Miljöengagemang i Linnés anda
Hon håller i trådarna för det Linnéåret på Gotland.Och är först ut i GA:s nya artikelserie "Personligt".
Mellan de sista förberedelserna, hinner Ulrika dock ta emot på sitt arbetsrum, på Länsmuseet i Visby. I sann Linnéanda bjuder hon på söta äppelringar, naturens eget godis och rykande hett te.
Ulrika Mebus gotländska resa startade i finska Tenala för 38 år sedan och gick via Stockholm till Järna, där hon träffade sin make Fabian, innan familjen för drygt fem år sedan bosatte sig på ön.
- Jag känner mig nog mer hemma här än någon annanstans där jag har bott. Jag trivs i det gotländska landskapet, med ljuset och med att ha tillgång till havet året om. Allt har flutit på, kontakter med folk, bostäder och jobb, jag tror att det ofta är så att när det flyter på så är det rätt. Det känns verkligen helt rätt, var skulle vi annars ha bott? Säger Ulrika på klingande finlandssvenska.
Väskinde
För tre år sedan köpte de gården i Väskinde, en plats där de kunnat förverkliga tankar om sund mat, ekologi och hälsa. På gården har de lamm och odlar grönsaker, rotsaker och örter, allt utan kemikalier och konstgödsel.
- Det här med att odla gör jag ju för att jag tycker att det är kul. Jag tycker att man ska försöka prioritera det som ger lust och energi och för mig är det rena rama lyxen att få samla örter eller arbeta i trädgården.
För Ulrika, som har arbetat som kokerska och husmor och har skrivit en bok vegetarisk barnmat, är kosten en hjärtefråga och hemma i skafferiet trängs linser med säd och torkade örter.
- Många tror att det tar längre tid att äta bra mat, än att äta dålig mat, det tror inte jag, säger Ulrika.
Men det är ingen asketiskt livshållning hon förespråkar.
- Jag tycker jättemycket om choklad och lakrits, goda viner och en kall öl på sommaren, säger Ulrika och skrattar.
- Jag är absolut ingen renlevnadsmänniska, men när jag jobbar så mycket som jag gör, så tror jag inte att jag skulle orka om jag åt skräpmat.
Att då och då unna sig livets goda tror Ulrika är en förutsättning för att orka med vardagen.
- Det är viktigt med det sinnliga, lite choklad, eller att gå på restaurang mitt i veckan. Att man känner att man lever hela tiden och inte bara går och stretar mot helgen eller semestern. Jag försöker ta mig tid till lugn och försöker dela upp tillvaron så att det inte bara blir en enda smet av stress.
Hektiskt år
Det lär nog behövas, för Ulrika har ett hektiskt år framför sig.
I somras tillträdde hon tjänsten som samordnare av Linnéåret på Gotland och under arbetets gång har hennes bild av Carl von Linné förändrats.
- Jag visste inte så mycket om hans person innan, jag visste att han kallades blomsterkungen, kände till hans sexualsystem och namnsystem och så hade jag faktiskt läst om den gotländska resan.
- Det är lite kul, för en av målsättningarna med jubileet är att bredda bilden av Linné och man behöver inte studera honom länge för att hitta nya sidor.
Något som Ulrika och Linné har gemensamt är deras miljöengagemang och Ulrika ser Linnéåret som en möjlighet att lyfta fram den fråga som hon tycker är allra mest angelägen för Gotland - miljön.
- Jag skulle vilja att Gotland riktigt på allvar insåg att den största resurs och tillgång som vi har är den gotländska naturen. Vi måste verkligen ta hand om och värna om den. Framtiden är inte bara tio eller hundra år, den är flera tusen år och vi måste se till att natur- och kulturmiljöer verkligen bevaras.
Så jobbar vi med nyheter