Det finns i dag 153 registrerade grottor på Gotland, där den kändaste givetvis är den drygt fyra kilometer långa Lummelundagrottan. Hur stort det faktiska antalet grottor är vet ingen, men klart är att det är betydligt fler än 153 stycken.
Ordet speleologi betyder läran om grottor, och är alltså den vetenskapliga läran om just grottor. Enligt den inte alltid helt trovärdiga källan Wikipedia kan speleologi ställas i motsats till "grottkrypare", som är en aktivitet som utförs på hobbynivå för att utforska grottor. Hur man egentligen ska benämna Åsa Englund och Per Bäckström kan vi lämna därhän, men det råder ingen tvekan om att de brinner för grottor, oavsett om det gäller att hitta dem, utforska dem eller för den delen att prata om dem.
– Det finns ju egentligen bara två saker på jorden som inte är helt utforskade. Det är de djupaste delarna av haven, och det är grottorna, säger Åsa Englund.
Båda hon och Per Bäckström har andra jobb vid sidan av sina stora intresse, men säger att de spenderar minst ett par kvällar i veckan året om till sitt stora intresse. Ibland på teoretisk nivå, men oftast praktiskt genom att gräva, krypa och ta sig in på tidigare outforskade platser.
– Det är otroligt häftigt att vara först på en plats. Det ger en väldig kick, säger Åsa.
Per Bäckström berättar hur han tidigare varit intresserad av naturen och klättring i alla former, men att fascinationen för grottor tagit allt mer av hans tid de senaste åren.
– Bland annat beror det nog på att jag bor alldeles i närheten av Lummelundagrottan, men jag tror även att mitt intresse har blivit starkare för att i princip ingen annan på Gotland är intresserad, säger han.
För Åsa Englunds del var det ett läger i Lummelundagrottan som gjorde henne grottfrälst.
– Jag gick in här och kom ut som en helt annan människa. Jag sålde jag min lägenhet, sa upp mig från mitt jobb och flyttade till Gotland.
Under de senaste åren har både Åsa och Per varit med om ett flertal stora upptäckter. Per nämner upptäckten av det så kallade Bryet ett par kilometer från Lummelundagrottans öppning.
– När vi hittade det så var det ett tre meter djupt hål, och nu är det en 200 meter lång grotta.
Och du då Åsa, vad har du för höjdpunkter?
– Det är två av slukhålen vi hittade, som sedan visade sig vara betydligt mer än så.
– Det ena slukhålet var minimalt när vi hittade det, och nu är det ett nio meter stort vattenfall, och det andra hittade vi ganska nyligen. Det var också ett litet slukhål från början, och nu är det ett 6,5 meter djupt hål.
Det ligger dock ett enormt jobb bakom nya grottupptäckter. När ett intressant slukhål väl hittats så börjar det riktiga arbetet.
– Man måste vara galet uthållig. Det är trångt, det är skitigt och det är ett otroligt tungt arbete att gräva bort all lera och alla stenar, säger Per.
Blir det aldrig obehagligt?
– Jo, när man kommer in på ett ställe som är jättetrångt och där ingen har varit förut så är det jätteläskigt, absolut.
Per Bäckström berättar att en av drivkrafterna är att fylla ut de tomma fälten på kartan över Lummelundagrottan.
– Vi ser ju var vatten rinner ner i marken, och vi ser var det kommer ut, men det är platserna däremellan som är spännande, säger han. Åsa Englund fyller i:
– Den stora drömmen är ju att komma in i Lummelundagrottan bakvägen. Det vore otroligt häftigt.
