Nu brinner stenugnen i den gamla smedjan
De råa kalkstensväggarna finns kvar, liksom smideshällen, men i övrigt har huset rustats upp från grunden och kompletterats med en väldig stenugn som fyller ett helt utbygge på baksidan.
Gerungs ligger lite vid sidan om allfartsvägen, men Erik Olofson tvekade aldrig om att bygga sitt bageri just här.
- Det är vackert här och det är en plats där många rör sig på sommaren. På Gotland kan man inte ligga "för långt bort", ön är så liten.
Erik räknar med viss draghjälp från andra företagare i bygden - norra Gotland är ett expansivt område - och så här långt verkar det som att han har haft helt rätt i sina bedömningar; Sedan Rute stenugnsbageri öppnade den 27 maj har han haft gott om besökare. Folk är beredda att åka en liten omväg för att betala lite mer och köpa gott bröd. Tidvis har köerna varit långa. När vi tittar in en onsdagseftermiddag är det jämförelsevis lugnt, men ändå står det hela tiden nya kunder framför bröddisken.
Den väldiga stenugnen, som har konstruerats av Heikki Hyytiäinen, var också en självklarhet när Erik Olofson skulle förverkliga det bageri och café som han drömt om ända sedan han var tonåring. Det var just stenugnar som ledde in Erik i bageribranschen. Han jobbade som snickare när han fick lära sig baka i stenugn hos en granne i Rute. Sedan fortsatte han som bagare på Friggards på Fårö och så småningom började han baka på Rosendals trädgård på Djurgården i Stockholm. Där fick han också baka i stenugn. På Eriks inrådan satsade Rosendals trädgård på en nybyggd stenugn i sitt bageri.
Långsamma bröd som måste förberedas dagen innan har blivit Erik Olofsons specialitet. I många år har han föreläst över hela landet om vilken kvalitetsskillnad det är mellan surdegsbröd och konventionellt bröd.
- Och surdegsbrödet blir särskilt bra när det bakas i stenugn. Den ger en karaktär till brödets utseende och smak. Brödet får en annan skorpa och blir mer rustikt.
Vi sitter vid ett av borden i den lilla serveringsdelen och vi är omgivna av limpor av alla slag. Henning Sundberg som bor i Rute tittar in. Han är på jakt efter "sån´t där bröd som jag är uppfödd med" och han lämnar brödbutiken med ett slagbröd som Erik lovar ska vara just sådant.
Trots att stenugnen sväljer 300 limpor på en dag så håller Erik Olofson fast vid gamla tekniker. Han kokar och hackar exempelvis pomeransen till Gotlandslimporna för hand.
- Mina limpor kostar mer, men det är också en annan produkt än vanligt industritillverkat bröd. Börjar man fuska så är man borta, resonerar Erik.
Den som tittar in i brödboden och cafét kan själva kunna se att det inte "fuskas". Det är öppet in till bageriet.
- Bröd angår människor, det märker man. Och det är roligt om folk får en närhet till produktionen och kan se oss som skapar brödet.
Cafédelen har möblerats med bord och soffor av äldre modell. Stilen av avspänd, men väl genomtänkt. Under hela sitt liv har Erik fantiserat om hur hans eget café skulle se ut. Spegeln såg han på ett café i Zürich, stolarna på ett café i Amsterdam, och ett charmigt café på Zanzibar gav inspiration till det svartvitrutiga klinkergolvet. Stenugnsbageriet i Rute är med andra ord ett drömprojekt som äntligen har förverkligats.
Nu ska det går runt också. Under den närmaste tiden ska Erik och hans kollega Tina Fernlund "baka in sig" i bageriet. De måste hitta en bra volym så att de bakar lagom mycket bröd, trots att efterfrågan varierar, och de måste hitta lösningar på en del praktiska problem. Att få avsättning för hela dagsproduktionen i den lilla butiken i Rute kan bli lite komplicerat. Bilarna måste ju få plats någonstans.
Någon semester blir det inte sommaren 2006. Så snart Eriks sambo Helena Andersson får semester från jobbet på Almedalsbiblioteket så kommer hon att jobba i butiken. Det där med arbetsbördan är också en avvägningsfråga.
Men Erik är full av framtidstro. Drömmarnas café står färdigt.
- Man måste våga hoppa, förklarar han.
Så jobbar vi med nyheter