Redan när Elias, som 17-åring, testade alkohol för första gången var han fast.
– Jag kände direkt att jag blev glad och avslappnad. Jag drack ju bort problemen. Alkohol funkade väldigt bra för mig, konstaterar han.
Elias, som i slutet på gymnasiet, började bli deprimerad dövade snabbt smärtan. Tillsammans med en kompis som också mådde dåligt och dessutom hade tillgång till alkohol började han att dricka allt mer, oftast hemma hos kompisen.
– Jag blev mest hemma i den åldern när man egentligen ska vara ute som mest, säger han.
Efter studenten började han på en högskoleutbildning i en större stad, men upprepade snabbt samma mönster. Tillsammans med en rumskompis eskalerade det och i perioder drack Elias sprit varje dag.
Han är själv förvånad över hur han kunde sköta studierna, men så fort han kom hem fanns alkoholen där för att hjälpa honom att fly.
– Jag mådde väldigt psykiskt dåligt. Jag hade lärt mig att det är såhär man gör när man mår dåligt. Det hade jag befäst ganska starkt, säger han.
Efter det första studieåret flyttade han till en egen lägenhet och alkoholkonsumtionen gick ner något.
– Men jag fortsatte ju med det där studentfestandet. Jag brukade fråga en kompis ena dagen om vi skulle dricka öl och dagen efter frågade jag en annan kompis. Man styrde det så att man alltid hade någon att dricka med, säger han.
Redan då förstod Elias egentligen att han hade problem, men alkoholen var så pass viktig att han inte brydde sig. Så länge det fanns ett avstånd till familjen som var hemma på Gotland var det också lätt att dölja det för dem.
– Det var många som såg att jag mådde dåligt, men inte att jag hade alkoholproblem. Men de visste ju inte att jag sen drack lika mycket när jag kom hem och var själv, säger han.
Elias beskriver ett känsloliv som blev mer avskuret. Under den här tiden träffade han en flickvän, men han hade ju hela tiden sin hemlighet som han dolde för henne.
– I efterhand tänker jag att det var på grund av supandet som det tog slut. Men just då var jag ljusår ifrån att ta tag i något, säger han.
För att inte hon skulle märka ”skåpsöp” han, men det är klart att det märktes. Han minns särskilt ett tillfälle där paret skulle gå på julmarknad, vilket skulle bli stämningsfull dag.
– Jag tänkte såklart att det skulle vara lite härligt att vara lite full när man myste runt där, så jag drack whiskey. Sedan drack jag en massa vatten för att dölja det, berättar han.
Paret möttes upp vid stationen och åkte tillsammans till marknaden. I entrén började flickvännens tårar att rinna hejdlöst.
– Jag förstod inte alls vad det var. Hon svarade ”jag trodde att det var gubben bakom oss på bussen som stank sprit, men det var ju du”.
Trots flickvännens besvikelse och det absurda i att han känt sig tvungen att dricka inför ett julmarknadsbesök hände ingenting.
– Inte ens den grejen fick mig att förstå hur långt gånget det var, säger han.
Det skulle dröja ytterligare ett par år och en tragisk livshändelse innan Elias insåg vidden av sitt alkoholberoende.
Elias säger att han så småningom skulle ha hamnat i beroendebehandling oavsett vad, men för några år sedan snabbades förloppet på avsevärt.
Han drabbades av det värsta tänkbara när en nära anhörig hastigt gick bort.
– Den smällen går inte riktigt att beskriva, säger han.
Elias beskriver att han ”kröp ner i flaskan”. Han hade då hunnit flytta tillbaka till Gotland och trots hans allvarliga beroende lyckades han skaffa ett krävande jobb, som han skötte.
– Men så fort jag inte jobbade var det dags att dricka. Det året spenderade jag med att supa och festa, säger han.
Människor runtomkring honom började reagera och säga att det här inte var den riktiga Elias, som de kände.
– Men det skämtade jag bara bort, säger han.
Genom jobbet träffade han Emma. De blev kompisar och efter ett tag utvecklades känslorna och de blev ett par.
– Allting var jättebra, men det var något som var off. Och det var ju mitt beroende. Jag höll avstånd, det är något som man blir proffs på, säger han.
Elias intalade både sig själv och Emma att han var en sådan person som behövde mycket tid för sig själv. Men sanningen var ju att han tillbringade tiden med att sitta hemma i sin lägenhet och dricka.
