Magi i möten mellan olika människor

Solan Johansson sitter med sin nalle i famnen i logen bakom scenen på Rondo i Klinte. Det är en kvart kvar tills ridån ska gå upp och salongen kommer att vara fullsatt, just som den brukar vara när teatern Glada Hudik ger föreställningar.
En nalle som medicin mot nervositet, skulle man kunna tro, men Solan är inte särskilt nervös.
Det går över när man kommer upp på scenen, förklarar hon.
Sju år med teatern har gett henne scenvana och dessutom gjort henne ganska berest och till något av en kändis där hemma i Hudiksvall.
Nej, är det någon som är darrig och nervös i dag så är det nallen. Han är så ny, berättar Solan. Hon köpte honom när teatergruppen nyligen var i Umeå. Och i dag har han dessutom åkt flygplan för första gången. Från Hudiksvall till Gotland.
Magiska möten
Här på Gotland ska vi få uppleva det magiska möte som kan uppstå när "utvecklingsstörda" och "normalstörda" spelar teater tillsammans.
Tanken är att Glada Hudik ska inspirera omsorgen här på ön och i några andra svenska kommuner att jobba på ungefär samma sätt som de själva.
Med teatern som verktyg arbetar man för att utveckla enskilda individer, men också för att spränga gränser, skapa möten, smula sönder fördomar och integrera.
Och i Hudiksvall har man i stora stycken lyckats med detta som annars mest fungerar som paroller i politiska program.
När biljetternas släpptes till den senaste föreställningen "Ha en underbar semester" såldes mer än 10 000 biljetter på fyra dagar. Alla vill se vad Glada Hudik sätter upp. Teatern har blivit en kultgrej i Hudiksvall.
Gensvar
Och lovorden haglar, för teatern är mer än ett verktyg. Den är också i allra högsta grad teater.
Professionell rekvisita, bra musik och en läcker produktion, där man varvar kortfilm och teater, ger den inramning som tillåter skådespelarna att ibland avvika från manus, improvisera och ibland göra som de tycker, utan att det för ett ögonblick blir pinsamt. Publiken svarar med varma applåder och glada skratt.
Och det är just det som skådespelarna Solan Johansson och Marie-Charlotte Danielsson gillar bäst med mötet med publiken. Det är det som gör arbetet med teatern mödan värt:
Teatern tar jättemycket tid. Man ska öva, klä på sig och sminka sig, säger Solan.
Men nu går det som ett rinnande vatten och det är roligt att se när publiken skrattar, applåderar och busvisslar, säger Marie-Charlotte.
Glädje
I skratten och busvisslingarna finns ingenting annat än oförställd glädje över att vi människor kan få vara så olika som vi är. Det är dit som projektledaren Pär Johansson vill komma:
Integration handlar inte om att alla ska bli lika, utan om att ha respekt för varandra, förklarar han.
På Gotland jobbar man redan med teater för utvecklingsstörda. Gruppen går under namnet "Teater-apor" och på sikt kan de kanske bli lika rutinerade scenrävar som skådespelarna i Glada Hudik.
Det tar tid, understryker Pär Johansson, för skådespelarna måste få växa i sin egen takt. Men det går:
Man säger att utvecklingsstörda stannar i sin utveckling på en viss nivå, men om man hittar sin roll och blir sedd, då kan man växa flera meter och göra saker som man inte kunnat drömma om.
Med gårdagens föreställning ville Glada Hudik tända lågan på Gotland. Nästa år ska representanter från ön åka till Hudiksvall och få utbildning i hur man har jobbat där.