Allan Nilsson (1933-2021) pÄ sitt Àlskade NÀrsholmen. En gÄng i tiden spelade han dragspel ihop med vÀnnen Benny Andersson.
För snart fem Är sedan, i februari 2016, bar pappa Allans texter en hel bygd genom sorgen sedan dottern Josefin gÄtt ur tiden.
âGunatt gunatt ti lĂ€itn u stĂ€ur kring haile oe land, dagen jĂ€r yvar u nĂ„ gĂ„r vĂ„rr ti drĂ„imars landâ, som han skaldade i âGunatt, siv guttâ.
Nu fÄr hans verser och poem Àn en gÄng tjÀna som tröst sedan Allan sjÀlv, i tisdags kvÀll, lÀmnat livet som vi kÀnner det.
I hans ord och underfundigheter finns nÄgonting för alla. En tvist pÄ det vardagliga, ett sÀtt att ta ner de stora skeendena till det lilla och göra dem begripliga.
SÄ sÀger Susanne Ahlstedt som arbetar i NÀrbodi:
â Han var sĂ„ finurlig, hittade pĂ„ tĂ€nkvĂ€rda rader om allt. Men han var inte mycket hĂ€r i bodi, det var allt Doris som handlade det mesta, ler hon.
Under torsdagen föll snön över NÀr. Det var hÀr i socknen han föddes, Allan, pÄ Alvare gÄrd den 10 maj 1933 och sedan levde sitt liv med makan Doris och barnen Marie, Janne, Josefin och Hanna.
I blÄstÀll pÄ gÄrden, men ocksÄ pÄ scenerna.
Vid NÀrsÄns mynning stod scenen vid NÀrsakar snövit och tom. HÀr har det skrattats och kommits till insikt, nu stod anlÀggningen som ett monument över en av skaldekonstens stora.
Janne Nilsson.
Men mest arbetade han, trots alla verser och förtroendeuppdrag i politik och styrelser, hemma pÄ gÄrden.
Det var till en början drift i liten skala: höns, hÀstar, kor, grisar, mycket folk, flera arbetslag. DÀr gick han pÄ Äkrarna och fnulade ut sina verser, de som kommit att vÀrma ett helt folk.
Under mÄnga Är, 25 sÀkert, arbetade han ihop med sonen Janne, som nu driver grisproduktion under Havor-flagg.
â Vi hade vĂ€ldigt roligt ihop, det hade vi. Och vi spelade ju pĂ€rk ocksĂ„ bĂ„de han och jag, det hade vi gemensamt, sĂ€ger han nĂ€r han tar en paus frĂ„n arbetet.
Kyrkan i NĂ€r.
PÄ torsdagen ringdes det för Allan Nilsson i NÀr kyrkas klockor, ringningen stod den tidigare klockaren Viola Jakobsson för. Hon hade önskat det uppdraget.
87 slag tonade ut över NÀr, ett för varje levnadsÄr.
Janne Nilsson hörde dem frÄn husets taknock. Det var nÄgot fel pÄ vÀrmepannan sÄ han tvingades upp och rota i skorstenen.
â SĂ„ dĂ€r satt jag under sjĂ€laringningen, det var fint, sĂ€ger han.
Allan Nilsson var en profil, en oomtvistad ordens mÀstare, hans sÄnger och texter fÄngade det gutniska sinnelaget ödmjukt och insiktsfullt, skapade samhörighet.
Efter att hans död tillkÀnnagivits fylldes sociala medier med hjÀrtan. Sonen Janne fick Àven ta emot personliga hÀlsningar frÄn vÀnner som beklagade sorgen.
Han kÀnde, och kÀnner, stolthet för sin far, sÀger han:
â Jo, stolt. Han skrev ju mĂ„nga fina saker, men han var alltid lĂ„gmĂ€ld, inte sĂ„ att han slog sig för bröstet. Nej, han gick hĂ€r och klurade, hjĂ€rnan gick jĂ€mt, tror jag.
För Karina Karlsson, som arbetar i NĂ€rbodi, har Allan Nilssons texter funnits med hela livet. âBarnen sjöng alltid Summarn kummarâ pĂ„ skolavslutningarna.
Karina Karlsson arbetare ocksÄ i NÀrbodi, hon minns barnens alla skolavslutningar och övningar med kören dÀr Allan Nilssons sÄnger sjöngs.
â Och NĂ€rrevyns skivor fanns hemma nĂ€r jag vĂ€xte upp, han var liksom bygdens man, sĂ€ger hon.
Utanför butiken stod vÀninnorna Ulla Söderström och Agneta Jakobsson, hon vÀntade pÄ att fÄ en matkasse packad av personalen. I maj gick hennes make Las Jakobsson bort.
â De jobbade ju ihop i NĂ€rrevyn, man blev som en hel familj, jag brukade hjĂ€lpa till med biljetterna. Nu Ă€r det bara tvĂ„ av de som stod pĂ„ scen kvar i livet; Arne Ohlsson och Ingrid Wahlgren, sĂ€ger hon.
Risto Leino hade en mĂ„ngĂ„rig relation till Allan Nilsson. BĂ„da ordvrĂ€ngare av rang som fick mycket sagt pĂ„ liten yta. âAllan var pĂ„ Hasse och Tages nivĂ„ââ sĂ€ger Risto.
Risto Leino, journalist och författare, var hans bÀsta vÀn. Det hÀlsade han via dottern Marie Nilsson Lind, som under onsdagen förmedlade dödsbudet.
Risto Àr hemma i det gula huset i Lau nÀr vi hÀlsar pÄ.
â Jag har ju haft tid att förbereda mig, sĂ€ger han. Allan har varit dĂ„lig lĂ€nge, sĂ„ det var inte ovĂ€ntat.
De hade mycket roligt ihop, mÄnga skratt, mÄnga verser.
â Allan var ett geni i klass med Hasse och Tage. NĂ€r man frĂ„gade hur det gick med skrivandet svarade han alltid âjag skriver om livetâ. Han har gjort sĂ„ enormt mycket som gotlĂ€nningarna kommer att ha glĂ€dje av lĂ€nge, sĂ€ger Risto.
SĂ„ Ă€r det sĂ€kert. Bygden Ă€r en ordkonstnĂ€r fattigare, men hans visor och visdomar bestĂ„r. Ty tiden stĂ„r still, det Ă€r sĂ„ han sade det, Allan: âTĂ€idn star still, det Ă€r mĂ€nsku som gar.â
Allan Nilsson avled pÄ tisdagskvÀllen. Han blev 87 Är.