Du&Jag
Molly Hammar är hemma i Stockholm när den här intervjun görs, i lägenheten på Södermalm. Jobbar arslet av sig, som hon säger. För att kunna ta det lite lugnt när hon kommer till Gotland.
Eller förresten: ”Hemma i Stockholm”…nja, det är nog inte riktigt sanningen, när hon tänker efter.
Hemma, var ligger det nånstans? Jo, för Molly är det stugan i Brissund.
Det är så hon säger det:
– Den platsen är som ett hem för mig, kanske det närmsta ett riktigt hemma jag kommit i livet, givet att vi flyttat mycket och att mamma och pappa skilde sig. Även sedan jag blev vuxen har jag flyttat en del.
I själva verket är stugan en helig plats, den som varit i familjen sedan 1971.
– Så nu när jag ska till Gotland ser jag till att vara där så mycket som möjligt. Vi rör oss egentligen inte så mycket runt på ön, vi hittar lugnet och ron där, i Brissund.
Och ja, vi ska komma till de där spindlarna på gården, men också till mobbningen och hur hon räddades av musiken. Håll ut.
Molly Hammar fick sitt breda genombrott som artist i samband med tv-programmet ”Så mycket bättre” hösten 2022. Hon var värd tillsammans med kollegan Anna Ternheim och gjorde en mäktig tolkning av Norlie & KKV:s låt ”Ingen annan rör mig som du”.
Etta på Svensktoppen och i varenda radioapparat och spellista under en period.
Då, i samband med om att det smällde till, intervjuade jag Mollys pappa, jazzmusiken Andreas Pettersson, som är född på Gotland och har minst lika starka band till ön som dottern.
Vi drack kaffe, det var november och han sade, skrattande och skakandes lätt på huvudet:
– Alltså, det är helt galet. Tänk att få vara med om det som händer nu…snacka om att vara stolt som en tupp!
Så du sitter med din jazzgitarr och ser dottern segla förbi farsan?
– Ja, lite så är det. Jag sitter i min lilla jazzpöl och där öppnar sig hela havet.
För Molly själv kom genombrottet lägligt, säger hon. Hon var 25 och hade hunnit få skinn på näsan. Dessutom hade hon redan ett slags genombrott bakom sig.
Det var 2011, när hon i "Idol" sjöng en Alicia Keys-låt och pappa Andreas mobil pajade av alla hundratals meddelande som från en stund till nästa bombade in.
Utanför tv-studion stod nyblivna fans och skrek, tog bilder och ville ha autografer. Klart han undrade, Andreas, hur allt skulle bli. Molly var vid tillfället bara 15.
– Men det landade bra, hon är stark, har stor integritet och har hanterat allting så bra det går, sade han i redan nämnda intervju.
Så säger hon också själv. "Idol" och allt hon gjort därefter har varit en bra skola, en slussning in i karriären, tidigt fick hon lära sig att hantera den press där är att vara artist.
– Varje dag nya erfarenheter som byggts på. Och karriären har varit ganska snårig för mig med skivbolagskrångel och sådant…ja, allt är egentligen rätt snårigt…
Så vadå?
– Jo, att "Så mycket bättre" kom vid en bra tidpunkt, jag var vuxen och hade en hel del danande år bakom mig, det är jag tacksam för.
Plötsligt blev hon ett namn för rubrikerna. Som när Aftonbladet skickade ut pushnotisen "Molly Hammar: Pappa lagade krisgryta". Oväntat, var hon plötsligt så intressant? Undrade åtminstone fadern, "gör inte alla det ibland, tar det man har i kylen, så påvert hade vi det verkligen inte".
Molly har vuxit upp med mat på bordet men framför allt med musik. Pappa Andreas alltså jazzgitarrist och mamma Mimmi Hammar trombonist.
Många är turnéerna och konserterna hon hängt med på, det har lärt henne hantverket och gjort henne helt fri från alla starstruck-tendenser.
