Med en färsk examen i naturgeografi fick Magnus Martinsson två erbjudanden om jobb - antingen att kartlägga växter hemma på Skaraslätten eller anta inviten från länsstyrelsen på Gotland om att komma till ön för att inventera ängs- och hagmarker.
- Inget ont sagt om slätterna hemma kring Skara, men Gotland lät mycket mer lockande. Floran är ju så mycket rikare här, säger Magnus Martinsson.
Den 15 maj 1988 började han trampa runt i de gotländska markerna, och 24 år senare är han fortfarande kvar på ön. Efter att ha inventerat ängs- och hagmarker följde fyra år med att inventera betesmarker och efter det fem år med våtmarker. Nu finns knappast någon med så stor kännedom och öns natur och växtlighet som Magnus Martinsson.
Vilken är din favoritmiljö?
- Det kustnära landskapet med strandängarna. Där är klimatet lite kyligare och blomningen kan vara fin ända in i oktober. Fast rikkärren är också väldigt fina, och alvarmarken och klintarna. Det är så mycket som är vackert...
Efter att ha bott i Vamlingbo, Grötlingbo och ett år på Fårö, följt av några år i en trång tvåa vid Stora torget i Visby innerstad, så slog Magnus Martinsson och familjen för tiotalet år sedan ner bopålarna vid Bengts i Östergarn.
- Det passar perfekt att bo här eftersom det är nära till många olika naturtyper. Fälten med blåeld vid Sysne är sagolika, Grogarnsberget och prästänget är fantastiska miljöer, säger han.
När Magnus Martinsson är ute i naturen så är kameran nästan alltid med. Han fotograferar landskap, fåglar, insekter och växter, men är även intresserad av att dokumentera kulturmiljöer och människor i arbete. Arkivet med bilder av växter blev med åren allt större och för tiotalet år sedan fick Magnus idén att göra en bok om Gotlands flora.
- Jag ville göra en bok liknande Urban Ekstams "Ölands och Gotlands växtvärld" från 1984. Nya arter har tillkommit sedan dess så det fanns ett behov av uppdatering.
År 2005 tog Magnus Martinsson tjänstledigt från länsstyrelsen för att påbörja bokprojektet. Under två års tid jobbade han i stort sett heltid med att skriva.
- För att få ekonomin att gå ihop höll jag föredrag, jobbade lite åt Världsnaturfonden och sålde bilder som jag tagit som naturfotograf, berättar Magnus.
Värdefull hjälp med bokprojektet har Magnus Martinsson fått av en annan östergänning, Christer Jonsson vid Sysne.
- Christer formgav de tre Fåröböckerna, där jag skrev texten om Fårös natur till den första boken. Det var så vi fick kontakt. Jag berättade om mitt projekt, och vi började tillsammans lägga upp planerna för boken, säger han.
Magnus Martinsson ville göra en naturtypsflora, alltså en bok där man sätter in växterna i ett större sammanhang. De delas in och beskrivs utifrån den naturtyp de återfinns i.
- Jag tror att det är ett bra sätt att ta till sig floran, att lära sig om agmyrar, ängen, alvarmarker och andra naturtyper, säger han.
Tillsammans med Christer Jonsson valde Magnus Martinsson ett bokformat som passar fältmässiga förhållanden. Med texten på tjockt och lätt gråtonat papper ska det gå att läsa den även när solen gassar.
Men fältmässig? Boken väger 1,4 kilo och är tjock som en tegelsten.
- Jo, den blev ganska tung. Men man kan ju ha den med i bilen när man är ute och åker, föreslår Magnus Martinsson.
Innehållet ursäktar dock formatet. Medan Urban Ekstams bok bara beskrev cirka 300 växter så tar Magnus Martinssons "Gotländska växter" upp omkring 550 arter.
- Den är ganska heltäckande. För de områden jag valt att beskriva finns det mesta med, säger han och tillägger:
- Det finns kanske 800-900 vildväxande arter på Gotland. Alla har inte haft så stor betydelse och för att de ska vara intressanta för mig måste de ha ett kulturhistoriskt värde och vara en del av öns historia.
Bland nykomlingarna nämner han öselskallra, som återfinns i ett fåtal källmyrar på Lojsta hajd och även i Hangvar. I hela världen förekommer arten bara på Gotland och Ösel.
Till bokens omslag hade Magnus Martinsson valt brun ögontröst, en mycket sällsynt växt som i hela världen bara återfinns i några av de gotländska källmyrarnas källflöden. Ett perfekt val, tyckte Magnus. Men förlaget tyckte annorlunda:
- De tyckte att växten såg lite risig ut och ville ha något annat. Så det fick bli majvivan, där Gotland har en stor del av världspopulationen.
"Gotlands växter" låg färdig för utgivning redan för två år sedan. Genom Christer Jonssons mångåriga samarbete med bokförlaget Atlantis var mycket vunnet, men det saknades ändå pengar för att klara av utgivningen.
Till slut fick Magnus Martinsson hjälp av Skandiastiftelsen/Amphionstiftelsen och Liljewalchska skogsfonden, och när dessutom länsstyrelsen lovade att köpa en del av upplagan fanns förutsättningar för en utgivning.
Efter att ha fullbordat sitt bokprojekt är Magnus Martinsson sedan två år tillbaka på länsstyrelsens naturvårdsenhet. I höst är det dock dags att ta tjänstledigt igen.
- Det är ingen ny bok på gång. Jag ska jobba fyra månader vid Artdatabanken med att kartlägga gräsmarker och våtmarker. Det är ett utredningsjobb så det blir mest att sitta vid skrivbordet.