Uppdraget omfattar att kartlägga om, och i vilken utsträckning, myndigheter inom statsförvaltningen tagit fram riktlinjer som berör sexköp med mera.
Marianne Samuelsson avgör själv, i samråd med Statskontoret, vilka myndigheter som ska ingå i kartläggningen.
Utredningen ska bland annat besvara frågor om vilka riktlinjer som finns hos myndigheten, hur de tillämpas i praktiken, hur de följs upp och om det finns några sanktioner ifall riktlinjerna inte efterlevs. Uppdraget ska redovisas senast 31 januari 2010.
– Det är naturligtvis en mycket viktig del i hela den här frågan om sexköp och den lagstiftning som finns. Det kommer att bli jätteintressant, jag vet inte vad jag kommer att få veta.
Hittills har en upphandling gjorts av konsulter som ska hjälpa till med att bland annat skicka ut en enkät till myndigheterna och sammanställa enkätsvaren, eftersom det är kort om tid innan utredningen ska vara klar.
– Det blir en del av det hela. Sedan kommer jag att träffa alla de myndighetschefer som berörs och också se lite djupare på frågorna.
Vilka myndigheter som ska ingå i utredningen är ännu inte riktigt klart. Underlaget ska vara brett, men måste ändå begränsas, förklarar Marianne Samuelsson.
– Vi kommer att välja de myndigheter som vi tror har största riskerna att personalen konfronteras med de här frågorna.
Kan du ge några exempel på myndigheter som kommer att vara med?
– Det kommer naturligtvis att finnas med myndigheter som jobbar utomlands. Försvaret är en intressant del, Sida och Krisberedskapsmyndigheten. Men även naturligtvis här på hemmaplan, säger hon för att ge några exempel.
Nyligen skrevs i kvällspressen om hur svenska soldater på uppdrag i Tyskland avslutade en utekväll med festande och bordellbesök.
– Det finns säkert en hel del att titta på, och att hitta regelsystem så att det blir lättare att följa upp och om man ska sanktioner och hur dom i så fall fungerar.
Vad är det som gör dig lämplig att leda den här utredningen, tror du?
– Mycket, svarar hon och skrattar.
– Annars skulle nog inte regeringen gett mig det här uppdraget. De vet ju att jag har ett stort nätverk inom området och internationellt samarbete. Det är viktigt att inte bara få det formellt utan också få det lite mer informellt hur det fungerar.
Du är ju nu generaldirektör, efter att tidigare varit landshövding på Gotland. Hur känns det?
– Jag saknar det fortfarande. Det är något alldeles speciellt att få vara landshövding. Och att få vara det på Gotland har varit en jätteintressant och kreativ period i mitt liv. Men jag har ju ändå varit det i fem år och sex år är ju förordnandet så... Men det är klart att det är mycket jag saknar.
Samuelsson hade under sin tid som landshövding flera förtroendeuppdrag på Gotland. Ordförandeskapet i Hushållningssällskapet har hon ännu kvar, men däremot inte ordförandeskapet i Gotlands Fornvänner som driver Gotlands Museum.
– Nej, det är knutet till att man representerar länsstyrelsen i Gotlands Fornvänner.
Men trots att det nu är en tid sedan Marianne Samuelsson lämnade landshövdingeskapet har hon haft ett Sida-uppdrag inom länsstyrelsen, ett samarbetsprojekt mellan Gotland, Vitryssland och Lettland. Igår kom hon och en gotländsk delegation hem från en avslutningskonferens i Vitryssland.
Det är tydligt att den här typen av internationella samarbetsprojekt ligger Samuelsson varmt om hjärtat.