Ätstörningarna var ett symptom på de gnagande svarta känslorna som Emma hade inom sig och alltid haft.
- När jag ser tillbaka har det funnits med mig under hela mitt liv. Nu när jag har facit kan jag se det, säger hon.
Trots att hon sedan sex års ålder haft stora framgångar inom simningen kände sig Emma aldrig perfekt. Det var inte bara i bassängen hon skulle prestera. Även i skolan ville hon vara den duktiga flickan. Själv kallar hon sig för prestationsprinsessa.
- Jag hade bra föräldrar och allt var som det skulle, men ändå mådde jag inte bra. Då känner man sig löjlig för egentligen borde man vara lycklig, säger hon.
Emma Igelström, 32 år, har gjort en lång resa för att ta sig dit hon är i dag. År 2004 tvingades hon avbryta simningen för att behandla bulimin. Men ätstörningarna var bara en av flera motgångar som skulle komma. När Emma blev gravid och födde dottern Olivia kom nästa käftsmäll. Glädjen över det nyfödda barnet kom aldrig. Emma hade drabbats av en förlossningsdepression.
- Det ska vara så perfekt och man ska vara världens lyckligaste. När man inte känner så skäms man jättemycket, säger hon.
I dag är det en av de taggar som sitter djupast i Emma, att hon inte klarade av att finnas där för sin lilla dotter. Samtidigt är hon tacksam över att hon lyckades ta tag i problemen under tiden som Olivia var liten.
Ganska snart separerade Emma och Olivias pappa. Emma började dricka mer och mer alkohol och utvecklade så småningom alkoholism.
Till slut såg hon ingen väg ut. Hon ville avsluta sitt liv och planerade att dränka sig i havet. Det var efter det som det vände.
Efter självmordsförsöket tvingades Emma att konfronteras med känsloflykten som hon ägnat så många år åt. En vistelse på behandlingshem hjälpte henne att hamna på rätt väg, men det stora jobbet tvingades hon göra själv.
- Tidigare hade jag inte sett mitt eget ansvar i det hela, förklarar hon.
Flykten undan mörkret och känslorna var över. Nu vågar Emma dela med sig när hon mår dåligt. Hon erkänner för sig själv och sin omgivning att allt inte är toppen.
- Jag har fortfarande skitdagar, men ett bra grundmående. Ibland är jag ledsen, men det är livet. Skillnaden är att jag inte försöker fly från mina känslor, säger hon.
Att lita på människor i omgivningen är viktigt, eftersom tankarna inte är så rationella när man mår dåligt, påpekar Emma.
I dag är dottern Olivia fem och ett halvt år och Emma känner sig äntligen harmonisk som mamma.
- Det finns så mycket krav på hur man ska vara som mamma. Det gäller att sänka kraven lite på sig själv.
Emma som nyligen börjat träna simning igen har fortfarande krav på sig själv, men den tuffa resan har gett henne ett nytt synsätt.
- Jag gör annorlunda i dag. Jag har accepterat vem jag är. Jag är en tjej som gillar stress och press och det kommer jag alltid att vara, men jag har lärt mig att må bra i det, säger hon.
Under uppväxten vistades Emma Igelström i en elittänkande miljö. Det tror hon var en av faktorerna till hennes känsla av otillräcklighet, men samma problem finns även utanför idrottsvärlden.
Under det senaste året har Emma, i sitt uppdrag som talesperson för Bris, Barnens rätt i samhället, och föreläsare, träffat många ungdomar.
- I början blev jag lite chockad. Det är oroväckande att så många mår dåligt. Det finns mycket tvivel och rädslor för framtiden bland de unga, säger Emma Igelström.
Känslor av att inte räcka till och eller höra hemma är vanliga. Det är viktigt att unga får hjälp.
- Vuxna ska våga lyssna och sätta sig in i ungdomarnas situation. De får inte döma eller skylla på att man inte förstår för att "vi tillhör olika generationer", säger hon.
Emma Igelström jobbar med att åka landet runt och föreläsa som anställd konsult på Utvecklingspoolen. På söndag kväll pratar hon under ett besök i Väskinde församling.
- Jag berättar om de motgångar jag har haft, men även om hoppet och hur jag vände på det.