Hasselbuskar trivs på Gotland och har varit en värdefull naturtillgång, vilket inte minst den tidigare omfattande exporten vittnar om. Förutom att Gotland var en jättestor exportör av hasselnötter till både fastlandet och Europa, användes även andra delar av växten. Det går knappt att förstå omfattningen när forskare berättar att 22,5 miljoner hasselkäppar användes under 1800-talet för att göra tunnor att frakta osläckt kalk med.
– Det är svårt att föreställa sig hur det såg ut för några hundra år sedan, säger projektledaren på länsstyrelsen, Maria Norderbrim som nu fokuserar på att väcka intresset för hasselnöten som ett viktigt livsmedel igen.
Därför har länsstyrelsen startat ett ”Nötupprop” för att ta reda på hur det ser ut med odlingen idag, och i syfte att återupptäcka ett bortglömt livsmedel och kulturarv.
– Jag tänker inte att vi ska anlägga nya odlingar med nya moderna sorter, utan jag önskar vi kunde ta vara på de som redan finns här; våra inhemska buskar och nötter som vuxit här åtminstone sedan bronsåldern. Vi vill framför allt slå ett slag för att odla hasselnötter till husbehov, men det vore ju fantastiskt om någon lantbrukare tog upp odlingen kommersiellt, säger Maria Norderbrim.
Hon håller i länsstyrelsens projekt ”Ett rikt odlingslandskap”, ett EU-finansierat kompetensutvecklingsprojekt för att gynna biologisk mångfald och bevara kultur-och naturvärden i odlingslandskapet.
Nötuppropet går till så att länsstyrelsen bjudit in till två träffar varav den ena hölls i mars. Den andra träffen blir nu på torsdag den 29 augusti vid Laxare änge i Boge.
– Vi vill att folk kommer dit med sina nötter och gärna även med bilder på sina buskar, berättar Maria Norderbrim.
Till sin hjälp har hon skogsträdgårdsodlaren, Philipp Weiss från Stjärnsund i Dalarna. Han kan dela med sig av sina kunskaper när det gäller nötodling och erfarenhet att bedöma nötternas kvalitet.
Inför torsdagens träff finns flera frågeställningar. I vilken socken växer de största hasselnötterna och vilka buskar har flest nötter per klase, är några undringar.
Det här är inte fråga om någon tävling utan snarare om att ringa in olika kvaliteter och om det finns sorter som lämpar sig bättre att ta tillvara och föröka.
– Förr gjordes troligen ett selekteringsarbete för att hitta de buskar som gav mest. Det var nog inga fulnötter vi skickade härifrån, säger Maria Norderbrim.
En del kunskap har gått förlorad eller ligger gömd bland dem som minns men nu ska denna odlingskonst tas tillvara och förhoppningsvis få ett uppsving.
– Vi har tappat kunskap om beskärning, skörd och vilka buskar man ska satsa på, istället går vi och köper våra hasselnötter i affären, säger Maria Norderbrim.
Hassel klarar en del torka och trivs där det är ljust men gillar inte att stå för blåsigt. Det finns exempel på hasselbuskar i Bunge som bedöms vara 3 000 år gamla.
Plockning av hasselnötter ingår inte i allemansrätten. De är visserligen inte fridlysta men förbjudna att plocka utan markägarens tillstånd. Det var så strikt reglerat att tjänstefolk bara fick en dag om året på sig för att plocka hatten full.
Som betydelsefull näringskälla är den odlingsvärd men har även ett stort värde för den biologiska mångfalden. Flera arter lever i symbios eller är helt beroende av hasseln, bland annat två ovanliga skalbaggar.