Valrörelsen 2010. På Centerns valvagn log Eva Nypelius segervisst under parollen "Gotland behöver en stark röst i riksdagen". Centerpartisterna på ön kände att de äntligen hade chansen att återerövra ett riksdagsmandat.
Så blev det inte. Partiet förlorade både kampen om riksdagsmandatet och makten på Gotland. I sin nya oppositionsställning var Centern inte ens det näst största partiet på ön, så till och med oppositionsrådsposten gick dem ur händerna.
- Ja, det var jag. Man vet att det kan hända. Varje val brukar innebära ett maktskifte på Gotland. Men vi hade inte dom vibbarna. Jag hade jobbat 120 procent i valrörelsen. Vi blev påhejade och hade en otrolig skjuts. Vi tyckte att det var så mycket positivt som var på gång. Så det är klart att jag var frustrerad. Det blir jag fortfarande när jag ser på vad som görs och inte görs i regionen.
- Det blir abrupt och ingen mild övergång. Alla telefoner tystnade, ett annat gäng skulle ta över och från en dag till nästa flyttades allt fokus till dem. Det blir en otrolig tomhet för den som varit mitt i allt. Jag gick inte in i väggen, men luften gick ur mig.
- Jag var otroligt trött efter valet. När man är engagerad och mitt uppe i arbetet känner man inte efter. Men det hade varit tufft. Under den sista mandatperioden gick båda mina föräldrar bort i cancer och det hade jag inte haft tid att bearbeta. Nu kom det ikapp mig.
- I dag är jag fritidspolitiker. Jag har flera politiska uppdrag i regionen, men också på nationell nivå och det är uppdrag som jag kan ägna mer kraft till nu. Jag hade en tjänst på Svenska spel, men den sa jag upp mig från efter valet. Det är svårt att kombinera fritidspolitik med ett vanligt jobb. Nu jobbar jag i vårt jordbruksföretag i stället. När skörd och sådd är klara i höst ska vi bygga bondestugor på vår mark vid Ireviken. Det är kul att jobba utomhus och en skön känsla att direkt kunna se resultat av det man gör.
- Ibland. När det har hänt något kan jag ibland vara glad över att slippa vara den som måste ge en kommentar. Och det är nog bra för en politiker att ägna sig åt något annat under en period.
- Jag gick med i Lokrume CUF som 15-åring och blev avdelningens ordförande när jag var 17. Jag var engagerad i frågor om skola och barnomsorg, men den sociala biten var också viktig med danser, innebandy och volleyboll. Efter valet 1985 blev jag ersättare i kommunfullmäktige - och på den vägen är det. När jag var 29 år blev jag ordförande i barn- och utbildningsnämnden.
- Så har jag inte tänkt, men jag var yngst och kvinna i många manliga sammanhang och jag kan förstå hur Annie Lööf känner i dag. Det var inte så enkelt för en ung tjej att bli kommunalråd och ta dusten med en nämndordförande som inte tycker att en ung tjej ska lägga sig i hans område. Ibland fick jag vara lite listig.
- Det kommer jag absolut att göra på något sätt.
- Nej, men det skulle inte passa mig att inte göra något. Får jag inkomster från annat håll sänks min pension. Det har varit en förmån att få arbeta med politiken och jag ångrar ingenting, men jag kan fundera på vad jag hade gjort annars. Jag hade förmodligen ägnat de här tolv åren åt att bygga en annan karriär, så det är bra att det finns en omställningstid för politiker.
- Nej du. Så har jag aldrig känt. Bor man på Gotland finns det bara ett parti som man kan rösta på och det är Centern.