Miljö eller jobb - det är frågan

Jobb och industri-intressen ställdes mot miljö och naturvärden när miljööverdomstolen kom till Gotland för att pröva de provtäkter som Nordkalk vill genomföra vid Ducker i Bunge.
Nu kräver flera parter att de små provtäkterna ska prövas tillsammans med det stora brottet som Nordkalk planerar i Ojnareskogen.
- Det är orimligt att man genomför en provbrytning som ger upphov till stora skador om bolaget ändå inte kommer att få tillstånd till något huvudbrott, förklarar en av Naturvårdsverkets jurister i förhandlingen.

Gotland2006-08-25 06:00
När miljödomstolen prövade frågan om provbrytningar av kalksten vid Ducker 1:64 i Bunge fick Nordkalk tillstånd till två provtäkter. Men både motståndarna till det planerade brottet och bolaget själv har överklagat domen till miljööverdomstolen.
Nordkalk vill kunna bryta kalk i provtäkterna även under fåglarnas häckning. Bolaget jobbar också mot klockan. Tillståndet för Klinthagenbrottet, som man använder i dag tar slut år 2009, och därför yrkar man att provbrytningen i Bunge ska kunna påbörjas direkt, alltså innan beslutet vunnit laga kraft.

"Bevara Ojnareskogen"
Motståndarna till täkten representeras i förhandlingen av Naturvårdsverket, Svenska Naturskyddsföreningen, Sveriges Botaniska förening, samt Ivar Magnusson i Bunge, vars talan förs av Olov Söderdahl, som är ordförande för "Bevara Ojnareskogen".
Med vissa variationer kräver de alla att miljödomstolen ska riva upp tillståndet till provtäkt. Om det inte sker så vill man att provtäkten ska prövas tillsammans med den stora huvudtäkt som den lilla provbrytningen bereder marken för.
Vid den förra förhandlingen var den frågan om samordnad prövning inte aktuell, då hade Nordkalk ännu inte lämnat in någon ansökan om huvudtäkten. Det har man gjort i dag och då är det lämpligt att behandla båda ansökningarna samtidigt, anser man.
- Som det är nu kommer Nordkalk att genomföra en provbrytning med de skador som det innebär i naturen, utan att ens veta om det leder till något, förklarar Kristina Bohman Söderdahl som sitter med i styrelsen för föreningen "Bevara Ojnareskogen".
De skador hon talar om är provtäkterna i sig, men också den påverkan som täkterna skulle kunna ha på vattenflödet i området och växtligheten här. I den nuvarande förhandlingen lyfter man också fram den gamla Ojnarevägen som ringlar genom skogen. Vägen är åtminstone ett par tusen år gammal och om Nordkalk under sex månader ska transportera sten från provtäkten här så kommer det att skada den gamla vägen, menar hon.
- Inga problem. Nordkalk kommer att återställa vägen i det skick den var när vi började, förklarade bolagets juridiska ombud Mikael Lundahl.

Provbrotten fylls igen
Vid den syn som gjordes på platsen för de båda provtäkterna förklarade Nordkalks platschef Nils Kattilavaara att också de sex meter djupa provbrotten kommer att fyllas igen och återställas om företaget inte får tillstånd till fortsatt brytning:
- Det som vi kör undan innan vi börjar bryta skjuts åt sidan och läggs tillbaks efter provbrytningen. På andra områden som vi återställt växer tallarna som vanligt.
Vid synen på platsen berättade också Bo Göran Johansson från botaniska föreningen om de naturvärden som kan skadas redan av provtäkterna. Gaffelfibblan är en av dem. Det är en sällsynt blomma som bara påträffats på norra Gotland och på Öland.
Bo Göran Johansson visade också på hur nära det är mellan provtäkterna och ett område som brukar vara vattenfyllt på våren.
Riksintresse står mot riksintresse i Ojnareskogen.
- Den förlust av naturvärden som uppstår får man acceptera. Bolaget har ett stort behov av att genomföra den här provbrytningen. Värdet av provtäkten måste ses i ljuset av huvudtäkten som har ett potentiellt värde av 17 miljarder kronor och som säkrar 25 års fortsatt produktion vid Storugns, framhåller Mikael Lundahl och fortsätter:
- Det handlar om framtiden för norra Gotland. Ska det bara vara ett naturreservat, eller ska det vara ett område där det både finns naturvärden och industri?

Efterlyser helhetssyn
Anncatrin Hjernquist från Svenska Naturskyddsföreningen har en helt annan utgångspunkt för sitt resonemang. Hon efterlyser en helhetssyn från både bolagets och domstolens sida och hon ifrågasätter rimligheten i att man ska göra ett så stort ingrepp i naturen för all framtid för att klara jobben under ett kvarts sekel.
- Vi är inte motståndare till kalkbrytning i sig, men lokaliseringen är fel.
- Lokaliseringen av ett brott ska inte styras av vilka marker som bolaget äger, utan av vilka marker som är lämpliga för ändamålet, säger Anncatrin Hjernquist.
Den 21 september kommer miljööverdomstolen att lägga fram sin dom i målet.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om