Söndagens veckoauktion på Smågårde i Tofta lockade en ansenlig mängd besökare. Men spenderarbyxorna hade till stor del lämnats hemma och många föremål kunde ropas hem till långt under utropspris.
Inga rariteter
Det är en "vanlig" veckoauktion, förklarar utropare Ulf Broberg strax innan auktionen drar igång. Inga dyrgripar eller rariteter.
– Bättre gods sparas och auktioneras ut för sig, en gång på våren och en gång på hösten, säger Ulf Broberg och fortsätter:
– De här är den vanligaste auktionen, den roligaste. Man kan handla för en tia eller för tio tusen. Man köper i regel jävligt billigt!
Handväskor, möbler, udda glas och hela serviser, fioler och en cykel med mycket patina av märket Husqvarna. Här finns allt man kan tänka sig, utrensat från privata hem och dödsbon.
Söndagsnöje
Vid en samling hattar står en av auktionshusets stamkunder. Birgitta Bergström läser på etiketterna i några av hattarna. Hon kommer ofta hit, men ofta går hon härifrån tomhänt.
– Det är ett nöje att komma hit på söndagarna. Efteråt åker jag till Västerhejde för att hälsa på min dotter, säger hon.
Det är främst användbara saker som hon fastnar för. Soffor, bord, en byrå och motionscykel är några av fynden som hon drar sig till minnes. Någon samlare är hon inte.
– Jag fick sluta med det, nu bor jag i en tvåa. Det är annorlunda när man bor i hus, säger hon och fortsätter botanisera i utbudet utan att ha fått span på något av intresse ännu.
Osålda stolar
Stora och små, antika och sentida föremål klubbas bort med fart. Många går för en spottstyver, andra inte alls. Sex ekstolar får stå osålda medan ett tennfat oväntat blir en dyrgrip och går för många tusenlappar.
Ett mörkbetsat pelarbord visas upp och ingen är intresserad trots att utropspriset sänks flera gånger.
– Ge mig femtio spänn så jag blir av med det! säger Ulf Broberg till skaran nedanför.
Och femtio spänn är bjudet. Såld för femtio spänn!