabine Rütten kan på grund av den pågående utredningen inte uttala sig om Visbybomben, men berättar att det är möjligt att dra en rad slutsatser av en sprängladdning som tagits tillvara av polisen.
- Vi försöker bland annat att avgöra hur den är konstruerad och om den hade fungerat som det var avsett. Vi tittar på vilka komponenter som ingår och om den består av civila, militära eller egentillverkade sprängämnen. Är den konstruerad på ett speciellt vis kan vi kanske hitta kopplingar med tidigare ärenden, säger hon.
Fabrikstillverkade sprängämnen är ungefär lika vanliga som hemgjorda, bland de rester som lämnas in till SKL. Vilken sort det handlar om avgörs bland annat genom att partiklar studeras i mikroskop.
Möjligt att hitta spår
Det kan även vara möjligt att hitta spår efter personerna som ligger bakom bomben.
- Det kan finnas fingeravtryck, inte minst om man använt tejp vid tillverkningen. Vi försöker att få fram en DNA-profil som kan matchas mot en gärningsman. Hårstrån kan vara tänkbara, men för att hitta DNA i dem krävs att hårrötterna finns med, berättar Sabine Rütten.
Bomber placerade vid myndighetsbyggnader är inte särskilt vanliga i Sverige.
- Det är inte vår vanligaste typ av ärende. Då är det vanligare att man ger sig på bankomater med sprängmedel. Ofta är det bara rester som lämnas in till oss då, säger Sabine Rütten.