"Man bör lyfta fram det goda"
"Kandidaterna är teologiska klåpare som inte kan skriva", anser Karl-Erik Tysk, kyrkoherde i Ovansjö."Förljugenhet, feghet och mygel" beskriver Lisbet Magnusson, kyrkoherde Dalhem valet.
- Att kalla biskopskandidaterna Wottle och Fast för "teologiska klåpare" är både kränkande och falskt. Tysk är en bitter och före detta gotlandspräst som köptes ut med buller och bång, säger Koskinen.
Han påminner om de oskrivna regler som finns för hur man beter sig, även när det gäller biskopsval.
- Man talar aldrig illa om en kandidat utan försöker lyfta fram de goda egenskaperna hos de olika personerna i stället.
Är kritisk
Lisbet Magnusson är kritisk till den svenska folkkyrkan som hon kallar menlös och vars ideologi står och svajar hit och dit i den världsliga opinionsvärlden.
- Den som vill bli biskop i "Pastor Janssons kyrka" bör framför allt vara kreti och pleti till lags - åtminstone dem som har rösträtt i biskopsvalet, säger hon och tycker att kvinnliga präster på Gotland fortfarande får finna sig i att bli nedvärderade, förtalade och offentligen förolämpade på t ex kyrkorådsmöten.
- Med en biskopskandidat som baktalar och smutskastar kvinnliga kolleger för att hålla sig väl med kyrkopolitikerna, finns det heller inte hopp om någon förbättring på den punkten - tvärt om, säger hon.
Inte emot kvinnor
Lennart Koskinen hävdar bestämt att det inte finns några kvinnoprästmotståndare kvar i tjänst på Gotland.
- Richard Wottle är definitivt inte emot kvinnor. Jag hade inte gjort honom till stiftsprost om han varit det. Han har på ett föredömligt sätt kompletterat biskopen med arbetet här hemma, då jag har tvingats lägga ner mycken tid på utlandsarbetet.
Koskinen har också gott att säga om Sven-Bernhard Fast.
- sin nuvarande tjänst som generalsekreterare för Sveriges kristna råd har han lyckats hålla samman så skilda teologiska uppfattningar som pingstkyrkan, katolska kyrkan, olika ortodoxa kyrkor, de traditionella frikyrkorna och Svenska kyrkan. Jag vet ingen av de nuvarande biskoparna som hade lyckats med den bedriften.
Inte första gången
Det här är inte första gången som kyrkans män och kvinnor ryker ihop på Gotland. När Lennart Koskinen kandiderade till biskop 2003 gick det till på ungefär samma sätt. Åsikterna gick isär och tonen var bitvis giftig.
- Det är viktigt vem som blir biskop och då kan det bränna till, säger Koskinen.
När svenska kyrkan var statlig avgjorde regeringen vem som skulle bli biskop. Numera får lika många präster och lekmän rösta fram ett namn. Skulle de både kandidaterna få lika många röster är det lotten som avgör.
På torsdag hålls den andra utfrågningen med de två kandidaterna i domkyrkan.
Så jobbar vi med nyheter