Medmänsligheten.

Vem är vi att döma? Hur kan vi tro oss veta något om någon bara genom att se på dess yttre? Jag ser hur världen förändras och jag blir rädd. Jag anser att vi måste hjälpa de som har det svårt för vi kan och har resurserna till det. Det jag hör och ser i vardagen är ilska mot systemet och dess regler så min vädjan till de som styr är att se över systemet och reglerna, lyssna på vad som anses orättvist, sen informera om vad som är sant och inte på folkets nivå och språk. Vädjar till alla medmänniskor att inte ställa svaga grupper mot varandra, för är det rättvist när vi har otroligt starka grupper i samhället som har/tjänar otroligt stora summor? Anser ni verkligen att vi ska ta av de som har lite för att ge till en annan och inte fördela de resurser som finns (för en del i överflöd)?
Idag kan man göra vinster på sjuka, gamla och barn. Vinster som kommer från våra skattepengar, är det rätt?
Läste två mycket bra insändare av Monika Eriksson och Jennie Jarve där de belyser vad som sker när vinsterna är viktigare än våra arbetsvillkor och löner.
Det är inte bara på den privata marknaden som arbetsvillkor och löner är dåliga och tyvärr kämpar alla fackförbund för sin överlevnad trots arbetsgivarnas tydliga avsikter att sänka våra löner och försämra våra arbetsvillkor. FÖR FACKET det är VI! Tyvärr tar vi så mycket för givet idag sådant som våra mor och farföräldrar har fått kämpa sig till med blod svett och LIV.
Till Håkan Tenelius- vad skulle du välja att vara arbetslös eller ett arbete med sämre anställningsvillkor - för det är där vi är idag när vår arbetslöshetsFÖRSÄKRING har försämrats. Skulle du våga prova jobba ett år som personlig assistent och sedan kommentera hur det gått i media?
Vi får allt större klasskillnader/klyftor som många blundar för då man intalar sig att det drabbar inte mig, MEN dina barn eller dina föräldrar då - tänk om vi kunde bli mindre egoistiska och mer solidariska. Då hade vi kunnat få till verkliga förändringar i samhället.