När vet du att din arbetsplats har en destruktiv arbetsmiljö?

Jag är själv kollega, jag har varit chef med personalansvar, jag har arbetat i många organisationer, jag har i mitt arbete mött många människor som drabbats av utmattningssyndrom. Jag har själv haft förmånen att ha bra ledare men också haft oturen att få ledare som aldrig någonsin borde ha fått ett chefsförtroende. Under många år arbetade jag som konsulterande personalförstärkning där många uppdrag innebar att komma till kaos och åka därifrån några månader senare med oförändrat kaos, vid dessa tillfällen så har jag funderat på frågan,hur kan det få vara såhär i offentlig sektor? Var är civilkuraget från dessa kommuners makthavare? En destruktiv arbetsplats innebär förluster i form av en minskad effektivitet, minskad trygghet, ökad ohälsa, ökade kostnader och en försämrad kvalitet för kunderna(skattebetalarna).
Tydliga tecken på en destruktiv arbetsplats är bristen på struktur men det kan också vara det motsatta vilket då fyller en mer kontrollerande funktion än vägledning i arbetet. Det händer något med människor i grupp och vilket är naturligt och baserat på våra erfarenheter och invanda roller. Om människor i grupp inte får en struktur att hålla sig till så kommer det skapas en struktur som baseras utifrån gruppmedlemmarnas individualitet. För att vi inte hela tiden ska springa åt olika håll så har vi i organisationer ofta utsett person som blir en kompassnål som kan kalibreras mot en riktning och där tanken är att gruppen tillsammans ska använda sin gemensamma energi mot denna riktning. När denna enkla organisatoriska formel inte fungerar och bristen inte åtgärdas innebär det oftast grundfundamentet för den dysfunktionella arbetsplatsen, det vill säga otrygg, ineffektiv, kostnadskrävande och sjukdomsskapande arbetsplats. Detta är en utmaning 2018 i offentlig sektor, det finns undantag vilka behöver komma fram i ljuset. Det behövs också makthavare som prioriterar detta och ett första steg kan vara att se. Det man inte ser syns inte.