Hon minns med värme när pappa turnerade med Barbro ”Lill-Babs” Svensson, som gick bort 2018. Det var det roligaste gigen att följa med på.
– Hon brukade natta mig och Moa, det har jag tydliga minnen av. Hon tog sig alltid tid med oss. Man fick godis och mat och kramar, det var fint. Jag tänker på henne med värme.
Hur skulle du säga att det präglat dig att växa upp som du gjort, med tanke på ditt eget yrkesval?
Det blir tyst i luren, hon tänker länge, svarar sedan att det är svårt att fatta sig kort kring, men:
– …det finaste jag fått av mamma och pappa är just att växa upp med musiken i blodet, så att säga. I vardagen. Hur mycket musik kan tillföra livet.
Å andra sidan vet hon inget annat, kanske skulle det vara skönt med lite mer lugn och ro ibland, funderar hon, men, igen:
– Det har lärt mig att musik är och ska vara lekfullt och levande, det är en viktig grundsten för mig. I den här branschen är det lätt att musiken blir sekundär till förmån för TikTok, kändisskap och annat. Jag är enormt tacksam för att jag fått en enorm respekt för själva musikaliska hantverket.
Molly debuterade som skivartist med albumet ”Sex” 2018, en skiva hon mejslade fram grunderna till i stugan i Brissund.
Ifjol tog hon sig an det svenska språket på femspårs-EP:n ”Molly från Fruängen”, till den ska återkommas, och på nationaldagen kom en ny singel, ”På dig”.
Till detta så klart massor av konserter, turnéer och tv-program, poddar och mingel, inspelningar. Bland annat pinpointade Per Gessle henne ifjol som en av de intressantaste rösterna till sitt duettalbum "Sällskapssjuk".
Det är, säger hon plötsligt:
– Det är egentligen ett konstigt yrke man har. Att skriva och sjunga låtar och lämnas ut till allmänheten att tyckas om. Allt det där är så sårbart och läskigt.
Framgången har alltid en baksida, hur har du märkt av den?
– Jag känner nog att jag har distans till allt det där jag inte kan påverka. Jag försöker fokusera på det jag har kontroll över, men det är klart…att vara kvinnlig artist är att tvingas se och höra åsikter om hur man ser ut och vad man har på sig, det kunde jag gärna vara utan.
Men du skiter i det, säger du?
– Så mycket jag kan. Det är musiken som är viktig, själva kändisskapet är sekundärt för mig. Men det ska säga: Jag har jättefina fans, de mesta jag får till mig är trots allt positivt.
Hon tar några dagar i Brissund nu Molly när hon ändå är här. Ja, det är inte så att hon sällan är i stugan, bara under våren har hon varit där ett par gånger.
Där låter hon själen vila, där kommer alla känslorna på en och samma gång.
Gråten, skrattet, glädjen, sorgen, på Gotland har hon genom åren såväl varit kär som heartbroken. Det är något med vattnet, tror hon.
– Eller…jag vet inte…det är en plats jag reser till och där jag kan vara mig själv fullt ut och då kommer alla känslor. Det är som att jag tillåter mig att känna allt det där, det som inte riktigt funkar i stadsmiljö.
Det gotländska finns verkligen i hennes DNA sedan generationer. Faktum är att hennes farfars far Johannes Pettersson var den som gav sitt efternamn till firman Wessman & Pettersson, ett varumärke som än i dag lever kvar i Visby för såväl ord som toner.
Och när vi nu åter halkade bakåt i släkten, så varför inte ta oss an det där med spindlarna.
Att mata spindlar är, jo, det är lite märkligt, men det har gått i arv från farfar Bengt, han som hade på sitt CV att ha upptäckt Alpnycklar, Orchis Spitzelii inom orkidéfamiljen och var professor i ekologisk botanik vid Umeå Universitet, dit familjen flyttade från Gotland 1969.
