Mari är inte rädd för att göra bort sig

Maris Café är inne på tredje året och har blivit en riktig succé.
-Vi fick jättemycket respons från lyssnarna efter bara några månader. Annars kan det ta ett par, tre år att arbeta in ett program, berättar hon.
Vi träffar henne en förmiddag i radiohuset i Visby. Mari Winarve är van att intervjua men känner sig själv lite obekväm med rollen att vara den som måste svara på frågorna.
Vägen till journalistyrket gick över de sju haven. Hon valde bort studierna och satsade i stället på att arbeta som kock på Gotlandsbåtarna och lastfartyg med avlägsna destinationer.
Men de långa resorna förde henne tillbaka till Gotland-rakt in i radiostudion.
-Jag hade så mycket att berätta. Om sjön, hur det var att jobba med bara killar, äventyret och kamratskapen, så jag gick till Radio Gotland som lät mig spela in ett program, minns hon.

Utbildning i Kalix
Efter det blev det journalistutbildning i Kalix innan hon på nytt återvände till Gotland och radion. De första tio åren arbetade hon en hel del med nyheter. Mari Winarve fick intern kritik för att hon talade för mycket dialekt sina nyhetsinslag.
-Jag säger mammrar, papprar och kommun´. Men jag bestämde mig redan från början att jag inte skulle ändra på mig, och det sa jag också till radiochefen, berättar hon.
Det är i direktsändning Mari Winarve kommer till sin rätt, om hon får säga det själv. Maris Café sänds på fredagsförmiddagarna från den luftiga lobbyn i radiohusets hjärta. Programmet är en blandning mellan både lättsamma och allvarligare intervjuer, lokal levande musik och inslag där programledaren provar sådant hon inte kunde tidigare.

Inte pinsamt
Under åren har hon med de gotländska radiolyssnarna som vittne bland annat ridit islandshäst, paddlat kajak, skjutit pilbåge och jobbat som servitör. Allt med den glade amatörens inlevelse.
-Jag upplever inte att det är pinsamt. Jag vill visa att man inte måste kunna allt utan att man måste våga prova, säger hon.
När Mari Winarve får frågan vilka höjdpunkterna i programmet varit minns hon särskilt den gången när en pojke med cancer berättade om sin sjukdom.
En annan minnesvärd episod var när Justitiekanslern Göran Lambertz råkade befinna sig i publiken och hon fick honom att sjunga Bellman.
Varje sändning görs inför publik i radiohuset. I radion låter det som att hon improviserar "och bara går runt och bubblar med folk", som hon själv uttrycker det. Men i själva verket är frågorna ofta noga genomtänkta.
-Jag har en förmåga att prata med vem som helst. Jag är ingen potentat som kommer uppifrån. Jag är folklig, jag är med dem. Jag tar mycket plats men tycker ändå att jag ger plats åt dem som är med, säger hon eftertänksamt.
Bland förebilderna finns bland andra tv-programledarna Kattis Ahlström och Lasse Kronér. Och på frågan vem som är hennes drömgäst kommer svaret fort:
-Magnus Uggla. Han är modig, han är folkets man. Han slår på de höga och håller i de små.

Lokalrevy
Dagen för sändningen följer en exakt mall.
-Jag går upp halv sex, läser tidningen och dricker kaffe. Jag målar mig och klär upp mig. Jag är inte känd för att klä mig så fräscht annars, säger hon med ett leende.
Mari Winarve beskriver det som att hon klär på sig en roll. Och efter direktsändningen blir hon alltid mycket trött och känner sig tom. Det tar på krafterna att samtidigt underhålla radiolyssnarna och publiken i lokalen.
Som ung drömde hon om en karriär som skådespelare, och hon har också hunnit medverka i några lokalrevyer.
-Jag är en exhibitionist utan dess like. Jag tycker om att få uppmärksamhet, och radion ger någon slags bekräftelse, men den är också väldigt utelämnande. Efter sändningen går jag inte gärna och handlar på stan. Det känns som att alla tittar på en, berättar hon.

Tillbaka till sjön
På Gotland går det ibland snabbt att bli igenkänd. Det händer att Mari Winarve slipper visa legitimation när hon betalar med kort eftersom expediten känt igen hennes röst.
Trots det kan hon inte tänka sig ett annat jobb.
Det tog många år innan hon betraktade sig själv som journalist, den första tiden såg hon mest yrket som en parentes.
Egentligen ville hon tillbaka till sjön.
Men med tiden gick längtan över. Det är med mikrofonen i handen omgiven av människor hon trivs bäst.
-Radion är drivkraften och direktsänd radio är det bästa som finns, säger Mari Winarve.

Mari är inte rädd för att göra bort sig

Hon kallar sig exhibitionist, men är samtidigt folkskygg. Sitt radioprogram Maris Café beskriver hon med orden "vanligt, enkelt och lättuggat".