Thomas Lindberg, Jonas Wejde och Maria Ten Siethoff har alla sett en ökning bland flickor och unga kvinnor som diagnostiseras med autism.
Ökningen av antalet svenskar som får diagnosen autism är markant, det visar siffror från Socialstyrelsen. Gotland är inget undantag – snarare tvärtom. Enligt statistiken tycks förekomsten vara högre här än i övriga riket.
Inom både vuxen- och barnpsykiatrin på Gotland säger man att det är svårt att sätta sådana exakta siffror som Socialstyrelsen har gjort – men i stort håller de med om bilden. Allt fler får diagnosen autism – och det finns en särskild grupp som utmärker sig.
– Vi har sett en ökning av kvinnor mellan ungefär 25 och 30 år, säger Thomas Lindberg, enhetschef på vuxenpsykiatrin i Visby.
Autism är ett brett spektrum av svårigheter – det kan handla om alltifrån lite svårigheter med sociala kontakter till att inte kunna prata och ha svårt att ta hand om sig själv.
Flickor får i genomsnitt diagnosen flera år senare än pojkar, enligt Peter Salmi som är utredare på Socialstyrelsen.
– Det vi ser nu är att flickor och kvinnor börjar komma ikapp pojkarna. Det är en generell ökning av autism, men bland flickor i åldern 10-17 år är ökningen sex gånger så stor sedan 2010, säger han.
Enligt Maria Ten Siethoff, avgående enhetschef för barn- och ungdomspsykiatrin, har hon och hennes kollegor blivit mycket bättre på att upptäcka diagnosen, vilket återspeglar sig i statistiken. Tidigare har vården många gånger missat flickor med autism, eftersom deras symptom skiljer sig mot pojkarnas.
– Det är nog ofta så att de lyckas håll ihop sig i skolan, men sen så brakar det när man kommer hem, säger hon.
Flickor och unga kvinnor flyger ofta under radarn eftersom de döljer sina svårigheter och vänder problemen inåt.
–En hypotes är att flickor verkar vara bättre på att imitera sociala beteenden, så man ser det inte utåt på samma sätt, säger Jonas Wejde, nytillträdd enhetschef på barn- och ungdomspsykiatrin, och fortsätter:
– Till slut blir dock hjärnan överbelastad av alla intryck och att jobba med det här. Då blir det för tufft, vilket ofta gör att man kan utveckla ångestproblematik, säger han.
I många fall har livet innan diagnosen inneburit lidande. Nästan alla vuxna som får en autismdiagnos har tidigare varit i kontakt med vården – som inte alltid upptäckt tillståndet. Det förekommer att flickorna eller de unga kvinnorna får behandling för andra typer av psykiatriska tillstånd såsom ångest, depression eller ätstörningar.
– De flesta har en "vårdkarriär". Många kan vara patienter hos oss fast för något annat, exempelvis en utredning för ADHD eller ångestproblematik och ingenting hjälper. Då kan det vara något annat som ligger i botten, säger Thomas Lindberg.
Om de stegrande statistikkurvorna betyder att fler faktiskt har autism i dag än tidigare eller om det är så att fler fall upptäcks går inte att svara på, enligt de tre cheferna. Nya arbetssätt och en ökad medvetenheten om autism både inom vården och allmänheten, kan vara en del av förklaringen.
Ett exempel är att barn- och ungdomspsykiatrin i dag har ett tätare samarbete med exempel BVC, barnavårdscentralen.
– Ju tidigare man får sin autismdiagnos desto bättre. Eftersom man behöver stöd och förklaringar utifrån de svårigheter som man kan ha, säger Maria Ten Siethoff.
Ytterligare en faktor kan spela roll är att det på Gotland görs betydligt fler utredningar än för bara sex år sedan. Då var Thomas Lindberg nytillträdd enhetschef på psykiatrin och väntetiden för en utredning var fyra år. Den tiden är nu istället bara några månader. Den kortare väntetiden är ett resultat av ett aktivt rekryteringsarbete där man gått från en utredande psykolog till tio.
Även om fler nu utreds så är det är långt ifrån alla som genomgår en utredning som får en diagnos.
När media lyfter att NPF-diagnoser, som ADHD eller autism, ökar så framförs ibland kritik mot det. Men enligt Thomas Lindberg så rör det sig inte om en överdiagnosticering.
– Det är ju inte så att man får diagnosen enkelt, utan det är både bedömningar och utredningar som är omfattande. Och av de som genomgår en utredning i vuxen ålder så är det grovt räknat en fjärdedel som får en autismdiagnos, säger Thomas Lindberg.
Det finns ytterligare en aspekt när det gäller det ökade antalet diagnoser – och den handlar om hur skolan och arbetslivet har utvecklats.
– Nu är jag lite utanför mitt område, men en förklaring kan vara att det är fler människor som inte riktigt får plats inom normalspannet, säger Jonas Wejde.
Även Peter Salmi på Socialstyrelsen tänker i dessa banor. Enligt honom kan det vara så att funktionsnedsättningar som autism och adhd märks mer i dag än vad de gjorde tidigare.
– Något man kan fundera på är om de sociala och kognitiva kraven har ökat, säger han.
Eftersom autism är ett spektrum där du kan ha lindriga svårigheter och mer allvarliga, så kan det alltså ha skett en förskjutning funderar Maria Ten Siethoff.
– Det handlar om vad vi värderar som autistiska drag och vad som inte är det. Man pratar om ett spektrum av störningar. Egentligen kan vi alla ha lite drag av autism, säger hon.
Ett exempel kan vara en vuxen odiagnosticerad person som har det tufft att orka med sitt arbete som består av många sociala kontakter.
– Då kan man ju antingen tänka att det här är en person som tycker att det är jobbigt med många sociala kontakter utan att man har autism. Men om man börjar tänka att det kan vara autistiska symptom då kan det bli så att man sen får en diagnos. Då sätter man en etikett på det och det gjorde man inte för tio år sedan, säger Maria Ten Siethoff.
Under utredningen så träffar patienten en psykolog och ett av kriterierna är att problemen ska finnas i minst två olika miljöer och över tid, så om problemen till exempel bara syns i skolan så uppfylls inte kriterierna.
En del av de patienter som kommer till psykiatrin har själva en stark misstanke om att de har autism och vill i princip bara få en diagnos, medan en del till och med kan ha svårt att acceptera diagnosen när den är satt. Men de kunniga är överens om att det är viktigt att få rätt diagnos.
– Det är viktigt att diagnostisera i tidig ålder, så att insatser inte dröjer. De här personerna riskerar att få pålagringar när det gäller psykisk ohälsa, säger Peter Salmi.
När en person får en diagnos så har de till exempel rätt till stöd från habiliteringen och rätt till insatser enligt LSS.
– Det är en funktionsnedsättning och en diagnos ger rätt till stöd. Det är ju det som driver oss, att vi behöver hjälpa den här patienten. Det är därför man sätter en diagnos, avslutar Maria Ten Siethoff.