Orättvisor driver honom att fortsätta

GT träffar den Lokrumebördige 46-åringen på hans kontor i Arbetarrörelsens hus i östra Visby. Det är eftermiddag, Mikael Nilsson har som vanligt varit ute på en och annan arbetsplats, och han slår sig ner i sin skrivbordsstol.
Framför sig, ett välstädat skrivbord - bakom ryggen, hyllmeter efter hyllmeter med pärmar och böcker om det fackliga arbetet, om fackförbundet, om arbetsmiljö och om löntagarnas rättigheter.
- Det är orättvisorna som driver mig, säger han eftertänksamt.

Tre akuta frågor
Fackförbundet IF Metall har cirka 400 000 medlemmar i hela Sverige, runt 1 800 på Gotland. I landet i stort är det framför allt de kraftiga neddragningarna inom bilindustrin och dess underleverantörer som försätter Metallmedlemmarna i arbetslöshet - 30 000 medlemmar har varslats om uppsägning under de senaste sex månaderna i Sverige.
På Gotland är det främst tre faktorer som gör läget mörkt just nu, enligt Mikael Nilsson.
- Danielson, Nimbus och kalkindustrin. Det är de tre akuta frågorna för oss på Gotland, säger ordföranden för den IF Metall-avdelning som har störst arbetslöshet i hela landet: 11,34 procent enligt en mätning i december.
- För Sveriges del gäller det att rädda bilindustrin, det är jätteviktigt. För Gotland är det viktigt att rädda den industri vi har, och man måste satsa på att ersätta producerande företag som lägger ner med andra producerande företag. Vi måste lära oss det. Det räcker inte med bara besöksnäring, till exempel, säger han oroligt.
- Gotland är redan den ekonomiskt svagaste regionen i Sverige. Vi kan inte sänka oss ytterligare.

Flex det allra värsta
Mikael Nilsson är i grunden utbildat elektriker, och det var när han på 1980-talet arbetade på sockerbruket i Roma som han halkade in på den fackliga banan.
- Jag hade precis gått en facklig kurs, då den person som då hade den tjänst jag har i dag blev sjuk. Jag fick hoppa in, berättar han.
Detta var 1997. I oktober det året fick han sitt nuvarande jobb, som heltidsanställd ombudsman för IF Metalls avdelning 37 (Gotland). Nu, elva år senare, ångrar han inte att han tog det.
- Visst, det var jätteskönt att vara elektriker. När arbetsdagen var slut gick man hem, och det var inte mer med det. Men det här jobbet går inte att tröttna på - det händer för mycket hela tiden, säger Mikael Nilsson, som varit med om nedläggningar av ett antal företag genom åren.
Sockerbruket, Juvelbagerierna, Berendsen, Arla i Stånga, Flextronics, styckningen på Scan, och Nimbus, för att vara exakt.
- Flextronics var det absolut värsta. Den nedläggningen ändrade hela Gotlands förutsättningar. Att man då inte satsade ännu hårdare på att få hit ny industri..., funderar han och skakar lätt på huvudet.
- En del som förlorade jobbet på Flex har än i dag inte fått något nytt jobb. När det handlar om nedläggningar får trots allt ungefär hälften en lika bra eller bättre tillvaro inom rätt kort tid. För en del tar det lite längre tid, och kanske tio, femton procent av de uppsagda lever ett rotlöst, oroligt liv under väldigt lång tid. Den gruppen tycker jag väldigt synd om.

Många möten
Mikael Nilsson träffar många människor i sitt arbete. Ungefär hälften av arbetstiden spenderar han på kontoret, andra hälften går åt till besök på arbetsplatser, förhandlingar med arbetsgivare, och även kurser, ut- och fortbildningar på fastlandet.
Den lediga tiden på kvällar och helger ägnas mest åt familjen, villan - och idrotten.
- Jag har sambo och två barn som jag förstås umgås så mycket jag kan med. Vi bor i en villa på Länna, och det är en villa som borde renoveras både oftare och mer, säger Mikael Nilsson och skrattar högt.
Hans idrottsliga intresse och engegemang ligger numera främst i den gutniska idrotten, i Föreningen Gutnisk Idrott och i pärkföreningen Essendon.
Han är sedan några år tillbaka ordförande i FGI och en drivande kraft bakom Stångaspelen. I yngre år var det dock både fotboll, bordtennis och volleyboll som gällde.
- Jag har alltid varit en föreningsmänniska, och just fackföreningen driver ofta en rätt ensam kamp mot kapitalet. Det är där det fackliga löftet kommer in: "Jag lovar att aldrig ta ditt jobb till ett lägre pris än du", säger han med ett leende och har med ens fångat om inte allt så åtminstone mycket av det han står för i en enda mening.

Aldrig utkastad hittills
Mikael Nilsson verkar inte vara den som ger sig, ens i de mörkaste stunder. Han kommer att fortsätta vara aktiv i föreningslivet på Gotland, både inom idrotten och facket.
- Har man ett krävande och innehållsrikt arbete, måste man ha en krävande och innehållsrik fritid, säger han med ett skratt och bedyrar att han kommer att fortsätta slåss för de gotländska industriarbetarna länge än.
- Jag har hittills aldrig blivit utkastad från en arbetsplats, varken av arbetsgivare eller arbetstagare. Det får jag väl se som ett gott betyg för de första elva åren, säger Mikael Nilsson och ler brett.