Omfattande undersökning av området vid brädgården

Södervägs Brädgårds kreosotanläggning som ligger 9 km söder om Visby längs väg 142 (Hemsevägen) har sedan många år varit länsstyrelsens mest angelägna prioritering när det gäller miljöfarliga områden på Gotland.
År 1998 beskrevs i GA hur de fastighetsägare som bor intill anläggningen har stora problem med sitt dricksvatten. Allra värst är det under varma och torra sommarmånader då vattnet i brunnarna börjar stinka av kreosot.
Vid reportagetillfället 1998 uppgav Mattias Vejlens, livsmiljöenheten/miljöskydd, länsstyrelsen, att man ingenting kunde göra när det gällde anläggningen. Länsstyrelsen hade då arbetat i 12-15 år för att anläggningen skulle bli sanerad.
Läget annorlunda nu
Problemet var att anläggningen kom till på 1950-talet och inga förändringar hade gjorts sedan dess när det gällde verksamheten.
Nu är läget annorlunda. Verksamheten är nedlagd. Ägaren till företaget avled i förra året. En advokatfirma i Göteborg förestår företaget och är representant för dödsboet.
Samtidigt har länsstyrelsen nu tillgång till statliga bidrag när det gäller att åtgärda den här typen av miljöproblem.
Det här gäller bara sådana objekt där vi vet att den ansvarige inte kan göras betalningsansvarig fullt ut, det har med tiden att göra, säger Mattias Vejlens.
Just nu pågår provtagningar på området och det ska göras en omfattande undersökning där man ska kartlägga hela föroreningssituationen. I dagsläget vet man inte hur stora föroreningarna är. Detta ska man försöka ta reda på samtidigt som man ska försöka uppskatta hur mycket det kommer att kosta att åtgärda problemet. Mattias Vejlens tippar att en sanering kommer att ge en kostnad i miljonklassen.
Hur gå vidare
Utredningen ska också ge förslag på hur man ska gå vidare när det gäller att åtgärda området. Mattias Vejlens påpekar att det finns klara risker med att gräva upp de förorenade jordmassorna eftersom det då kan ske en ytterligare spridning av föroreningarna. Med utredningen ska man försöka komma fram till det bästa tillvägagångssättet och samtidigt ta reda på vilka miljörisker tekniken har.
Mattias Vejlens har tidigare gjort en ansvarsutredning när det gäller hela anläggningen och i den utredningen kan man läsa:
På fastigheten Vall Hardings 1:7 har sedan 1956 sågverksamhet och impregnering med kreosot förekommit. I dagsläget är verksamheten i det närmaste nedlagd men på 50- och 60-talen var produktionen stor. Verksamheten, när det gäller tryckimpregneringen, var som störst under 1950- och 60-talen då mestadels slipers impregnerades. 1981 omfattade produktionen ca 650-700 telestolpar och till dessa åtgick ca 30 ton kreosot, eller ca 27 m3. Under de senaste åren har verksamheten varit av liten omfattning. Impregnering har skett någon gång per år och då i första hand av stängselstolpar. Produktionen vid anläggningen har under 1990-talet som högst motsvarat en förbrukning om ca 10-15 ton kreosot per år. 1998 bedrevs ingen impregneringsverksamhet och 1999 förbrukades drygt 3 ton kreosot.
I utredningen beskrivs också ämnet kreosot som är en är ett destillat av stenkolstjära och innehåller en mängd olika ämnen, däribland s.k. polycykliska aromatiska kolväten (PAH:er) som består av två eller flera sammanbundna bensenringar. Även fenoler och vissa heterocykliska föreningar ingår i kreosot. PAH:er kan vara cancerframkallande och kan även orsaka frätskador om det kommer i kontakt med huden.
Förorenat vatten
Kreosot är mycket giftigt för vattenlevande organismer. Även mutagena effekter har påvisats.
När det gäller föroreningarna i området är det övre grundvattenmagasinet i jordlagren är konstaterat förorenat i anslutning till östra och norra diket. Det bedöms också vara klarlagt att kreosotföroreningarna inom undersökningsområdet även tidvis påverkar grundvattnet i det undre grundvattenmagasinet och dricksvattnet för de närbelägna fastigheterna norr om anläggningen. Det finns även en svag indikation på att även vattentäkter sydost om anläggningen kan vara påverkade.
När det gäller åtgärder stod det i utredningen att om inga åtgärder vidtas kommer troligtvis grundvattnet att fortsätta att förorenas med påverkan på omkringliggande vattentäkter under delar av året som följd. Området ligger också relativt öppet vilket kan innebära en risk för människor som rör sig i
området (främst vid diken).
Det föreslogs att området saneras så att påverkan på grundvattnet, och därmed även dricksvattnet i närbelägna bostäder, upphör.
I dagsläget förhindrar grundvattenföroreningen också ytterligare bebyggelse i närområdet varför grundvattnet i hela omgivningen måste vara fritt från föroreningar.