Efter en kraftig ökning de senaste åren finns nu nästan 800 helårstjänster som politiska sekreterare i landets kommuner och regioner. Region Gotland medverkar i denna professionalisering av politiken.
Företeelsen var inte okontroversiell när lagen om politiska sekreterare kom 1983. Partimärkta kommunalt anställda bröt mot en förvaltningstradition, där tjänstemän förutsattes vara neutrala och bara arvoderade förtroendevalda hade partifärg.
Regionstyrelseförvaltningen på Gotland menade att nackdelar övervägde, främst av ekonomiska skäl, då tjänsterna årligen kostar 2,4 miljoner kronor, men i november 2018 beslutade regionfullmäktige att politiska sekreterare skulle anställas.
– Överlag tycker jag det fungerat bra – som ett värdefullt stöd för de förtroendevalda, vars administrativa börda har ökat, säger regionrådet Jesper Skalberg Carlsson (M).
Oppositionsrådet Meit Fohlin (S) uppger att det skulle vara svårt för henne att räcka till utan stöd av partiets politiska sekreterare.
– Man kan vrida och vända på frågeställningar tillsammans, men de förtroendevalda avgör. Om sekreterarna från olika partier gör upp och politikerna sen bara avdömer har det gått för långt, säger hon.
Eller som Adam Lagerstedt (L) formulerar det:
– Fullmäktigegruppen har beslutanderätten, den politiska sekreteraren är en tjänsteman.
Ingen av alla de gruppledare och regionråd vi talat med oroas över att de politiska sekreterarna på Gotland i dag skulle fått för mycket makt.
– Det skulle kunna uppstå i en situation med väldigt svaga politiker och en väldigt stark politisk sekreterare, kommenterar Lisbeth Bokelund (MP).
Vilket hon alltså inte menar är fallet här. Charlotte Andersson, politisk sekreterare för Socialdemokraterna, därtill ledamot i social- och omsorgsnämnden, gör en liknande reflektion:
– Jag arbetar åt så erfarna politiker att jag inte tycker att det finns någon risk för att makten skulle förskjutas från dem, säger hon.
Saga Carlgren, gruppledare för Vänsterpartiet, tycker att systemet tvärtom inneburit en demokratisk vinst:
– De förtroendevalda behöver stödet. Det går åt mycket tid till möten för de som sitter i regionstyrelsen. Det behövs utrymme för att kunna höja blicken, säger hon.
Och regionstyrelsens ordförande, Eva Nypelius (C) svarar på frågan om det var ett bra beslut att inrätta politiska sekreterare:
– Absolut! Det stärker demokratin. Uppdragen har blivit mer komplexa. Det gäller inte minst på Gotland som är både kommun och region. Och ärendemängden har ökat kraftigt.
I dag arbetar nio personer som politiska sekreterare åt sina partier, anställda av Region Gotland. Tillsammans har de motsvarande fyra helårstjänster. Möjligheten för partierna öppnades den 1 januari 2019 och några veckor senare var de första på plats. De lite större partierna genomförde regelrätta anställningsförfaranden med annonsering och intervjuer.
– Vi fick sökande från hela landet och intervjuade tre, kommenterar Meit Fohlin (S).
Valet föll på Charlotte Anderson, tidigare ombudsman för Socialdemokraterna på Gotland. Centerpartiet rekryterade Magnus Bergström, med erfarenheter som journalist, bland annat inom LRF Media. Moderaterna utsåg Åsa Wackelin, som sedan våren 2019 kombinerar sin tjänst på 50 procent som politisk sekreterare med att vara partiets lokala ombudsman. Vänsterpartiet, också med en halvtidstjänst, tillsatte Brittis Benzler, under tidigare mandatperioder partiets gruppledare.
Flera små partier, som fått 20-procentiga tjänster, anställde först de egna gruppledarna i regionfullmäktige som politiska sekreterare. Det gällde Isabel Enström (MP), Sara Lidqvist (KD) och Lars Engelbrektsson (SD). Den sistnämnde säger:
– Cecilia Lange Rosén som nu har tjänsten var tilltänkt från början, men avvaktade på grund av en planerad föräldraledighet.
Cecilia Lange Rosén tillträdde i september i år. Isabel Enström är inte kvar på Gotland och MP:s sekreterare är sedan januari i år Armin Scholler. Sara Lidqvist ersattes vid samma tidpunkt av Anna Andersson för KD.
