"Nu vill stenarna upp"

Tidsplanen som han gjort för resningen av de tolv stenarna visade sig vara lite väl optimistisk.
Enligt den skulle tio stenar redan stå upp. Men att planen inte höll bekymrar inte Linus Alfredsson.

Blir inte stressad
- Nej, jag blir inte stressad av det. Jag är van att arbeta ensam, men här måste jag träna mig på att arbeta tillsammans med andra människor och det är en rad faktorer som gjort att vi inte hunnit längre.
Ändå har det hänt mycket sedan i somras när stenarna låg och vilade omkring mittstenen av kalksten. I dag har groparna för samtliga stenar grävts och stenarna halvligger nu i dessa i väntan på att få komma upp.

20-tal intresserade
- Runt 20 personer är intresserade av att vara med och resa stenarna. Alla kan inte alltid, men det räcker att vi blir fyra-fem personer varje gång, säger Linus Alfredsson.
Allt är också förberett för att resa den första stenen.
En stor kätting har slagits runt granitblocket och en trefotad ställning av trä ska resas med hjälp av en häst och sedan förankras i mittstenen som motvikt till den kraft som blir när stenblocket hissas upp med hjälp av rep.

Platsen talade
Att Linus Alfredsson skulle förverkliga Vibble stenar, som han kallar stencirkelprojektet, blev han varse för ganska länge sedan. Så småningom talade platsen i Västerhejde till honom och sa att det var här det skulle ske.
De tolv stenarna har han huggit ut vid ett stenhuggeri i Skåne och fått fraktade till Gotland.
Stencirkeln får en diameter på 64 meter och nu börjar man ana hur det kommer att bli när de tolv stenarna har rests. Och då ska Linus Alfredsson fortsätta att hugga på stenarna.

Känns stort
- Jag har lovat den här platsen att vara tillgänglig resten av mitt liv. Det känns stort, men inte fel. Vi är så rädda för att välja det vi egentligen vill, många vill ha en bakdörr på glänt. Men att välja och inte kunna gå tillbaka, det är ju livets villkor och dess kvalitet. Om vi alla ägnade oss åt det vi verkligen tycker är viktigt så skulle det se helt annorlunda ut. Många gör fel saker, anstränger sig i onödan och förlorar balansen, säger Linus Alfredsson.
Allt ska gå så fort i dag, men har man för bråttom finns risken att man tappar någon av livets dimensioner, att man inte hinner med som människa, menar han.
- När man gör något som tar tid går man på djupet. Man får kontakt med delar av sig själv som man inte känner till. Det får en så småningom att växa.
Linus Alfredsson är medveten om att alla inte förstår honom, att en del kanske tycker att projektet verkar flummigt.
- De får tycka vad de vill. Jag är glad att det är så många som förstår vad jag vill skapa här.

Alla välkomna
Han har bildat en förening, men även de som inte är med där är välkomna att hjälpa till med stenresningen, säger han.
Det är en möjlighet att få vara med i något unikt, bli delaktig i arbetet med stencirkeln som sedan alltid kommer att finnas där. En plats att hämta kraft och energi.
- Det här är en plats dit alla är välkomna, nu och i framtiden, betonar Linus Alfredsson.