”Min bil är en riktig gubbracer"

Hösten 1977 var Lars-Gunnar Larsson 19 år.  En journalist från GA kom in på den bensinstation där Lars-Gunnar jobbade och frågade om det var hans Cheva som stod utanför.
- Jag undrade om jag skulle flytta på bilen eftersom jag trodde att den stod i vägen.
Men så var det inte. Den mäktiga jänkaren av årsmodell -73, imponerade på
GA-journalisten.
-  Han ville göra ett reportage om mig och min kompis Bert-Inge Larsson. Vi var nämligen riktiga jänkarentusiaster på den tiden.
Chevan hade han köpt för 35 000 kronor.  En  V8 med 180 hästkrafter. 

19-åringen tillbringade all fritid med sin Cheva. Antingen bakom ratten, under motorhuven eller vaxande sin bil.  För alla fläckar var bannlysta.
Han putsade till och med  bort en regnrand på lackeringen med tröjärmen när han blev intervjuad av GA:
- Det värsta med de här bilarna är att man måste putsa dem varje dag. Om en folkvagn är risig reagerar ingen, sa Lars-Gunnar Larsson då.
Kompisarna körde runt i stan  ”mellan en korvmoj eller två”. Men någon raggare ville han inte kalla sig för:
-  Raggare, det är killarna i de vanliga småbilarna som kör runt Södertorg på två hjul. Inte vi. Min bil är en riktig gubbracer, eller en glidarbil.

Lars-Gunnar  anade ändå att intresset för jänkare inte skulle hålla i sig hela livet:
- Den gången man fäster sig vid en flicka och kanske bildar familj är det väl slut på det roliga.
 Ja, blev det så? 
- Oj då vad djupsinnig jag var! Nej det var inte det som styrde. Jag hade helt enkelt inte råd.
Fanns det plats för några tjejer i bilen?
- Ja, det hoppas jag verkligen, säger Lars-Gunnar  med ett stort skratt.
Det  forna bilintresset har inte gått vidare i arv till Lars-Gunnars barn.
- Det är ju ett helt annat miljötänk nu. Nu kör de bara från en punkt till en annan, inte som vi gjorde.
 
Jänkartiden och vaxandet  har Lars-Gunnar Larsson lämnat bakom sig för länge sen.  Drygt 30 år senare står en vanlig Volvo parkerad på tomten hemma i Hogrän. 
- Nu kör jag bara det mest nödvändiga. Då var man ju bara ute och åkte. Men ser jag en riktig jänkare, då är det klart jag reagerar.
Trots att hela hans fritid bestod i att ta hand om sin Cheva längtar han  inte tillbaka till 70-talet:
-  Nej jag längtar faktiskt inte tillbaka. Det blev för dyrt med bensin och jag hade aldrig haft råd att ha en så stor bil idag.
Nu har han gått ned från fyra till två hjul och skaffat sig en riktigt bra cykel.
- När jag fyllde 50 år kände jag att jag behövde gå ner några överflödskilon. Jag köpte en cykel och cyklar till och med till jobbet på Foodmark i Klinte ibland.
 
Det gulnande reportaget från GA har han kvar i någon byrålåda. Lars-Gunnar minns något av den uppståndelse det blev när han och kompisen hamnade på mittuppslaget i Gotlands Allehanda:
- Visst, det blev ju lite uppståndelse, det blev det allt!