Ni lovar stort men håller tunt. Ni kan kalla det förnuft men aldrig sunt.

"Det luktar populism" skriver E. Fransson. "Oengagerat!" tycker A. Hrdlicka. Båda i GT 16/4 upprört efter Stefan Löfvens "Nej Tack" till årets Almedalsvecka. Det får mig att fundera. Över framtiden och vad vi väljer att engagera oss i. Vem och vad som egentligen har betydelse för vår framtid beror säkerligen på vem man frågar. Den senaste tiden har jag mer än någonsin övertygats om att vi måste sätta vår tro till kommande generation. Det kan inte vara en slump att både Malala Yousafzai och Greta Thunberg är mottagare av, respektive nominerad till, Nobels fredspris. Hälsa, välmående och livskvalitet är vår framtid. Det ska till varje pris uppmuntras på stor som liten ort. I alla sammanhang.

Som boende, sedan många år, i området A7 har jag sett platsen utvecklas. Det var inte länge sedan Törnekvior var rena rama landet med sina stora utbredda ängar. Jag kände mig bakåtsträvande när jag gnällde över maskinernas nedtagande av de gamla naturområdena, militärernas gamla häcklabyrinter och utomhusvolleybollbanorna. Där fanns ständig aktivitet. Dygnet runt på sommaren. Hundar, pensionärer, barn, vuxna, ungdomar. Musik, sport och frisk luft. Så försvann det plötsligt. Jag sörjde vitsipporna i överflöd och glada skratt.

Jag har sedan dess längtat efter den nya parken på Törnekvior. Stolt sett Visby som en föregångsplats för liknande initiativ. Att kunna låta alla åldrar, intressen tillsammans umgås, aktivera sig, leva. Det känns lockande. Jag hör mig gång på gång säga "På Gotland finns det tid att leva och inte bara bo".

Jag ser inte så mycket populism i Stefan Lövens uttalande som jag kanske borde. Jag ser däremot ett stort mått populism när en gammal polis uttalar sig om att han minsann vet vilka människotyper som rör sig kring graffitiväggarna på A7 i ett försök att stoppa den delen av aktivitetsparken. Jag ser också populism när Region Gotland plötsligt vill stoppa planerna på en skate- och parkourpark i hörnet Fältgatan/ Artellerigatan. Det finns inga pengar till aktivitet. Till en levande mötesplats. Jag kanske inte är byråkrat nog för att förstå. Men jag förundras över att det verkar som att Gotlands skateboardförening själva får driva frågan. Som att det enbart är en fråga för dem. Något som bara rör "dessa människor" som ägnar sig åt graffiti och att skata.

Fundera på vem ni säger nej till. Vems drömmar, kreativitet och välmående ni stoppar. Och vad den typen av "Nej Tack" leder till.

Engagera er för det som verkligen är framtiden.