Mjölkbönernas framtid ligger i de egna händerna

Svensk mjölk är dyr att producera. Varje kilo kostar till exempel 15 öre mer att producera här, än i Danmark. Det visar en ny undersökning av branschorganisationen Svensk mjölk. Danskarna är effektivare, får ut samma mängder med färre arbetstimmar, och använder sig oftare av billigare arbetskraft som familj och skolungdomar.
Dessutom ställs höga och ofta kostsamma krav på svensk djurhållning, samtidigt som transporterna är dyra. Mjölkpriset hålls även uppe av att Sverige har en större andel färsk, mer dyrproducerad mjölk, i sin mejeriproduktion. Den fortfarande något svaga valutan bidrar ytterligare.
Utöver detta införs en ny mjölkreform år 2007. Summan av de komplexa reglerna blir att en medelstor gård (56 mjölkdjur), förlorar 100000-150000 stödkronor varje år. Detta går inte att påverka. Det gör däremot andra faktorer. I slutändan blir det dessa som avgör vilka som tvingas avveckla, respektive vilka som blir kvaroch till och med kan expandera.
Nyckeln är att producera mer, eller snarare "mer rätt", för mindre pengar. I Sveriges mest mjölkproducerande kommun avgör vägvalen framtiden för långt fler än öns drygt 380 mjölkbönder.
I går samlades 130 av dem på Lövsta landsbygdsgymnasium för att informeras om vilka verktyg som kan skapa en långsiktigt hållbar ekonomi, på en allt mer globaliserad och reglerad marknad.
Mikael Jakobsson, rådgivare på Gotland-Kalmar-Tjust husdjur menade att den stora uppslutningen på ekonomidagen (som även arrangeras på andra håll i landet) pekar mot en blivande tradition. Behovet är stort.
Vi hoppas kunna hjälpa mjölkbönderna att se möjligheter. De måste göra vad de kan för att öka intäkterna, samtidigt som de minskar kostnaderna.
Organisationen erbjuder nu "gårdsanalyser" som en hjälp på vägen. Den första slutförs i veckan och Jakobsson är spänd på resultatet. Liknande undersökningar gjorda av Svensk mjölk ligger till grund för några av de verktyg som presenterades i går.
Stefan Nypelius från LRF konsult hade den inte helt tacksamma uppgiften att redogöra för mjölkreformens effekter: Vinst eller förlust, beroende på vad och hur man väljer att producera. Klart är dock att mycket är oklart och föredraget avslutades med:
Om man ska köpa eller sälja mjölkkvoter i dag, det är upp till er att avgöra.
Det resulterade i spridda skratt och kommentarer som "det vore bättre om ni kunde säga vad vi ska göra".
Nypelius konstaterade dock att det finns pengar att spara på andra håll. Stora pengar, uppemot 500000 kronor per gård och år! Några verktyg är att rationalisera kostnader för foder, räntor, maskiner och drift, öka samverkan och välja "rätt" produkter och produktionsformer.
<span class=MR>Flexibilitet spar pengar</span>
Maud Appelqvist-Gardell från Lantmännen berättade att lönsamheten på foderfabriken i Klintehamn, som har Sveriges högstatillverkningskostnader, nyligen analyserats. Resultat: en anställd sägs upp, produktionen begränsas till dagtid och tillverkningen av medicinfoder upphör.
Dessutom poängterade hon att de som har större framförhållning och flexibilitet i sina foderbeställningar, kan spara pengar. Färre och större leveranser kan minska kostnaderna med femsiffriga belopp. För dem som vågar investera erbjuder Lantmännen även rabatter på silor.
Och investera bör man. Det menade K-G Jakobsson från Landshypotek, som fortfarande ställer sig positivt till att låna ut pengar till mjölkbönder så länge investeringarna är marknadsanpassade. Den ekonomiska föreningen hoppas inom ett par år kunna erbjuda sina kunder lägre räntor än andra banker.
Lönsamheten ser ut att bli bäst på större gårdar med automatiserade mjölkanläggningar. Mot den bakgrunden och med den ökande prispressen i åtanke, har DeLaval och Bygglant AB tagit fram "Sverigestallet". En helt ny, modultillverkad produktionsanläggning som levereras med inredning och ett fast pris. Målet är att hjälpa mjölkproducenterna att våga och kunna investera (och därmed även trygga de egna företagen).
Finn Bitsch från Arla foods menade att ljuset i tunneln blir som tydligast om fler mjölkbönder lämnar fokuseringen på nationell regleringsekonomi och i stället ser till den globala marknadsekonomin. Stora lågpriskedjor som Ahold, Carrefour, Wal-Mart och Lidl tar snabbt fler marknadsandelar. Med dem kommer lägre priser och hållbara produkter som ofta producerats i låglöneländer.
Företagsegna märken växer sig också allt starkare. I England utgör sådana varor 90 procent av utbudet, i Sverige 10-15. Samtidigt pekar konsumenttrender även mot en ökad vilja att välja hälsosamma, miljövänliga och "säkra" produkter.
Sverige har i dag förhållandevis få andelar inom lågpris- och märkesprodukter. Men det går att skapa svenska lågprisalternativ, sade Bitsch.
Han exemplifierade med Coops vispgrädde som produceras av Arla, och konstaterade att företaget nu jobbar hårt för att "hinna med tåget som redan lämnat perrongen".
Ni kommer att få se ett aggressivare Arla, även på hemmamarknaden. Vi ska återta de andelar vi har förlorat!
Och hur blir det då med mjölkpriset? Bitsch förutspådde att betalningen inte kommer att gå under 2,65 kronor de kommande åren. Budgeten för 2004/2005 är 2,77.