Minimala landsnäckor avslöjar stora nyheter

Landsnäckor finns i alla storlekar. Den ätliga vinbergssnäckan är en av de större med ett skal som kan bli fem centimeter i diameter. Men när Ted von Proschwitz i dagarna inventerar landsnäckor på Gotland, har han siktet inställt på betydligt mindre mollusker.
Kalkkärrsgrynsnäckan är bara en millimeter lång (och det är ändå den vuxna snäckan). Agatsnäckan är något större.
Ted von Proschwitz, som är en auktoritet i ämnet snäckor och sniglar, har mycket att titta på på Gotland.
Här har man hittat 85 av de 120 landmollusker som har påträffats i Sverige. I de gotländska småkärren finns de förutsättningar som de behöver för att trivas: Kalk, fukt och skydd och när Ted vandrar runt i russens hösthage vid Botes källmyr i Lojsta behöver han inte leta länge innan han hittar den rödlistade kalkkärrsgrynsnäckan.
- Vet man vad de tycker om så hittar man dem snabbt. De trivs på fuktiga marker och lever av dött organiskt material. En grästuva som den här trivs de i.
Och mycket riktigt. När Ted skakar på tuvan faller molluskerna ner i en bunke.
Snäckor trivs på Gotland, men ändå inte riktigt lika bra som förr. När Ted von Proschwitz 1997 inventerade lokaler där man påträffat ovanliga landsnäckor för 50 år sedan eller mer, då hade de många gånger försvunnit. Den starkt hotade agatsnäckan, till exempel, hade försvunnit från mer än hälften av de gamla fyndplatserna.

Finns kvar
Skogsutdikningar och tyngre maskiner i skogen är några av anledningarna till att de försvinner. Att markerna betas för hårt är en annan.
Från 1997 och fram till idag verkar det dock som att snäckorna har fått bättre förutsättningar för att klara sig. Hittills har han bara hunnit inventera de norra delarna av ön och där har han kunnat konstatera att agatsnäckan faktiskt fanns kvar på alla fyndplatser utom en.
Inventeringarna är viktiga. Om man ser att en art har försvunnit från en plats så måste man fundera över vilka faktorer som har förändrats just här.
På så sätt kan man slå vakt om att förutsättningarna inte förändras på samma sätt på andra platser.
Varför är det så viktigt att bevara dessa pyttesmå snäckor?
- En art är alltid viktig att bevara i det ekosystem där den hör hemma, men det är också så att dessa snäckor har blivit ännu mer undanträngda i andra länder genom att markerna används på ett annat sätt än tidigare. När vi i Sverige har dessa ovanliga arter på många ställen så har vi också ett särskilt ansvar för att bevara dem, förklarar Ted von Proschwitz.
Och det är viktigt att värna om de platser där snäckorna trivs. En kalkkärrsgrynsnäcka är inte särskilt äventyrlig av sig. Trivs den i sin grästuva så stannar den där.
- De sprids bara genom att de råkar fastna med sitt slem på en fågel eller något djur, men för att den ska kunna överleva måste den också ramla av i precis rätt miljö.
Ett av syftena med Ted von Proschwitz inventering av landsnäckor på Gotland är att länsstyrelsen vill få in underlag till åtgärdsprogrammet för rikkärr, som man snart ska börja arbeta med.
I kärrmiljöer som Botes källmyr finns en rik vegetation och många olika arter och här kommer man att ha med rekommendationer om vad man ska göra för att skapa riktigt goda förutsättningar för exempelvis landsnäckor.