NÀr solen till slut tittade fram sÄ var den inte hel
FÄ brydde sig om det. Men igÄr intrÀffade ett sÀllsynt fenomen.
MolntÀcket var tungt nÀr förmörkelsen startade. à tminstone sett frÄn Visbys horisont. Men strax efter det att den nÄtt sin maximala utbredning vid 13-tiden sÄ blÄstes molnen bort och den som var försedd med nödvÀndiga skyddsglasögon kunde se att solen hade naggats rejÀlt i kanten av mÄnen.
En som givetvis var bevÀpnad med rÀtt sorts glasögon denna dag var den mycket astronomiskt intresserade gymnasielÀraren Sören Gannholm. Glasögonen, framtagna av en venskaplig tidskrift till förmörkelsen 1999, hade han sparat frÄn detta tillfÀlle. DÄ var förmörkelsen total i Tyskland och Sören var dÀr, men totalförmörkelsen fick han aldrig se eftersom den skymdes av moln.
Nu fick han bruk för glasögongen igen Àven om det dröjde tills en liten stund efter det att maximun för förmörkelsen passerat innan man kunde se nÄgot.
Förbi pÄ SÀve-gymnasiets gÄrd kom Louise Hjertsson och Linn Jacobsson, som pluggar pÄ samhÀllsprogrammet. De hade hört talas om förmörkelsen men inte sett nÄgot. De fick lÄna Sörens glasögon och ta en titt.
-HÀftigt, tyckte de nÀr de fick se att en rÀtt stort bit av solen fattades. Ja, det var ju sÄ det sÄg ut..
Venuspassagen
Den 8 juni 2004 hade Sören Gannholm riktat ett teleskop mot solen i anslutning till SÀveskolans F-hus. DÄ kunde han och andra intresserade dÄ och dÄ nÀr molnen lÀttade iaktta en liten svart prick som rörde sig över solskivan. Det var planeten Venus som passerade, en sÄ kallad Venuspassage. En sÄdan hÀndelse Àr betydligt mer sÀllsynt Àn en partiell solförmörkelse och den passage som kunde iakttas för tvÄ Är sedan var den första pÄ 122 Är.
Men i gÄr handlade det alltsÄ om lite mer rejÀla saker i form av en partiell solförmörkelse. HÄlltiderna var följande frÄn Visbys horisont. Start 12:02:16 Maximal förmörkelse (42 procent av solskivan tÀckt): 12:57:59. Slut: 13:53:37.
Smalt bÀlte
Vid en solförmörkelse som den i gĂ„r finns ett förhĂ„llandedevis smalt bĂ€lte över jordklotet dĂ€r förmörkelsen Ă€r total. Det Ă€r i detta bĂ€lte som alla astronomer eller astronomiskt intresserade vill finnas. Inför gĂ„rdagens förmörkelse hade det exempelvis anordnats resor till ett ökenstĂ€lle i Libyen nĂ€ra grĂ€nsen till Tchad. DĂ€r skulle enligt förhandsreklamen den lĂ€ngsta totaliteten rĂ„da, nĂ€mligen drygt fyra minuter. Ett annat resmĂ„l med total förmörkelse var vissa orter i Egypten. Ăven Turkiet fanns bland de lĂ€nder som hade totalförmörkelse..
Senast vi hade en total förmörkelse i Sverige var 30 juni 1954. DÄ gick det omtalade bÀltet med totalförmörkelse över södra Gotland.
MÄnga som i dag Àr i mogen Älder har klara minnen av den mÀrkliga dagen för snart 52 Är sedan. Sören Gannholm Àr en av dessa. Han minns hur man den dagen fick tilltrÀde till det annars spÀrrade militÀra omrÄdet.
1 000 bilar
Förmörkelsen intrÀffade en vanlig vardag, en onsdag, men vÀldigt mÄnga gotlÀnningar tog sig ledigt denna dag och reste söderut. Hoburgen var mÄlet för de flesta, nÄgra anslöt sig till de astronomiska lÀger som tagit plats vid HolmhÀllar i Vamlingbo.,
Till förmörkelsedagen hade det gjorts i ordning en parkeringsplats för 1 000 bilar vid Hoburgen. Trafiken pÄ Storsudret hade enkelriktats och poliser bevakade att reglerna följdes.
Det kom ocksÄ enligt tidningsuppgifter omkring 1 000 bilar till Hoburgen ( det fanns drygt 3 000 pÄ Gotland pÄ den tiden) och dÀrtill 30 busslaster samt folk som tagit extratÄget frÄn Visby till Burgsvik och pÄ annat sÀtt fÀrdats vidare till sydspetsen.
De som försökte beskÄda förmörkelsen i övriga delar av Sverige fick tji. Molnen skymde. Men pÄ Gotland blev det en perfekt regisserad förestÀllning, som alla med svÀrtade glas och mörka glasögon kunde följa.
Det Àr vÀl inte helt bevisat att förutsÀgelserna om hur det skulle bli slog in. Det sas nÀmligen i förvÀg att förmörkelsen skulle föra med sig att mÀnniskorna skulle börja kÀnna sig missmodiga, korna skulle lÀmna sina beten och börja gÄ hemÄt och fÄglarna skulle sluta sjunga.
SĂ„ jobbar vi med nyheter