Nejonögat får sällskap på lekplatsen
Det är full aktivitet i gruset på Ihreåns botten. Flodnejonögonen boar in sig.
Nejonögonens lek följs på nära håll av högskolestudenten Nils Ljunggren. Han kommer ägna våren och sommaren åt att kartlägga hur vanliga flodnejonögon är i gotländska vattendrag.
Ihreån slingrar sig fram genom den vitsippsklädda skogen. I en tvär krök i ån råder full aktivitet på bäckens botten. Åtta flodnejonögon hjälps åt att dra undan stenar och grus så att de får en riktigt stor och fin lekgrop där deras ägg ska kunna kläckas och bli små nejonögelarver. De ser ut som ålar på håll. Små ålar. Nils Ljunggren håvar upp ett par av dem. De slingrar vilt i håven, men Nils söver dem i ett bad med fenoxietanol och sedan är de så hanterliga att han kan visa varför de kallas för nejonögon: Från sidan ser man inte bara ögat, utan också näsan och sju distinkta hål in till gälarna. Det ser ut som nio ögon - alltså "nejonögon".
Men mest markant är ändå munnen som likt en sugpropp suger sig fast vid allt den snuddar vid - också när fisken sover. Det här är en fisk som lever som en parasit på andra fiskar. Den suger sig fast, löser upp fiskens skinn och livnär sig sedan på den.
Hotad art
Flodnejonöga är en hotad art. I Centraleuropa har den helt och hållet försvunnit på grund av föroreningar, i norra Sverige minskade den i takt med att älvarna byggdes ut och lekplatserna försvann.
Numera verkar det som att minskningen har avtagit, men eftersom Sverige ännu har ett ganska stort bestånd av flodnejonöga så har vi också ett särskilt ansvar att bevara den i våra vatten.
Nils Ljunggren som är student på högskolans ekologiprogram, låter sitt examensarbete handla om flodnejonöga på Gotland. Han kartlägger deras lek i de gotländska vattendragen, märker upp dem och följer deras liv i ett tiotal bäckar där man vet att den leker. Men han kommer också att söka efter den i andra vattendrag. Att nejonöga finns i bäcken är ganska lätt att se. Även om fisken i sig är diskret gråbrun så syns det var den har bökat runt och vänt på stenar för att bygga sina lekgropar.
- Det har inte gjorts så mycket forskning på nejonöga. Ju mer vi får veta om den, desto bättre förutsättningar får vi för att kunna bevara den, förklarar Pia Lindberg som arbetar för projektet "Fiskeland Gotland" tillsammans med Centh Glimsäter.
Centh och Pia hänger med Nils Ljunggren ut i fält och sköter själva märkningen. Det måste man ha särskild utbildning för att få göra.
Fungera som stöd
Nils Ljunggrens kartläggning kan med tiden komma att fungera som ett stöd för hur man ska skapa miljöer där flodnejonögonen trivs och vill bygga sina lekgropar.
- Fiskevården har tidigare varit fokuserad på lax och öring, men nu ser man mer till hela ekosystemet, förklarar Nils.
De fiskar som märks upp under våren och försommaren kommer inte att följas upp. När gropen är klar kommer hanen att slingra sig runt en hona och släppa sin mjölke över hennes tiotusentals ägg. Sedan har de gjort sitt. Inom någon månad kommer alla dessa nejonögon att dö. Men nejonögelarverna blir kvar. De kommer gräva ned sig som maskar i sanden och leva här i tre eller kanske fem år, sedan följer de med Ihreån nedströms och ger sig ut för ett liv i det stora havet.
Så jobbar vi med nyheter