Nu är de vanliga gotlänningar

Ingen räknade med att Kung Waldemar skulle inta Visby och sedan brandskatta staden.
- Det var ju en chock för oss alla men tiden läker alla sår, säger en glad Hans Röd, alias Roland Olsson.
- Jag har också funderat på om det inte var fel att den unga jungfrun blev syndabock för Waldemars missdåd.
Menar du att jungfrun var en SYNDABOCK?
- Jag ångrar vad jag nyss sa, säger Hans Röd och flackar med blicken. Är det eftertankens kranka blekhet som plågar hans inre? Jungfrun är inburad för all framtid i sitt torn.
Hur lyckades Visby få tillbaka sina stadsprivilegier.
- Ett diplomatiskt spel som vi inte vill uttala oss om. Påtryckningsmedel och finesser som vi kan använda flera gånger i samtal med Waldemar Atterdag, säger Hans Röd och tillägger:
- Bara Visby får bedriva handel så spelar det ingen roll vilken kung som styr.

"Lajvare"
Roland Olsson, journalist, och Leif Borgert, rektor för Gotlands högskola har haft det trevligt som "lajvare".
Leif Borgert har insett att tyskar inte var illa sedda i Visby på medeltiden.
- Folk har sett oss i vimlet. Helt okända har börjat att prata med en om vad som helst. Det har varit väldigt mysigt att bara gå omkring, säger Roland Olsson.
Borgmästarna med följe har varit på tornerspel. Vimlat på marknaden. De har besökt arrangemang på landsbygden. Gått på gästabud. Det otroliga sommarvädret har påverkat dem.
- Medeltidsmänniskorna hade inte förstånd att klä sig efter väderlek. Det har varit varmt, säger Roland Olsson och slår ut med händerna.
Borgmästarna verkar bara under årets medeltidsvecka.
- Det är en stor ära att bli vald och veta att man anses vara en hedervärd gotlänning, säger Leif Borgert och Roland Olsson nickar instämmande.

Nu är de vanliga gotlänningar - igen