Millan en soldat utan vapen
En soldat utan vapen, rustad med omtanke. Kanske är det en klyscha när någon från frälsningsarmén ska presenteras. Men det är just vad hon är, i övrigt uppfyller inte Millan Lundgren några som helst förutfattade meningar om frälsningsarmén.
Det finns de som kan bli lite besvikna när de kommer hit. De har förväntat sig något annat, vi är ungdomliga och spelar mycket popmusik på gudstjänsterna, berättar Millan.
Många tror att frälsningsarmén är en församling med äldre medlemmar, men Millan säger att här i Visby är det knappt någon över 50 år.
När frälsningsarmén åter drev igång verksamheten för cirka tio år sedan fanns det ett stort behov av fritidsverksamhet som vi försökte möta upp. Sedan har många blivit kvar och vi har utökat med mer ungdomsverksamhet.
Millan själv har bott på Gotland i åtta år. Hon började jobba på frälsningsarméns fritids men har också pluggat till systemutvecklare (eller programmerare om man så vill) på Gotlands högskola. Inom frälsningsarmén är hon skattmästare, det vill säga ekonomiansvarig.
Jag är inte anställd, utan en soldatmedlem. Allt sker på ideell basis.
Millan säger att det är frivilligt att använda uniform. På Gotland har de flesta lediga kläder med t-shirt som visar att de är från frälsningsarmén. Men det finns också en formellare variant med kjol, blus och kavaj. Idag har Millan på sig sommaruniformen där även damer får använda långbyxor.
Officerarna, som prästerna kallas, har alltid arbetsuniform.
Att vara soldatmedlem innebär lite mer ansvar än att vara civilmedlem.
Det är ett val man gör, ett livsstilsbeslut, säger Millan Lundgren som varit medlem i frälsningsarmén sedan hon var liten.
Man fostras till att stå framför folk, att kanske sjunga och spela. Man blir snabbt lite av en teaterapa.
Men Millan betonar att det inte är ett krav, att kunna sjunga och spela, utan att man försöker att hitta varje människas talanger inom olika områden. Att få människor att växa, det är viktigast.
<span class='mr'>Ber om hjälp</span>
När kommunen drar ner på omsorgen, då får frälsningsarmén mer att göra. Vid jul kommer extra många och ber om hjälp när pengarna inte räcker. Frälsingsarmén kan då bidra i form av presentkort. Pengarna kommer från frälsningsarméns nationella kassa men också från företag och enskilda människor som skänker pengar. Millan kan som skattmästare ibland bli frustrerad när pengarna inte räcker till att hjälpa alla som behöver det. Men pengar är inte det enda sättet att ge hjälp.
Vi har samtalstjänst med tystnadsplikt, berättar Millan, men det är inget att skämmas för att man ibland kan behöva prata med någon.
<span class='mr'>Stor trygghet</span>
Tre till fyra kvällar i veckan, förutom söndagar och den tid hon sitter med pengar och siffror, tillbringar Millan på Krukmakarens hus.
När jag pluggade så fick jag ju prioritera skolan ibland, annars är det här som min familj, säger Millan som just nu jobbar på Destination Gotland med bokning och kassa.
Millan som är öppen och glad utstrålar samtidigt en stor trygghet. Kanske har det att göra med att hon känner sig så hemma i sin roll. När Millan bodde i Stockholm gick hon en kväll förbi några krogar vid Odenplan.
Det var ganska livligt med köer till uteställena, nästan lite otrevligt.
När Millan kom gående började några killar skrika lite på henne, men när de såg på jackan var hon hörde hemma hörde hon en kille säga:
Håll käften, det är ju frälsningsarmén.
Då kände sig Millan stolt.
Det är skönt att det finns en respekt för frälsningsarmén, man uppför sig liksom inte hur som helst då!
Namn: Millan Lundgren
Uniform: Marinblå byxor, vit blus med frälsningsarméns märken på
Uniformsarbete: Soldatmedlem i frälsningsarmén
Ålder: 36
Familj: Singel
Bor: Visby
Bäst med att vara med i frälsningsarmén: Det är min familj på ön, det är sådan fin gemenskap.
Sämst med att vara med i frälsningsarmén: Som ekonomiansvarig är det jobbigt när det aldrig finns tillräckligt med pengar för att få det att gå runt.
Favoritställe på Gotland: Fårö fyr
Drömjobb: Programmerare på Gotland.
Så jobbar vi med nyheter