"Lycka...man kan åka dit man vill"

Andreas, som fyllde 18 i sen november, har ledig tisdag när vi ses i familjens villa. Annars är det mycket plugg nu.
Studenten till våren, tre år på naturlinjen ska knytas samman.
Det finns få av Andreas sort.
Få så unga med så mycket flygvana. Han säger det själv:
- Jag har väl 160 timmar nu, för min ålder är det väldigt mycket...men för en trafikflygare är det förstås ingenting, då har man inte ens alla behörigheter ännu.
Vi sitter vid köksbordet för att snacka flygning, riktig hardcore. Andreas häller upp kaffe i höga blå keramikmuggar och ställer fram en liter lättmjölk.
- Vill du ha socker? frågar han.
Jag tackar nej och vet ännu inte att vårt samtal kommer att handla mer om kaffe och om vad kaffet gör med oss människor, en bit längre fram.
Men mer om det alltså senare.

Andreas började en flygteorikurs när han var 14, men redan tidigare var han rätt bestämd på att jobba som pilot i framtiden.
Influenserna finns i familjen, pappa heter Per-Eric och är själv privatflygare.
Nu har Andreas certifikat för såväl motorflyg som segelflyg, de tog han i augusti i fjol. Mest flyger han för nöjes skull, men det är också en del i utbildningen, samlandet av erfarenhet och flygtimmar, allt finns noga nedtecknat i en loggbok med svarta läderpärmar.

Drog i väg till Lettland
Men han är också medlem i FFK, frivilliga flygkåren (att jämföra med hemvärnet).
- Vi gör en del skogsbrandsbevakning på sommaren och sjöbevakning både sommar och vinter, det får man väl säga är lite samhällsnyttigt, va?
Andreas flyger en fyrsitsig Socata, ett franskt märke. De flesta flygklubbar har Piper eller Cessna, kända märken även för oss som håller oss på marken. Men på Gotland finns Socata. Av säkerhetsskäl.
- De är lågvingade, det är en fördel om man måste landa på vatten. Dessutom finns det utgångar för alla i planet.
Varför är du inte rädd när du är i luften med ett så litet plan?
- Därför att man inte behöver vara rädd...driftssäkerheten är väldigt hög, det är väldigt sällan en motor stannar...motorfel är helt enkelt ovanligt vid haverier.
Vilket är det vanligaste, då?
- Att man flyger in i dåligt väder, kommer ur kurs, tappar orienteringen och flyger in i träd eller berg eller liknande.
Jag känner att det kanske var lite fel ingång i en intervju med en passionerad flygentusiast, att navigera rakt in i riskerna, så jag frågar istället:
...okej, när du är där uppe...vad är det för känslor inom dig då?
- Lycka...man är lycklig, man kan åka dit man vill...och det är häftigt med segelflyg, att utnyttja termiken och gå från 500 meters höjd till 1500 utan hjälp av motor...det är fantastiskt.
Känner du aldrig för att bara dra iväg, vart som helst!
- Nja, jag vet inte...jag har varit i Stockholm och för nån månad sen stack jag och några kompisar till Liepaja i Lettland och bodde över på hotell, det var kul, den resan kostade inte mycket, 483 kronor per person, tror jag det var.

Som segelflygare utnyttjar man vindarna. De bästa uppvindarna bildas under eller runt omkring de bulliga cumulusmolnen. Eller över specifika områden på marken. Grustag är bra, vatten rent av dåligt.
Det där vet förstås inte jag. Men Andreas vet, det är han som berättat.
Han vet, förstår jag, otroligt mycket om flyg i olika former. Men så har han pluggat också; teori sex timmar i veckan inför flygcertet som krävde uppskrivningar i nio ämnen, att jämföra med bilkörkortets enda teoriprov.

Hundra procents fokus
Han minns sin första EK, enkelkommando. Det var den 10 augusti 2005. Första flygningen ensam:
- Vi hade landat och flygläraren bad mig taxa in på plattan och sa "nu gör du precis som vi gjorde fast du gör det ensam". Jag var inte förberedd så jag hann inte bli nervös ens...inte förrän jag var där uppe...
...för att då ska man ju ner också.
- Ja, just det, men det gick bra. Och sen firade vi med tårta.
Vi pratar om känslan att flyga. Vi pratar inte om kostnader, om att köpa vingar för pengarna, vi lämnar det därhän. Men vi talar om känslan, om lyckan.
För egen del reser jag ytterst sällan med flygplan och när det händer gör jag det just utan känslor.
Men för dem vid spakarna är det annat, föreställer jag mig. Åtminstone i början av karriären.
Vilket är det mest njutningsfulla momentet?
- Det är när man är inne på finalen, alltså någon minut före landning, då är det full koncentration...det är hundra procent, allt annat försvinner...och att flyga i skymningen när solen går ner, det är vackert, jag gjorde det några gånger i höstas.

