Musik för orgel med kunglig glans

Orgeldagarnas uppdrag är att peka på orgelns uppgift inom kyrkolivet, framhöll domkyrkoorganist Claes Holmgren i sina inledningsord.
Men de skall också lyfta fram det gotländska orgellandskapet.
Därför var Bungeorgeln, byggd i början av 1750, en intressant representant.
Detta enär den, skapad av samma orgelbyggare, stod som förebild när Slottskyrkans 1700-talsorgel på 1980-talet skulle återskapas. Det vill säga, Mary Ljungquist Héns nuvarande "hemmaorgel".
Prinsesskompositioner
Spännande var att få ta del av en av prinsessan Eugénies kompositioner, som för övrigt avslutade konserten. Prinsessan Eugénie (1830-89) sammankopplas ju på Gotland främst med Fridhem och inom kulturområdet med konstnärlig verksamhet.
Men prinsessan var en mångsidig kulturpersonlighet och komponerade även musik.
Hon var från barndomen livligt intresserad av detta område och komponerade en rad melodiösa, lyriskt präglade solosånger, duetter, manskörer och pianostycken. Många utkom i tryck, de första från 1844 fram til de sista från 1883.
Mary Ljungquist Hén framförde Eugénies komposition, "La Priére" (Bönen). Den är från början skapad för piano men omarrangerad för orgel. La Priére var ett lättsmält opus med ett kontemplativt tema.
De båda övriga kungliga kompositörerna var således musikaliskt begåvade Oscar I och prins Gustaf (Oscar I var för övrigt far till både Eugénie och prins Gustaf), "Sångarprinsen".
Båda representerade med sorgmarscher, "Sorg Marche vid konung Carl XIII begrafning den 20 mars 1818" respektive "Sorg marsch "mig själv tillägnad"".
Här slogs man av det lätta tonläge som prins Gustaf anlagt även i denna speciella genre till skillnad mot Oscar I:s mera traditionellt tunga toner.
Kungliga namn
Men även ett flertal icke kungliga namn återfanns på konsertens kompositörslista. Motpolerna/giganterna Bach och Mozart exempelvis.
J S Bach representerad med sin ofta hörda "Toccata och fuga d-moll", ett verk som präglas av sedvanlig Bachsk mäktighet.
W A Mozart via verket med den långa titeln "Andante fur eine Walze in eine kleine Orgel komponiert am 4 Mai 1791 in Wien". Ett sent verk, Mozart dog i december samma år.
En komposition som bar Mozarts karaktäristiskt ljust lätta anslag. Ja, stundom klingade det nästan som av cirkusmusik från anno dazumal.
Och vår svenske tungviktare, "den svenska musikens fader", Johan Helmich Roman fanns även han på spellistan via tresatsiga "Orgelkonsert B-dur".
Men även inte lika ofta återkommande svenska namn som Gustav Duben d.ä., Josef Martin Kraus, Ferdinand Zellbell d.ä.och Henrik Philip Johnsen samt Abbé Georg Joseph Vogler (egentligen tysk men av Gustaf III kallad till Stockholm för musikalisk verksamhet) var representerade. Samtliga verksamma under främst 1700-talet.
Spännande bekantskap
Mest spännande att stifta bekantskap med av dessa var Zellbell vars "Praeludium a-moll" bar ett överraskande friskt och lätt tonspråk.
Kraus verk var för övrigt också det kunglig sorgemusik, "Sorgmusik vid Gustaf III:s begravning d. 14 maj 1792".
Mary Ljungquist Hén gav prov på en intressant repertoarvariation med ett flertal kompositörer vars opus inte ljuder allt för ofta från de svenska kyrkorglarna.
En repertoar med faiblesse för det kungliga som slottsorganisten framförde med utomordentlig gestaltning och lyhördhet för upphovsmännens intentioner.