Maritim folklore och sjömansspråket i fokus

"Se ock havet, det stora och vida...".
Torbjörn Dalnäs inledde med att citera Psaltaren:104.
Passande eftersom vi är i Församlingshemmet, menade han.
"Maritim folklore" var rubriken på Torbjörn Dalnäs, informationschef vid Handelsflottans kultur- och fritidsråd, föredrag.
Men han inledde med en rejäl utvikning inom ett annat område: sjömansspråkets uttryck och ord. Ett språkbruk som ännu i högsta grad är levande och används i vår dagliga svenska. Ibland känner man direkt igen att ett uttryck kan kopplas till sjöfartsområdet, för andra har den ursprungliga betydelsen försvunnit.
Sjömansspårket har gått i land, konstaterade Torbjörn Dalnäs, och påpekade att många av uttrycken emanerade från segelfartygens tid.
Och exemplifierade med åtminstone hundratalet ord och meningar använda i nutid. Några exempel:
"Den som inte har ebb i kassan har så han håller sig flytande". "Parterna avfyrar muntliga bredsidor och försöker skjuta varandra i sank". "Förhandlingarna strandar och en konflikt är under uppsegling". "Så att han hamnar på rätt köl och kan ro det hela i land". "Sjösätta en ny idé, trimma organisationen och gå vidare för fulla segel".
Och i dag kan vad som helst utom fartyg gå av stapeln.
Andra uttryck tänker man oftast inte längre på att de har sitt ursprung inom sjöfarten.
<span class=MR>Knarr och hoj</span>
Knarr och hoj betecknade exempelvis skepp som av olika anledningar var i dåligt skick. Och dagens slanguttryck häck var aktern på en båt och benämningen används fortfarande i exempelvis häcktrålare. Och skyskrapa är ett litet segel som sätts över råsegel.
Segelfartygstermer som en röd tråd. Och även "röd tråd" är en sådan, det var den röda tråd i Royal Navys tågvirke som angav att det var Kronans egendom. Då tågvirke från Chatham, det från Devonport hade en motsvarande gul tråd.
Därmed har jag löpt linan ut och det är dags att lätta ankar.
Då var Torbjörn Dalnäs framme vid föreläsningens huvudområde: maritim folklore; ceremonier och myter inom sjöfarten. Allt tryfferat med burleska historier och bonmots som "Jorden består till tre fjärdedelar av vatten, resten är avsett att förtöja vid".
En del har nog hittats på, konstaterade han inledningsvis.
Och så måste det vara, skulle alla oskrivna regler, skrock och förekommande myter följas och tas hänsyn till skulle sjömansyrket knappast varit möjligt att utöva. Mycket inom detta område har riktigt gammalt ursprung men en hel del har hängt med in i modern tid. Ofta dyker samma företeelse upp - men i form av tema med variationer - på olika håll i världen.
Än i dag benämns båtar/fartyg ofta hon i stället för den/det. Detta går tillbaka till att i samband med sjösättning utfördes offerceremonier till det kvinnlilga väsen som ansågs härska i havet. Därmed blev med tiden skepp/hon synonymt och det språkbruket lever kvar.
Att gamla galjonsfigurer alltid är lättklädda hänger ihop med tron att en naken kvinna ombord kunde få en storm att bedarra.
Präster får inte finnas med ombord. Då är risken att dennes motpart också dyker upp. Något som går tillbaka på när aposteln Paulus skepp förliste vid Malta.
Men det gäller inte Lennart Kinnander som också är sjöman, konstaterade Torbjörn Dalnäs vänd till Kinnander, som ju bytt yrke från sjömannens till just prästens.
Inget svart fick finnas ombord, utom skeppskatten. Och absolut ingenting av träslaget rönn. Vissla får man inte göra ombord, då åkallas djävulen. Och en albatross får aldrig dödas, den bär på en död sjömans själ.
<span class=MR>Öronringar</span>
Ringar i öronen är vanligt hos män i dag. Också det en gammal sjömanssed. En guldring i ena örat ansågs skydda mot drunkning. Och om det inte fungerade så fungerade ringen i så fall som en begravningsförsäkring.
Maritima skyddshelgon finns det förstås gott om.
Walesiska S:t David borde Skepparegillet ägna en särskild tanke, det har nämligen samma högtidsdag som gillet, 1 mars.
Yrkesmässiga initieringsriter är vanliga. Välkänt är linjedopet vid ekvatorn, när en sjöman passserar denna för första gången. På andra håll i världen kan det gälla när datumgränsen passeras och i Sverige vid speciella platser som exempelvis Hoburgen, så kallad hönsning.
Spökskepp finns det gott om. Den flygande holländaren är det mest kända och flygande holländare finns på skilda håll i världen med olika kaptener ombord. Gemensam nämnare är att fartyget driver redlöst medan kaptenen ägnar sig åt att spela tärning med djävulen.
Jag såg gamla bekanta, tre par, vid en promenad i Visby innerstad i dag, konstaterade Torbjörn Dalnäs och avslutade med att berätta om sjömanshundarna.
Att de symboliserar att sjömannen är hemma om de är vända inåt och ute på havet om de spanar utåt känner nog de flesta till. Men kanske inte deras ursprung.
Torbjörn Dalnäs:
De utgör en klar länk till ostindiefararna. De hade med sig te, porslin, siden och denna idé som härrör från buddistiska helgedomar där två skyddslejon vaktar ingången.
Hundarna började tillverkas i Staffordshire och finns fortfarande.
Efter föredraget begav sig Skepparegillets medlemmar till gilleshuset på S:ta Katarinagatan för att avhålla sitt årsmöte med den traditionsrika avslutningen med skepparlag då den stora bägaren Välkomman vandrar laget runt varunder Vimpelsången intoneras.