– Men hon är modig. Hon åkte hem till mig en kväll, ringde på och sa ”jag vill bara kolla hur det är, hur du mår?”, berättar han.
Elias reaktion chockade honom själv. När han stod där i dörren kände han sig påkommen och såg henne som en inkräktare. Han agerade märkligt, började röra sig runt i lägenheten och städa bort saker. Emma förstod att han försökte att dölja något, men trodde att han kanske var otrogen och ville kolla i sovrummet.
– Ja, och där stod ju det som var viktigast i mitt liv. Flaskan med starkglögg som jag drack. Målet med mitt liv var ju att få dricka, säger Elias.
Just där och då gick något upp för honom, som skulle få honom att påbörja ett nyktert liv.
– Just min reaktion, att jag hade velat kasta ut någon som jag älskar från lägenheten. Det fick det att klicka för mig, säger han.
Dagen efter ringde Elias vårdcentralen och fick antabus utskrivet. Han kontaktade alkohol- och drogrådgivningen dit han fick komma med en gång. Där fick han svara på mängder av frågor och med hjälp av en skattningsskala fick han svart på vitt att han var beroende.
– Jag klarade för första gången av att vara brutalt ärlig. Mot slutet av samtalet var jag tvungen att gå in på toan och kräkas. Innan dess trodde jag inte att man kunde kräkas av psykologiska orsaker men det kan man, konstaterar han.
Elias genomgick behandling med både enskilda samtal, intensiv dagbehandling och olika gruppmöten.
– Jag kommer ihåg första gången. Jag hade alla fördomar med mig i ryggsäcken, att det skulle sitta en massa alkisar där. Men sen kom jag dit och det var helt vanliga människor från alla samhällsgrupper, säger han och fortsätter:
– Det fanns en väldig trygghet och tröst i att man inte var ensam.
Elias pratar mycket om att det var ett öppet fönster för honom när han fick behandling. Det hade inte gått tidigare, då hade han inte varit motiverad, men just då var tillfället rätt. Så fort han gav upp alkoholen kändes förhållandet med Emma fantastiskt och i dag bor de ihop.
Men det fanns stunder i behandlingen då han tvekade och var nära att ge upp. Han drabbades av en identitetskris och kände att alkoholismen skulle definiera hela hans framtid som nu skulle bestå av AA-möten. Men han lyckades komma över den känslan.
Som nykter har han dock fått anpassa sig till ett nytt liv. Kroglivet lockade inte längre och plötsligt infann sig känslan av att han hade alldeles för mycket tid. Det kan låta som ett icke-problem, men det gäller för honom att hålla sig sysselsatt med saker.
– Vad ska just jag göra för att må bra? Jag fick tag på de sakerna annars hade jag nog snabbt kunna falla tillbaka. En grej som jag upptäckte var att när jag jobbar med praktiska saker och använder händerna kan jag rensa huvudet, säger han.
Det finns saker som Elias saknar med alkoholen, som till exempel känslan av att kunna släppa allt. I hans huvud hörs då och då en röst som vill få honom att släppa allt bra i livet för att återigen ge sig in i spritdimman.
– Fast nu är det där en pytteliten röst. Men tankar kommer jag nog alltid att ha. I natt till exempel drömde jag om alkohol, säger han.
Vid ett beroende rubbas dopamintillförseln till hjärnan, vilket betyder att saker som mat, sex, motion och fritidsintressen inte ger samma känsla av belöning längre. När systemet sakta återställdes upptäckte Elias att känslorna kom tillbaka.
– Det känns så bra. Det känns som att jag har full tillgång till mig själv. Jag är mycket gladare när jag är glad. Men när det är jobbigt så känns det också såklart mer.
Varför just Elias fastnade i ett alkoholberoende vet han inte. Han växte upp i en trygg familj där han kunde prata med sina föräldrar om allt, hade en ganska sen alkoholdebut och ingen känd ärftlighet.
– Jag kände mig ganska udda när jag skulle gå in i behandlingen och att jag inte passade in i mallen, säger han.
I dag kan han ha dåligt samvete för att han utsatt sin familj för den oro som de känt.
– Då viftade jag bara bort det. Men när jag berättade för mamma att jag har slutat att dricka så sa hon ”det var den bästa julklappen jag kunde få”, säger han ett par år efter sista glaset.
Elias heter egentligen något annat.