Manda u Oskar sitar u veilar si ettar dagens årkar pa sitt aignes smabräuk, 3/16 dails Seikes. Di jär nå bägg täu ei 75-arsaldan, u kund ha hatt reit ti fa lidut u fa njaut av sin pension u sein sma sparmedel sum di har arbeit ihop undar ett eiktut arbeitsleiv. Sleik funderinggar har di imillarteid int gynt ti anfäktes av. Visst har Oskar nå för täu ar sine arrender äut sein 18 tunnland akarjård u tei tunnland hagmarksbaitar, u han tykkar si ha gärt en någlund go affär me de. Pa så veis har han gärt si freiar fran mik bikymmar u äutgiftar, ettarsum preisar pa äutseide, gödningg u anne har rak iväg pa de mest oskaplie veis en kund tänk si. Han har jo alltut vart arbeitsgladar, u ännu har han kraftar ei bihald, u han har int tänkt si ti lat si, sleik jär int hans natäur.
Han har skogsskifte kvar, 28 tunnland go u vuxnes skog, ti stor dail unggskog, sum han har planteir undar arbeitsleive sitt. Di jär nå teit u välvaxne bistand, sum fordrar stor arbeitsinsatsar av den sårtns skogsbräuk me gallringg u ryddningg. De bleir int någ stor inkomstar av den sårtns skogsbräuk, men vid u gagnvirke ti häushalde kan han hald si sjalvar me, u så treivs han me skogsarbeite u har förrestn alltut gärt de. Jo, så’tt nå har han teid ti ga ei skogen mästn are runt, u han tykkar de jär rolit ti sei häur gutt de seir äut ettar hans ryddninggar. Int bihöivar han flåarbeit heldar, han kan gi si teid ti sätt si u håir pa skogens all ljaudi me fugelsangg u vindsäus ei treikronar nåen hallteime da u da. Han treivs.
Leikdant jär de me Manda. Ha har alldri bihöivt söik si ettar någ arbeite. Ha har alltut hatt fullt upp me ti hald häuse ei årdningg, u restn av teiden hinn hjalp Oskar me äutårkar da de har bihöivts. Alldri hadd ha vart rädd för ti ta ei me va ha kunde, u alltut hadd ha vart glad u sjungg u hatt rolit. Ändå hadd di hint me ti sätt trei ban ti värdn undar sin bondteid, täu sårkar u a töis, de ynggstu. Allihop var förstas äutflaugne sen flair ar.
Kalle, älstn, hadd hustru u ban pa fastlande. Sigge, den andre sårken var smid bei Storunggs. Han var ú giftar, hadd familj me täu ban, sårkar bägg täu. Töisi, Anne-Maj bod ei stan, var gift me en byggare, Olle Strand. Di had täu ban, en sårk pa fem ar, u så leiltöisi Anneli, måffas u mårmårs augenstain. Bani u daires ban kåm åft haim u hälst pa, u de var leik rolit var gangg. U iblant fikk Manda u Oskar kumm in sum banvaktar för någen av banbani, u de gärd di gänne.
Nå hadd di int länggar vasken kor, greisar ellar hästar äut ei häusar, men di hadd leikväl hund u kattar, Pelle u Baldar, u så hadd Manda någre hyns u tuppn Korpra.
- Ja matt ha någen ti tal me mens däu gar ei skogen, Oskar, säggd Manda.
Iblant kund di sit u prat leit ettar kvällsmatn um gamle teidar um sma rolie episodar undar sein teid, sum för exempel den gangen da de var stäur flygmanövar, u flygi kåird u alarmd yvar daim hail dagen. Reit sum de jär så daskar en flygmaskin ei bakken äut ei astäuens pärstykke pa dann seidu vägen. Så far flygan söin pa Mandas häuse, u bistämmar si för ti fa lan tillifon u rappårter in ulykku. Framm bei köikestrappu mötar Manda imot, u förrn flygan hinnar framför sitt ärnde sägar Manda:
- Vait han um de kummar flair ellar kan en tråist ti släpp äut hynsi nå?
Ja, di har de bra u treives gutt me varandre, men vahäur de nå ändå jär så tar åldan leikväl äut sin reit, u en mårgen da di sitar u drikkar kaffi sägar Oskar:
- Ja tykkar däu seir leit blaik äut, Manda. Mår däu int reit bra?
- Mja, sägar Manda, ja har int siv så gutt ei nätres, så ja kännar mi leit slundru, u har ont ei magen.
- Naj, däu matt far neir ti dåktan pa Sleite u håir me han så’tt däu kan fa någ medikamentar, så’tt däu bleir freisk igen, sägar
Oskar sum nå bleir leit oroliar. Däu far ta bussn nå klukku neie, de jär bäst ti ta ihåll me de nå me de same.
- Jo, ja far väl söik me de, sägar Manda.
Säggt u gärt, Manda tar bussn, u neir bei dåktan bleir de grundli undarsökningg, u de tas provar av oleik slag, blant annet ska Manda lämne urinprov, men nå har Manda blitt leit oroli u nervöis av all provtagninggar. De har blitt ståpp ei vattnsysteime, u ha kan int fa ifran si någu prov. Teidn rinnar av u bussn ska snart ga u Manda har int teid ti vänt länggar.
- Ja, sägar dåktan, Manda far ta prove haime, u lämne heit ei mårge ei ställe.
- Far väl gär de, sägar Manda, gar äut ti bussn u raisar haim.
Dagen ettar raisar Manda neir ti dåktan igen u har prove me si.
- Takk, sägar dåktan, skräuar av pruppn pa termusen sum Manda har prove ei, hällar upp leit ei ett provråir u sättar nasar yvar termusflasku.
- Men va ei häkkenfjäll, sägar dåktan, de här jär ju kaffi!
Manda blaiknar u slar ihop händar.
- Fadas makt, sägar ha, va fikk da Oskar me si ei skogen.
Ja teidn leidar, u di bleir int ynggar men di har hatt en goar teid ihop. Di har hatt mangg rolie u bra stundar ihop u kan sit u prat u lägg hugs pa gamle teidar. Di treivs! Leikväl jär de så att teidn laupar pa, u förr ellar sainere kummar kraftar ti ta släut, men de har di ännu int gynn ti tänk pa. Men teidn gar u de kan en int kumm ifran.
Vahäur ska de ga för Manda u Oskar?