"Man blir lätt hemmablind"

Då arbetade hon i Mocambique i Afrika, och ville inte återvända till Sverige utan sökte jobbet på Papua Nya Guinea. Sedan hörde hon ingenting utan återvände till Sverige och flyttade så småningom till Gotland.
- Jag hade nästan glömt bort att jag sökt det jobbet när jag fick ett telefonsamtal sommaren 2004, berättar Kerstin Simberg. Det visade sig att universitetet hade haft problem med finanserna och under fem år i princip haft anställningsstopp. Och sedan när det upphörde så fortsatte de där de var innan och plockade fram ansökningarna till tjänsten som bibliotekschef.

Intervju - tävling
Sommaren 2004 intervjuades Kerstin Simberg på telefon, sommaren efter var det dags att åka till Papua Nya Guinea för en riktig intervju, eller tävling som hon kallar det. Flera sökande till tjänsten frågades ut och fick hålla provföreläsningar på ämnet "utvecklingen inom tekniska universitets bibliotek", ett ämne som Kerstin Simberg inte kände sig riktigt hemma i. Men tydligen gjorde hon bra ifrån sig.
- Vid intervjun frågade de också vad jag skulle göra åt det läckande taket om jag fick jobbet. Laga det, svarade jag och det bidrog säkert till att jag fick jobbet, säger hon med ett skratt.
Universitetsbiblioteket i Lae har platt tak, med en betongkant runt om. Fullständigt fel i den miljön.
- På Papua Nya Guinea kommer det fem meter regn om året. Det är väldigt mycket och det regnar ofta. Vattnet samlas på det platta taket som börjat läcka rejält.
Kerstin Simberg arbetade nio år i Mocambique och har även haft uppdrag på Jamaica. Så hennes erfarenhet av att arbeta i ett u-land var säkert ett tungt vägande skäl till att hon fick jobbet.
- Universitetet i Lae anställer ofta utlänningar som chefer, professorer och lärare. Utbildningsnivån i landet är låg och de vill få in nya influenser och tankar. Mitt arbete kommer säkert att handla en hel del om att utbilda personalen, tror Kerstin Simberg.
Hon blir chef för cirka 40 personer, ungefär lika många som på Almedalsbiblioteket.
Kerstin Simberg är chef för Almedalsbiblioteket sedan den 1 september 2002. En inte helt enkel uppgift eftersom det är både folkbibliotek och högskolebibliotek. Två huvudmän innebär att de anställda har olika arbetsgivare, de flesta Gotlands kommun men sju-åtta är anställda av högskolan. Bibliotekets budget består av pengar från båda håll.
- Och det är inte lätt när den ena huvudmannen drar ned, som högskolan nu. Det innebär att kommunen måste dra ett tyngre lass om vi ska kunna behålla samma service.

Hemmablind
Kerstin Simberg tycker att det hänt mycket positivt under hennes tid.
- Det har blivit roligare att jobba, vi har fått ihop personalen och nu värnar alla om hela biblioteket, inte enbart sin del. Min styrka var väl att jag hade erfarenhet av både folkbibliotek och högskolebibliotek när jag kom hem.
Samtidigt sticker Kerstin Simberg inte under stol med att det stundtals varit riktigt tufft, med många konflikter.
- Därför tror jag det är bra både för mig och för övriga personalen att jag åker till Papua Nya Guinea ett tag. Man ska inte sitta för länge som chef. Det är lätt att bli hemmablind, att tappa gnistan.
Hon har begärt tjänstledigt ett år, och hon räknar med att komma tillbaka efter det. Sambon Claes Nordin har fått jobb som lärare och de har nyligen sålt huset i Boge.
- Vi hade ändå tänkt skaffa något annat närmare Visby.
På Papua Nya Guinea kommer de att bo på campus, ett mycket stort inhägnat område där både universitetets studenter och anställda bor. Lite tråkigt, men samtidigt en trygghet i ett oroligt land med mycket kriminalitet.
- Vi ska bo i ett enkelt hus på pålar. Det är tropiskt klimat så allting växer oerhört snabbt. Internet har betytt mycket för utvecklingen av landet, men riktiga vägar är det ont om. Det är så mycket berg så man får flyga istället för att åka bil.
I dag hade Kerstin Simberg aldrig kommit på tanken att söka jobbet, säger hon.
- Men nu känns det väldigt spännande. Det enda tråkiga är att jag blev farmor i januari och inte kan träffa Allan, som barnbarnet heter, särskilt ofta. Fast vi ska ses i Thailand till jul, det har vi redan bestämt.