Maraton och studentbal
Och så berättar han om det, om himlen som rodnar och skuggorna där nere som blir allt längre och om de glittrande ledljusen längs landningsbanan sen när kvällens mörker tagit mark.
När du själv reser med flyg, hur tänker du då?
- Inget särskilt...fast jag sätter mig gärna vid nödutgången. Eller långt bak, där det är säkrast...och så brukar jag kolla vilken taxibana planet får och fundera på vad de kan tänkas säga i radion, såna saker.

Andreas Edlund säger att han inte brukar prata så mycket om att han är flygare. De som vet vet. Som de nära kompisarna, de han hänger med på fritiden. Kanhända blir det annorlunda efter den här artikeln.
Det verkar ändå lite, vad ska jag säga...lite avancerat. Vad är det för fel på tennis eller orientering?
- Det är inget fel, jag spelade tennis ett tag och innebandy också, men nu har jag slutat, skolan och flygandet tar så mycket tid...men annars springer jag en del, jag sprang Stockholm maraton i somras, min första mara.
Det du!
- Ja, och jag gör gärna om det nästa år...men jag tror den ligger samma dag som studentbalen...jag håller på och kollar om jag kan springa först och sen flyga hit och gå på balen på kvällen.
Och hur coolt vore inte det!?
- Jo, men jag vet inte, det tar ju en del tid att kolla igenom planet...och så ska man ju vara pigg på festen också.
Fest, ja, vad gör du en vanlig lördagskväll?
- Jag gör väl som alla andra...kanske går ut, går på bio, kollar film hemma, vad som helst. Är med kompisar.
Är det ett bra partytrick att vara flygare?
- Nej, jag brukar som sagt inte säga så mycket om det...
...bra för raggning, kanske, "ska du med hem och kolla på min propeller"?
- Nej, haha, jag vet inte, jag har aldrig provat.

Det sämsta, nåja, som kan hända bakom spakarna i ett litet Socato är att bli pissnödig. För - vad gör man då?
- Då får man nog landa, säger Andreas. Eller om man har nån flaska i närheten.
I första hand gäller det att vara planerad och tänka på vad man stoppar i sig. Kaffe och jordgubbar är rent av det sämsta, båda kolossalt vätskedrivande.
- Jag dricker aldrig kaffe innan jag ska flyga, det är sånt man lär sig. Och att gå på toa precis innan man går ombord, det är viktigt.
Han berättar att gotlandsrekordet i segelflyg är just under nio timmar och vi föreställer oss att det var en rätt tänjd blåsa den gången.
Ja, tänk dig själv. Fyra i eftermiddag nästa gång om du nypissad läser det här till frukost klockan sju.

En katastrof
Vi talar om skolan igen, ett halvår kvar och Andreas säger att han längtar väldigt mycket vidare.
Först lumpen, som militärpolis eller kustjägare. Därefter kan han tänka sig utlandstjänst för att dra in pengar.
Sen väntar nya studier. Flygteori.
Drömmen är att bli aviatör, att flyga allt. Jumbojet i yrket, en liten fyrsitsig kärra på fritiden. Känna samma glädje oavsett flygplan.
Om du inte skulle kunna fortsätta av någon anledning, någon sjukdom kanske...hur skulle du ersätta kicken?
Andreas sitter med kaffemuggen, det är alldeles tyst i huset, ingen hiphop som han gärna annars lyssnar på. Han tänker länge, skrattar till:
- Det skulle förändra livet ganska radikalt, men det är väl bara att gå vidare, jag är ganska bra på det...det skulle nog vara en katastrof, faktiskt.

Ja, just det, bilen och körkortet.
Runt årsskiftet hoppas han klara uppkörningen och få ett inplastat rosa körkort, mycket mer "på riktigt" än ett flygcert som mest ser ut som ett litet kopierat papper.
- Det är lite skillnad på att köra bil och flygplan, säger han. I bil får man inte tappa fokus en sekund, i ett flyg kan man blunda tio sekunder eller sitta och njuta av hur långt man ser. Men samtidigt är det alltid fem saker att hålla på med samtidigt.

"Lycka...man kan åka dit man vill"

Andreas Edlund planerar att ta körkort runt årsskiftet.Körkort för bil, då.Flygcertifikat har han sedan länge, både för motor- och segelflyg.