Det var han som började och pappa Andreas fortsatte. Spindlarna utfordras med myror, en del spindlar har till och med namn. En heter Maja-Stina.
På sitt album "Lau Backar" har Andreas döpt en låt till "Ant Apology", som en riktat förlåt till de små krypen som blir spiderfood.
– Ärligt ska jag säga, säger Molly, att det främst är pappa som matar dem, jag är en simpel bystander. Men det har varit en bra terapi vad gäller spindelläskighet.
Något mer udda du brukar ägna dig åt?
– Inte som jag kan komma på.
Vet du om hon lever, Maja-Stina?
– Nej, faktiskt inte. Jag skulle gissa att hon gått bort, men i så fall finns det andra vänner.
Du, förresten, krisgryta, vad har du i din krisgryta?
– Ja, du, vad har jag i den...jag får nog säga att det i så fall blir en omelett.
Hon är på toppen nu, Molly. Det har kostat slit och tårar men också många skratt. Vänskapen med Benjamin Ingrosso och Oscar Zia har varit viktig. De stöttar varandra helt utan inbördes konkurrens.
Kanske än mer viktiga är de vänner som hon "alltid" haft, för dem är hon ingen stjärna utan kort och gott Molly, tjejen från förr.
På toppen, alltså, men det har varit på annat sätt Uppväxten var tuff, hon kände sig utstött, mobbad för sitt sätt att vara och se ut, upplevde att hon inte passade in.
Musiken räddade henne, säger hon. Den som är hennes kall och passion, hon var tolv när hon började skriva låtar.
På den ifjol utgivna EP:n "Molly från Fruängen" finns en mäktig ballad med titeln ”Fruängen”, stockholmsförorten där hon bodde en period. I den går hon omkring på samma gator som i barndomen.
Texten går så här: ”Om du kunde se mig här och nu lilla Molly, skulle jag säga dig allting ordnar sig, det kan bli fel som du vet lilla Molly, allt blir bra till slut även om du inte ser det nu”.
Vem var den där lilla tjejen?
– Hon var ganska lik den jag är idag, skulle jag säga. Kanske med lite mer hybris men full av osäkerhet. En drömmare, ganska högljudd men som bara, bara, bara ville bli älskad.
Du skulle säga att allt ordnar sig, sjunger du. Vad är det som skulle ordna sig?
– Jag har nog alltid varit orolig för framtiden. Framtiden är för övrigt ett jobbigt koncept! Jag har alltid haft lite framtidsångest, tror jag. Kanske för att jag har så stora drömmar och alltid varit medveten om tid.
Hon berättar hur hon redan som barn reflekterade över att barndomen en gång skulle komma att ta slut, att hon verkligen ville vistas i den, trots att det var kämpigt och gjorde ont emellanåt. Men en gång skulle den tiden, barndomen, vara över.
Men hon, den där lilla tjejen, fick verkligen ägna sig åt musiken, det hon ville och drömde. Hon är inte världsartist, inte än, men det är gott nog som det är. För tillfället.
Och den här lördagen når hon en milstolpe i karriären. Inte nog med att det är första spelningen på sommarturnén, hon håller dessutom en konsert på Gotland i eget namn. För första gången efter att ha turnerat land och rika runt i så många år.
Jo, hon har stått på många scener, inte minst som gästartist under pappas jazzgig, men nu får hon till slut alltså skina själv inför en gotländsk publik.
Och inte nog med detta: I sommar, den 29 juli, spelar hon i Gåsemoras lada på Fårö. Mäktigt ska det bli, tycker hon.
– Det ska verkligen bli superkul, som jag har längtat. Och under hela sommaren kommer stugan att vara min bas när det blir luckor i turnéschemat, det ska bli så skönt.
För övrigt: Pappa Andreas, flitigt nämnd, har en diger jazzsommar på Gotland framför sig. Premiären avklarad, men efter midsommar drar det igång på riktigt, huvuddelen av konserterna på Grå Gåsen i Burgsvik.