Någon kritik, partierna emellan, för valet av personer som ibland haft dubbla roller, hörs inte. Tvärtom uttrycks förståelse för svårigheter med att hitta någon som på kort varsel kan ta en 20-procentig tjänst. Flera politiker från de större partierna påpekar i sammanhanget att gruppledararvodet för partier med få mandat är blygsamt. I dag finns tre politiska sekreterare som ersättare i regionstyrelsen: Cecilia Lange Rosén (SD), Armin Scholler (MP) och Gubb Marit Stigson (Fi).
Efter att Brittis Benzler utnämnts till landshövding i Halland vikarierade lokalpolitikern Per Edman (V) några månader som politisk sekreterare. Han är Saga Carlgrens far och hon framhåller att beslutet var partiets, inte hennes, men att hon som företrädare i regionstyrelsen ändå var den som måste underteckna anställningskontraktet. Victoria Öjefors Quinn tillträdde för V i oktober i år och då upphörde Per Edmans vikariat.
Gubb Marit Stigson kombinerar, liksom Armin Scholler, 20 procent som politisk sekreterare med 30 procent som ombudsman för sin lokala partiorganisation. Gerd Holmgren är gruppledare för Feministiskt initiativ, men Gubb Marit Stigson har Fi:s plats – som ersättare– i regionstyrelsen:
– Platserna som ersättare är för oss som litet parti mycket viktiga. Det är så vi kan följa vad som sker – plus att vi alltid måste vara beredda att gå in för ordinarie, kommenterar hon.
Gubb Marit Stigson har tio andra förtroendevalda att stödja i deras kommunalpolitiska arbete. Hon och flera andra av de politiska sekreterarna, som kom med tidigt, säger att det i början var litet rörigt och fanns en hel del olösta praktiska problem med arbetsplatser och tillgång till tekniska system. Det dröjde till exempel tills för ett par månader sedan innan de fick tillgång till alla nämndhandlingar. Men nu verkar man ha funnit fungerande former:
– I dag är arbetssituationen bra och jag trivs i rollen, säger Charlotte Andersson och fortsätter:
-- Jag arbetar främst med kommunikation – sociala medier, insändare ibland, förslag till insändare och debattinlägg som skickas till mig för att förtroendevalda ska kunna bolla frågor och så tar jag fram underlag och läser in material.
Och kollegan Magnus Bergström säger:
– Det är ett lärorikt och roligt jobb, med mycket skrivande, vilket passar mig bra. Researcharbetet med underlag för debattinlägg är heller inte olikt journalistiskt arbete.
Sekreterarna är till för alla förtroendevalda, även om det i praktiken blir mycket uppdrag från regionråd och nämndordföranden. Hur partierna utnyttjar tjänsterna varierar.
– Det ger oss möjlighet till fördjupning, inläsning och omvärldsbevakning, kommenterar Sara Lidqvist (KD).
– Åsa Wackelin arbetar framför allt administrativt. Jag skriver mina egna debattartiklar, men det är värdefullt att ha en politisk sekreterare som skickar ut pressmeddelanden och liknande, säger Jesper Skalberg Karlsson (M).
Adam Lagerstedt (L) säger att eftersom hans parti är litet och har sin sekreterare, Leiph Berggren, på 20 procent så är det inte rimligt att den tiden går åt till att sitta på möten:
– Det är bättre att han tar fram underlag och idéer, ur ett liberalt ideologiskt perspektiv.
Lars Engelbrektsson (SD) svarar att det både handlar om administrativt arbete och att delta i utformningen av politiken:
– Cecilia Lange Rosén gräver fram fakta och kollar upp. Men vi politiskt valda sätter inriktningen.
Meit Fohlin (S) understryker att den politiska sekreteraren gör det enklare att föra en sammanhållen politik:
– Vår politiska sekreterare har koll på alla nämnders handlingar och får en bred överblick. Beslut i en nämnd kan få effekter för en annan, påpekar hon.
Saga Carlgren (V) ger ett annat exempel:
– Vi har haft extremt stor nytta av en rapport om barn och unga som Brittis Benzler gjorde mycket av förarbetet till. Den används när vi ska lägga budget och skriva motioner.
SD med sex mandat just under gränsen för att få en tjänst på 50 procent i stället för 20, har kritik mot resursfördelningen och skulle föredra tjänster längs skalan 20-40-60-80-100 procent. Från flera håll påpekas behov av bättre introduktion på arbetsplatsen, Region Gotland.
Men överlag är det annars en positiv bild av de politiska sekreterarna som de folkvalda har:
– Nivån är ganska bra och jag har i alla fall inga planer på förändring, säger Eva Nypelius (C).