Miljonerna inga mutpengar utan vanliga rederirabatter
Dödsboet får behålla de elva miljonerna. Det handlar inte om mutpengar, utan om i branschen vanliga rederirabatter och därför har staten ingen rätt till pengarna.
Rätten var dock oenig. En nämndeman ansåg att det handlade om mutpengar och att talet om "rederirabatter" var efterhandskonstruktioner. Han varnar också för att allmänhetens förtroende för rättssystemet äventyras om grov ekonomisk brottslighet inte kan beivras.
Det var åklagaren som överklagat domen i Gotlands tingsrätt där dennes krav på förverkande av de elva miljonerna ogillades.
Åklagaren Kjell Lilieholm hävdade i hovrätten att rederichefen mottagit pengarna i sin tjänsteutövning och att det varit otillbörligt eftersom det förelegat en risk för att hans tjänsteutövning skulle påverkas genom betalningarna.
Pengarna har gått till hans Schweizkonto och det rör sig inte om rederirabatter, eftersom de inte betalats till rederiet och inte heller bokförts som sådana hos de inblandade bolagen.
Inga mutor
Dödsboet gjorde genom sin företrädare, advokat Jonas Reimer, gällande att rederichefen inte gjort sig skyldig till mutbrott och att de uppgifter han lämnade i tingsrätten innan sin bortgång inte kan tolkas som erkännande av mutbrott.
Några överenskommelser om mutor har inte träffats i samband med avtalen med berörda underleverantörer utan det har varit fråga om rederirabatter för täckande av omkostnader i samband med slutförandet av fartygsprojekten.
Svea hovrätt bygger sin dom på uppspelade förhör från tingsrätten, förnyade förhör med i tingsrätten hörda personer samt med tre nya vittnen, bland dessa förre styrelseordföranden i Gotlandsbolaget, Eric D Nilsson.
Rätten konstaterar att det för bifall till åklagarens talan krävs att det finns ett styrkt samband mellan de betalningar som gjorts till rederichefens privatkonto i Schweiz och hans tjänsteutövning, samt att parterna i transaktionerna varit medvetna om de omständigheter som medför detta samband.
Privata pengar
Hovrätten menar i likhet med tingsrätten att utredningen inte klarlägger om pengarna på kontot avsett konsultarvode eller att de mottagits för att bestrida kostnader för slutförandet av projekten.
Pengarna var därför enligt hovrätten rederichefens privata vilka utbetalats till honom i hans tjänsteutövning.
Rederirabatter
En viktig del i målet har också varit att fastslå vad "rederirabatter" innebär. Åklagaren menade att de i och för sig förekommer i branschen, men hävdade att de också kan vara ett sätt att dölja mutor.
Flera vittnen intygade att rederirabatter förekommer, även i form av kontantbetalning. Eric D Nilsson sade att de kan förekomma exempelvis genom en förlängd garantiperiod.
Enligt hovrätten visar utredningen att rederirabatter inte är ovanliga i branschen, att de är kommersiellt motiverade, att de syftar till att skapa en god relation med en långvarig affärspartner samt att de ibland betalas ut kontant.
Hovrätten finner därför, liksom tingsrätten, att rederirabatter förekommer och att sådana rabatter inte i sig är otillbörliga enligt mutlagstiftningen.
Flera godkändes
De förklaringar till de utbetalningar som gjorts till rederichefen från olika underleverantörer godkänner rätten också.
I ett fall konstaterar man dock att "Förklaringen kan enligt hovrätten inte anses helt osannolik".
Också det faktum att rederichefen erhöll 870 000 kronor efter att ha sänt en konkurrents anbud till den andra tänkbara leverantören godkänner man som rederirabatt, trots att Gotlandsbolagets vd Jan-Erik Nilsson vittnat om att detta inte var korrekt.
"Även om rederichefen har skickat LIP:s anbudshandlingar till Kamewa finner hovrätten att den omständigheten inte ensamt motbevisar dödsboets påstående att överenskommelserna avsett rederirabatter".
Brott ej styrkt
Hovrättens slutsats blir densamma som tingsrättens.
Det har inte framkommit annat än att utbetalningarna avsåg rederirabatter varför åklagaren inte förmått styrka den brottsliga gärning som åberopats till grund för yrkandet om förverkande. Därför fastställer man tingsrättens dom och dödsboet får behålla pengarna.
"Pengarna utgör muta"
En nämndeman, Denis Frick, var dock skiljaktig och anser att åklagaren bevisat sin talan.
Han anser att pengarna på nummerkontot i Schweiz utgör muta till rederichefen. Nämndemannen menar att det är visat att rederichefen begärt och erhållit otillbörlig belöning från underleverantörer i samband med byggandet av tre olika färjor, två i Kina och en i Frankrike.
- Min bedömning grundas främst på rederichefens eget erkännande, som jag anser otvetydigt, samt de utbetalningar som bevisligen skett till ett personligt konto i Schweiz på begäran av denne. Omfattande manipulationer har krävts för att fabricera bokföringsunderlag hos underleverantörerna.
"Efterhandskonstruktioner"
Denis Frick är starkt kritisk mot företagens agerande.
- Att erfarna företrädare för dessa företag skulle låta sig missledas av efterhandskonstruktioner som "rederirabatter" med flera omskrivningar anser jag orimligt. Det är inte trovärdigt att två av varandra oberoende och kända företag i branschen båda skulle ha så inkompetent personal, att man aningslöst gör utbetalningar av detta slag. Att "rederirabatterna" skulle utbetalas kontant till ett nummerkonto är uppseendeväckande.
Denis Frick är också kritisk till att Kamewa i ett fall bevisligen hade tillgång till konkurrentens offert.
Äventyrat förtroende
- För att ett verkligt konkurrensförhållande skall råda måste reella alternativ till olika delsystem finnas. Tydligen har detta ej varit fallet genomgående.
Slutligen varnar Denis Frick för att allmänhetens förtroende för rättssystemets förmåga att möta grova ekonomiska (mut-)brott äventyras om de inte kan beivras.
- Personer med insikt i hur man arbetar och måste arbeta vid utveckling och produktion av objekt som dessa kommer enligt min mening att uppleva systemet som lättmanipulerat. Ett fall bör inte totalt kunna reduceras till en rubriceringsfråga och jag ansluter mig på dessa grunder till åklagarens talan.
Så jobbar vi med nyheter